Den 2/5 var jag i Göteborg och passade då på att besöka ett föredrag med John Zerzan. En av mina vänner besökte ”samma” föredrag i Stockholm och har skrivit om detta på sin blogg Norrshaman. Med benäget tillstånd publicerar jag hans text här på min blogg och startar därmed en ny kategori som heter EN ANNAN VÄRLD. Under denna kategori kommer jag att bjuda in skribenter som genom sina tankar och/eller sin handling kan inspirera till ett vidgat medvetande och hjälpa oss att skapa inspirerande visioner om just en annan värld. En bättre värld, både möjlig och önskvärd om strävan är en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar framtid. Har du någon text som passar in i detta tema, skicka den till mig (kosmotopia@gmail.com) så läser jag den och hör av mig.
”John Zerzan, filosof, författare och föreläsare, är en av nutidens ledande amerikanska civilisationskritiker, vars tankar om ett äkta levnadssätt präglat av närvaro och möten mellan människor ansikte mot ansikte, ibland har beskrivits som primitivism, anarko-primitivism och grön anarkism. Den kritik av civilisationen som Zerzan levererar går på djupet, och kanske så djupt vi överhuvudtaget kan gå om vi tar vår utgångspunkt i denna femsinnliga värld. I Maskinernas skymning ställs vi bland annat inför massamhällets, globaliseringens och teknokulturens förödande konsekvenser samt de underliggande orsakerna till deras uppkomst.”
Jan Gustafson-Berge
John Zerzan vägrar skriva recept
Industricivilisationen befinner sig på en katastrofal kurs. Det är teknologin som har skapat problemen och de kan inte lösas med mer teknologi, inte heller så kallad grön teknologi, sa civilisationskritikern John Zerzan när han framträdde på ABF-huset i Stockholm den 6 maj. Teknologi är inte neutral och det handlar inte om hur teknologi används, den är i sig destruktiv, menar Zerzan som noga skiljer på redskap (tools) och teknologi. Redskap är överblickbara, lätta att tillverka och fungerar som en förlängning, förstärkning av människans förmågor. Teknologi leder till och förutsätter expertvälde och utarmar människans potential.
Zerzan brukar betraktas som anarkoprimitivismens teoretiske fader och levde upp till epitetet i sitt inledande föredrag. Det som fört världen till den nuvarande krisen är den ursprungliga arbetsdelningen som långsamt växte fram i det paleolitiska samhället och gav upphov till hierarkier, privategendom och domesticering i form av jordbruk och boskapsskötsel – ”det värsta misstaget i historien”, enligt Zerzan. Domesticeringen innebar att växter och djur tämjdes och manipulerades och som en effekt domesticerades också människan. Idag ser vi tydligt de patologiska sidorna hos industrialiseringen. Ju mer civilisation och domesticering, desto mer neuroser och våld. ”Civilisationen är permanent krig”, sa Zerzan.
Publiken ville ha handfasta råd om vad vi ska ta oss till, men Zerzan lät sig inte lockas in i den fållan. Han vill inte skriva ut några recept för hur motståndet mot industricivilisationen ska bedrivas eller organiseras eller hur ett framtida, primitivt inspirerat samhälle ska se ut. Han är primärt kritiker av det bestående men gav ändå åhörarna ett antal begrepp att jobba vidare med själva:
• att återknyta till jorden
• att återskapa verklig gemenskap (community)
• att omlokalisera radikalt
• att utveckla icke domesticerade sätt att försörja oss
• att stödja urfolk som gör motstånd mot framstegstanken eftersom framsteg (progress) är katastrof.
Vi kan vara de som åstadkommer förändring, vi måste vara verksamma på många områden, men kommunikation är viktigare än organisation, sa Zerzan, som tycks anse att det är människors vantrivsel i kulturen (ett uttryck han lånat från Freud) som kan vara den viktigaste drivkraften för förändring. Zerzan påpekade också att primitivismen inte bör bli en ideologi och att anarkism är en eurocentrisk idé, något som måste förändras. Ja, den är inte bara eurocentrisk, den är antropocentrisk, skulle jag vilja tillägga. Och även tankekonstruktionen primitivism bör överskridas om vi ska hitta fram till ett liv i harmoni och balans, till att vandra i skönhet.
Jörgen I Eriksson