Del 5. Två system för trädgårdsjordbruk
Del 1. med inledning och förklaring till de fem olika delarna i artikelserien finns här.
Nedan skisserar jag (David Holmgren) en modell för utvärdering av olika strategier och metoder användbara inom trädgårdsjordbruk. När man studerar litteraturen om biologisk, organisk eller biodynamisk odling möter man en förvirrande mängd olika tekniker och modeller. Eftersom permakultur inte utgör en enda bestämd uppsättning tekniker och designmodeller utan är tillräckligt eklektisk och flexibel för att kunna införliva till synes oförenliga tekniker och helt olika designmodeller för olika situationer har jag (David) funnit det klokt att beakta ett stort antal olika lämpliga tekniker och modeller inom ramen för en enkel teoretisk ram. Denna baserar sig på två ytterlighetsstrategier som kan definieras som ”Naturlig, vild eller lågenergi-odling” och ”Intensiv biologisk organisk eller biodynamisk odling”. Nedan kallad ”Naturlig odling” respektive ”Intensiv ekologisk trädgårdsodling”.
Naturlig odling
Denna odling baseras på samverkan mellan klimat, jordmån, växter och djur och syftar till att åstadkomma många olika slags födoämnen och andra skördar med minimal tillförsel av energi, material, arbetsinsats eller ingripande i de naturliga processerna. Det handlar om att ”göra lite och observera mer”, en inställning som passar utmärkt i någorlunda friska och sunda landsbygdsmiljöer där tillgången på solsken, utrymme och jord är riklig. Utvecklingen på kärva och dåliga platser kan vara långsam och kräver till en början ett visst tillskott av organiskt material för att processen skall komma igång.
Fukuoka, med böckerna ”The one straw revolution” och ”The natural way of farming”, måste betraktas som den främste bland dem som förespråkar och praktiserar naturlig odling. De traditionella avverknings- och svedjemetoderna bland odlarna på Nya Guineas högland utgör ett uråldrigt, hållbart och högeffektivt exempel som tillsammans med den omgivande regnskogen fram till helt nyligen gav försörjning åt hela den tätt befolkade regionen. Rappaport har presenterat detta system ingående inklusive en övergripande energianalys i sitt arbete ”The flow of energy in an agricultural society”.
Intensiv ekologisk trädgårdsodling
Denna odling innebär mycket mer av kontroll och ingrepp i syfte att få ut maximalt på små jordbitar kring hus och är särskilt lämplig i urbana miljöer och tättbebyggda områden i världen. Arbete i kombination med genomtänkt design kan skapa mycket produktiva system som ger grönsaker, frukter och husdjursprodukter och andra skördar. Robert Kourik har med ”Designing and making your edible landscape naturally” givit oss utmärkta exempel på sådana designsystem men också många biodynamiska och organiskbiologiska odlingar kan fungera som exempel. Traditionella trädgårdsodlingskulturer, särskilt de i Asien, utgör också exempel på hållbara system.
Permakultur eftersträvar en plats- och kulturspecifik syntes som kombinerar det bästa i båda modellerna; dels den naturliga odlingens minimala tillförsel av energi, material, arbetsinsatser och dess självreglerande processer, samt den intensiva odlingens strukturerade design och stora skördar. Allt i syfte att uppnå en högproduktiv och stabil trädgårdsodling. De flesta fungerande permakulturträdgårdar befinner sig förstås någonstans mittemellan dessa båda idealmodeller. De sämsta exemplen på permakulturinspirerade trädgårdar är de som kombinerar de båda modellernas begränsningar snarare än deras fördelar, vilket kan innebära överdrivet utarbetade strukturer och tillförsel av stora mängder organiskt material i syfte att skapa djungler bestående av olika slags marginellt användbara sorter som kompletterar de boendes inköpta mat.
Två blandningsbara ytterligheter
Så har vi då kommit till den enligt min (Jan) mening allra roligaste delen av den långa serien av texter om trädgårdsjordbruk. Som David tidigare påtalat representerar de två modellerna vars en ytterlighet. En fri själ plockar fritt bland dessa principer och gör en egen blandning. Mångsidiga kombinationer av dessa två laddade poler ger en stor mängd varierande blandningar anpassade till lokala behov och förutsättningar. På så sätt kan den allra mest effektiva och produktiva odlingsformen utvecklas med en hög nyttoproduktivitet och en minimal tillförsel av extra energi, förutom solenergi, utifrån odlingssystemet.
Varje del och princip i de två modellerna behöver undersökas och problematiseras för att få en utvidgad förståelse. Det är ju inte så att beskrivningen nedan alltid ger så glasklara direktiv på hur odlandet i detalj ska utformas. Nästa steg är att omsätta förståelsen i praktisk handling, i skapandet av strukturer och metoder som stöder respektive modell och resulterar i produktiv odlingsverksamhet. En stor och härlig utmaning för de som arbetar med ekologisk odling och har siktet inställt på hållbarhet långt in i framtiden. Det finns väldigt mycket kvar att upptäcka och utveckla inom odlandets konst.
Modellbeskrivning
De två modellerna kan beskrivas mer i detalj på följande sätt. I texten nedan kommer först en rubrik i fetstil. Därefter hur den Naturliga odlingen (NO) fungerar och sedan hur den Intensiva ekologiska odlingen (IEO) fungerar för rubriken i fråga. På några ställen har det infogats förklaringar, resonemang och uppkomna frågeställningar att besvara för den som har lust. Dessa partier markeras med (X).
Processer
(NO): Förstärker och framhäver platsens natur och jordmån. Styrda av årstidernas växlingar.
(IEO): Koncentration av utifrån kommande resurser och designkompetens i syfte att skapa en snabb omvandling av området och en högre produktivitet.
Form
(NO): Fri form, ofta en mångskiktad lågskog med soliga gläntor och kantområden men bestämd av de naturliga betingelserna, växttäthet som återspeglar jordmån och klimatförhållanden, med företräde för sådana planlösningar som bistår de naturliga processerna snarare än förutsätter effektiva arbetsinsatser.
(IEO): Integrerad i bebyggelsen, genomtänkt placering och design av strukturen för att åstadkomma maximal och mångfaldig användning av såväl begränsat utrymme och ljus samt begränsad arbetsinsats.
Tillförsel
(NO): Minimala kapital- och energiinvesteringar, arbetsinsatser enbart under uppbyggnad och skörd, information i huvudsak från observation.
(IEO): Måttliga kapital- och energiinvesteringar i strukturer, näringsämnen, gödsel och växtbestånd. Måttliga arbetsinsatser vid uppbyggnad, skötsel och skörd. Stort yttre informationsflöde via frön, ombud för skadedjursbekämpning, böcker osv.
(X) För att en observation ska ha hög kvalitet föregås den av en stor mängd information som tillägnats genom studier, litteratur och annat kunskapsutbyte. Även observation i miljöer som saknar institutioner för utbildning och textbaserad information bygger på stora mängder information som traderats muntligt och genom direkt överföring från människa till människa. Kan inte riktigt förstå varför andra informationskällor än observation kan anses vara dåligt.
Strukturer
(NO): Få byggda strukturer förutom stängsel mot portförbjudna djur.
(IEO): Spaljéer, pergolas, permanenta odlingssängar, stigar, terrasser, närliggande växthus, småhus för husdjur, staket m.m.
(X) Att stängsla mot djur är ett ganska omfattande arbete så varför ska just detta vara en tillåten byggd struktur?
Jordutveckling och näringskedjan
(NO): Utnyttjande av växter som fixerar kväve, transporterar upp och förhindrar läckage av växtnäringsämnen. Växter såsom träd, gröngödsel inklusive ”ogräs”, levande kompostmaterial, naturligt spridd gödsel från husdjur. Eventuellt tillförsel av organiska och mineralrika näringsämnen under uppbyggnaden samt minimal bevattning.
(IEO): Varmkompost, marktäckning under uppbyggnadsfasen, Optimal återvinning av djurgödsel från platsen exempelvis från hönshus, köksavfall och gråvatten men vanligtvis inte mänskligt avfall i urbana områden. Djupgrävning periodvis för att föryngra jorden och syresätta det organiska materialet. Optimal vattning för hand och med enkla installationer såsom droppbevattning och vattenspridare.
(X) Först undrade jag vad levande kompostmaterial innebar, men efter någon dags funderande förstod jag att det var så naturen komposterar. Hela växten eller delar av en växt faller helt enkelt till marken och komposteras där med hjälp av otaliga mikroorganismer.
Perenner
(NO): Utgör den huvudsakliga ramen för mångskiktad matskog, träd som spaljéer. Skolade plantor och vilda frön, delvis som marginella och experimenterande grödor.
(IEO): Fysiskt skilda från djupgrävda odlingssängar men med nära biologisk interaktion.
Ettåriga
(NO): Åtskilliga självsådda och härdiga arter inklusive de som är anpassade till minimal bevattning och näringstillskott, skuggtåliga och resistenta mot sjukdomar. Arter som ger högre avkastning huvudsakligen vid kantzoner och på störd mark.
(IEO): Intensiv och tät samodling av arter som tål upprepad skörd. Urval av arter och sorter som ger hög avkastning, småväxta, sjukdomsresistenta, skuggtoleranta och som är värdefulla som ömtålig föda.
Skadedjursbekämpning
(NO): Framför allt genom resistenta sorter och självreglerande mekanismer såsom naturliga rovdjur gynnade av en sund miljö.
(IEO): Integrerad bekämpning med hjälp av resistenta arter, kulturella metoder, biologisk kontroll och rovdjur, lockbeten och bekämpningsmedel med låg gifthalt.
Förökning
(NO): Hög procent självsådda växter, vegetativ förökning, bredsådd för hand och därefter nedmyllat. Ympning på självsådda träd på platsen.
(IEO): Många olika slags inköpta frön. Direktsådd och fröplantor ofta från växthus. Ympningar inklusive mångympning från plantskolor.
(X) Egen förökning av växter är verkligen en spännande och givande sysselsättning. Jag kan ännu inte ympa men kommer att lära mig detta och att ympa på vilda stammar av olika fruktbärande träd ska bli intressant. Här på Lövudden har en tidigare verksam person enligt uppgift ympat in olika äpplesorter på vildapel. Det står diverse äppleträd här och var i skogen som troligen är rester från denna aktivitet. Vad som menas med mångympning förstår jag inte. Kanske är det liktydigt med den metod som tillämpas i plantskolor där den önskade kultursorten ympas på en bestämd grundstam av ett härdigare slag.
Ogräs
(NO): Få växter betraktas som skadliga, de flesta används som näringsrikt foder, som levande kompost och annat djurfoder. Svåra och envisa ogräs elimineras vid förberedande stadium av djur (exempelvis grisar) eller genom noggrant val av plats där ogräset kontrolleras och hindras av en alleopatisk gräns och tillgängligt ljus utnyttjas till fullo.
(IEO): Jord och ljus utnyttjas maximalt av värdefulla arter för att hålla ogräs borta. Envisa arter elimineras med hjälp av djuptäckning med bl.a. pappkartong) och uppföljande ogräsrensning. Ogräs används som grönfoder till husdjur eller som kompost.
(X) Ogräsen har mycket att lära ut till oss människor. Att få önskade växter att växa som ogräs är verkligen en bra målsättning för ett bra växtval.
Djur
(NO): Kontrollerad direkt utfodring av höns, tama inhemska arter som ödlor och insektsätande fåglar. Skördande av vilda skadedjursarter, exempelvis rådjur.
(IEO): Litet bestånd av små husdjur, exempelvis kaniner, höns och bin, som sköts intensivt för att producera födoämnen och återvinna näringsämnen. Tillgång på bete som övervakas extensivt.
(X) Att höns skulle passa in i modellen naturlig odling känns konstigt. Kanske att det går att ha höns på ett vildare sätt i ett för dem mera gynnsamt klimat? Det känns även främmande för mig att definiera vissa djur som ”skadedjursarter”.
Skördar
(NO): Måttliga i förhållande till odlingsmarkens storlek. Med god uppmärksamhet och rätt ”tajming” kan systemet med tiden bli mycket produktivt och ge en begränsad mängd olika födoämnen och många marginella eller sekundära grödor.
(IEO): Ytterst hög produktion av en lång rad olika värdefulla grödor genom regelbunden skötsel och god ledning.
Stabilitet
(NO): Hög och kan ge skörd även efter en lång period av vanvård.
(IEO): Måttlig och vid vanvård sjunker produktiviteten men inte till samma låga nivå som dåligt skötta konventionella produktionssystem.
Zon
(NO): Bäst lämpad i zon 2.
(IEO): Bäst lämpad för zon 1 och även i mindre grad i zon 2.
(X) Med begreppet zon menas inte här odlingszoner som styrs av landets varierande klimat. Inom permakultur används zoner som ett design- och analysredskap för att placera saker, händelser och verksamheter på lämpligt avstånd från ett definierat centrum som kallas för Zon 0. Zon 1 är det närmaste området och därefter kommer zon 2 osv. I den design jag arbetar med på Lövudden är det korta avstånd och där kan naturlig odling även ske i zon 3.
I modellens belysning
På Lövudden sker odlingen av grönsaker, örter, bär och frukt för närvarande mestadels enligt den intensiva ekologiska odlingens (IEO) modell. Köksträdgården består av djupbäddar och odlingsbänkar. Det finns tre mindre växthus. På fält och åker finns lite större och grövre odlingar. Allt detta kräver intensiv skötsel och nyligen gick det upp för mig vilka stora mängder med pinnar, störar och snören som denna odling behöver för sitt stöd i växandet. För och inte tala om jordbearbetning, plantuppdragning, sådd, rensning, gallring, vattning, allmän stödverksamhet osv.
Jag experimenterar dock med att förenkla denna odling av växter genom att föra in både vissa sorters växter och att använda vissa sorters metoder för odlandet som hämtar inspiration från den naturliga odlingen. Det kan innebära att komma underfund med vilka växter som kan bredsås och samtidigt som de ger mat fungerar de som marktäckare. Exempel på detta är olika sorters målla, dill, kummin och persilja. Jag upplåter också plats här och var i odlingsbäddarna både för självsående och perenna växter. Exempel på det första är mangold, målla och cikoria. Exempel på det senare är pepparrot, lungrot och diverse grönlök.
Vissa delar av trädgården håller på att skogifieras och blir till områden där den naturliga odlingens modell är starkare representerad. Där täcks marken med löv och de växter som finns men som inte ska få ta över slås med lie och får ligga på marken (se här ett exempel på levande kompost). Vissa växter sparas som t.ex. hassel, körsbär, mjölkört, förvildade bärbuskar, björk m.m. Därefter planteras marktäckare, örter, bärbuskar, fruktträd och klätterväxter ut efterhand som de dyker upp.
I den pågående skogsträdgården kommer den naturliga odlingen att vara starkt framträdande som odlingsmodell.
Jan Gustafson-Berge