Med kollektivtrafik tar det två timmar, med två bussar, att komma 4 kilometer från Lövudden. Denna resa gjorde jag i mitten på förra veckan. Den sista biten vandrade jag i sakta försvinnande morgondimma ur vilken en värmande höstsol trädde fram. Det var magiskt, det var vackert, det var skönt och det var uppfriskande för kropp och själ. Den här vistelsen innehöll två huvuduppgifter vilka var att organisera det virke som fanns utspritt på tomten och ett fortsatt arbete med att etablera en grönsaksodling.
Materiella spår
Många startar sitt husägande med att definiera material och föremål som finns kvar som skräp och avfall. De river bort, kastar ut, kör iväg och eldar upp. Jag ser istället ett värde i det som finns kvar. Det kvarvarande är materiella spår efter det som varit, de människor som verkat på platsen, deras verksamhet, deras drömmar och mardrömmar. En del ska givetvis bort, en del kan få vara kvar precis som det är och annat kan omvandlas i en återbrukande process till något nytt. Det gäller att ta det lugnt, undersöka noga vad som finns, komma underfund med vad man vill och i vilken ordning det ska utföras.
Återbruk av virke
Ett led i denna återbrukande process är att inventera, dokumentera, systematisera och organisera. Att få ordning på virket är en bra början. Att ha koll på vad som finns underlättar när byggprojekt av olika dignitet ska påbörjas. På Lövudden fanns virke på fem ställen. I vedboden, snickarboden och ett äldre uthus fanns diverse torrt virke, både av äldre och modernare slag. Utomhus fanns på ena kortsidan av vedboden ett upplag av blandat virke, både vad gäller storlek och kvalité. Dessutom fanns mindre samlingar av virke här och där i trädgården. Jag bestämde mig för att allt virke skulle samlas och organiseras i det äldre uthuset och bar till att börja med allt torrt virke dit. Nu ställde jag bara in det torra virket längs med väggarna i uthuset. Så småningom ska hyllor och ställningar byggas så att virket kan sorteras efter storlek och materialslag. Den stora högen utanför vedboden plockades igenom och virket sorterades i olika kvalitéer.
Jag avskyr tryckimpregnerat virke eftersom det i alla led av sin livscykel (dödscykel) har skadliga miljö- och hälsokonsekvenser. Hela denna hantering borde försvinna från Jordens yta! Detta virke är som avfall klassat som miljöfarligt och får endast förbrännas i särskilda anläggningar. Detta innebär att jag sorterar bort mindre bitar av detta virke, tar hem det och lämnar det till kommunal förbränning med rökgasrening. De större bitarna kan användas i byggnationer där virket inte läcker impregnering till inomhusmiljö, jord och växter, alltså i torra sammanhang exempelvis som regelvirke i uthusbyggnader.
En del virke var så murket att det var odugligt till snickeri. Detta virke ställdes på tork och kan sedan användas som ved vid groveldning utomhus, t.ex. vid keramikbränning eller vattenkokning. Virke som delvis var murket, men som ändå hade användbara delar använde jag till att bygga en odlingslåda. Den står sig några år och därefter blir virket till skräpved eller kompostmaterial.
Grönsaksodlingen
På ungefär halva ytan (drygt 100 kvadratmeter) av en stor gräsmatta, som tidigare varit åker och betesmark, ska det bli odlingsområde för grönsaker och plats för bärbuskar. Att tillträda en fastighet på hösten är inte bästa tiden för att starta upp en grönsaksodling. Jag tog det dock som en utmaning att ändå komma igång med odlingen redan under hösten. Att handgräva (fotgräva) hela ytan var inget realistiskt alternativ. Valet blev dels att marktäcka kommande odlingsbäddar för att få gräset att brytas ner och jorden under att bearbetas av en ökad organisk aktivitet, dels att tillverka odlingslådor som står direkt på gräsmattan.
Det fanns material till båda strategierna och den sammanbindande länken var genomtänkt och tålmodigt mänskligt arbete. Samtidigt som vi rensade bort växter i den övriga trädgården, med lie slog bort gräs, nässlor, vallört och andra örter, räfsade nedfallna löv och klippte gräsmattan fick vi ett värdefullt material både för marktäckning av två långa odlingsbäddar och för påfyllande av de två färdigbyggda odlingslådorna.
Gr&oum
l;n sparris
Lite grävning blev det dock. Jag har länge närt en dröm om att odla sparris men aldrig befunnit mig fysiskt eller mentalt på en plats där det blivit möjligt. Men nu ska det ske! Jag tänker börja med 10 plantor som ska planteras ut kommande vår. Det behövdes därför grävas upp en yta på 0,8 x 5 meter. Sparris trivs i en mull- och sandhaltig jord och det visade sig att jorden som fanns under grästorvorna var allt annat än sparrisvänlig. Grästorven skalades av och hackades i små bitar och lades i en odlingsbehållare. Samtidigt med grävningen tog jag bort de få stenar som fanns och rensade bort en del kvickrot och maskrosrötter. Den något sandblandade lerjorden hackades i mindre bitar. När hela sträckan är färdiggrävd kommer jag att blanda in rejält med fin sand och kompost från kompostmaskinerna i bostadsområdet där jag bor, för att därefter marktäcka fram till plantering kommande vår.
Odlingslådor
Av diverse ”skräpvirke” som kvalitetsmässigt befann sig mellan snickeri-/byggnadsvirke och ved-/kompostvirke byggde jag två odlingslådor med måtten 1,5×0,9×0,5 meter. Vid snickeri av detta slag uppstår som en ”spinoff-effekt” även lite ved. Jag ser även till att rensa allt virke från spik, skruvar och metallbeslag så slipper man få det i askan och sedan i komposten och odlingslanden. Den bortrensade metallen lagras i lådor för annat bruk. Odlingslådorna ställdes löst ovanpå gräsmattan. I botten fyllde jag på med trädgårdsrens, ruttna äpplen, löv, sönderhackade grästorvor, aska från kökspannan, gammalt gräsklipp, vallört och andra lieslagna växter. Detta trampades samman och ovanpå fyllde jag lådan full med sand från en övergiven sandlåda och det lokala grustaget. Eftersom det inte finns någon existerande kompostanläggning och ingen färdig odlingsjord på Lövudden har jag valt att pröva odling i sand med marktäckning av gräsklipp.
Höstsådd i sand
De flesta blommor, perenna växter, rotfrukter, potatis och andra grönsaker kan odlas i sand. Nils Åkerstedt med tidskriften ”Natur och Trädgård” kan tillsammans med FOBO (Förbundet Organisk-Biologisk Odling) anses vara de som i Sverige initierat och utvecklat metoderna att odla i sand och använda marktäckning. Sanddjupet ska vara 30-40 cm. och sanden ska ha en kornstorlek på cirka 2-6 mm. Ovanpå läggs ett lager på 10 cm. med färskt gräsklipp som kan fyllas på efterhand. Odlingen kan också med fördel gödselvattnas med nässel- eller vallörtsvatten. I den första odlingsbehållaren satte jag 72 stycken vitlöksklyftor inhandlade på Bondens marknad i Linköping och sådde en rad med salladslök. Vid sådd av mindre fröer kan lämpligen såraden fyllas ut med fin jord. Efter sådd vattnade jag med regnvatten och la på ett täcke med nyklippt gräs och medföljande löv. Nästa gång jag är på plats ska byggandet av odlingsbehållare och sandhämtning fortsätta så att minst fyra behållare är klara innan vintern.
En del växter klarar av att sås på senhösten och fördelen med höstsådd är att växterna hinner etablera sig något och därmed får en tidig start på säsongen. Övriga sorter jag tänkt sätta i odlingsbehållarna är: morot, palsternacka, rödbeta, haverrot, persiljerot, dill, persilja, röd trädgårdsmålla, rucola (senapskål), ringblomma och spenat. Jag har aldrig odlat på detta sättet förr så det är ett experiment för mig. Lyckas det inte så finns i alla fall odlingsbehållare redo för sedvanlig vårsådd.
Jan Gustafson-Berge