Prylflöde under januari

Ett medföljande sidoprojekt till köpstoppet är att varje dag sortera bort ett nettoföremål ur mitt liv. Tar jag in ett föremål måste jag alltså ta bort två motsvarande saker. Sista dagen varje månad kommer jag att redovisa både de föremål jag sorterat bort ur mitt liv och de jag fört in. Till vissa av föremålen ger jag också korta kommentarer. Den här månaden var det lätt att uppfylla målsättningen. Kanske blir det svårare ju längre in i året jag kommer, eller så blir det lättare. När väl en gräns har överträtts kan det ibland vara lättare att också gå över nästa gräns. Jag tänker ta tillfället i akt att rensa i vårt källarförråd och i ett förråd med saker från gården Backaberg.

 

Konsekvenser av pärmbehov
Jag behövde en ny pärm för fakturor till mitt antikvariat. Jag visste att det i källarförrådet fanns ett antal pärmar med papper och dokumentation från mina fem år på Backaberg, eget skapande inom hantverk och konst, arkeologistudier m.m. Tre kassar med pärmar och mappar hämtades upp från källaren och placerades ut på köksbordet. När det var klart hade jag min tomma pärm och dessutom hade jag rensat bort en kasse full med papper till återvinning samt 5 pärmar och diverse annat som lämnades till husets återbruk.

Införda föremål
En ny kikare som var en present till min hustru på hennes födelsedag. Tillhörde delvis de tillåtna undantagen då den ska brukas vid vårt fritidshus. Balanserade upp införseln genom att skänka bort en stor HILTI slagborrmaskin till en vän som arbetar med mindre byggnads- och snickeriarbeten.
Isborr & isskopa till vinterfiske vid Lövudden som är ett långlån från en granne.
Tidningen ETC som en 1 årsprenumeration.
Liten kasse med ullgarn från Stolplyckans Återbruk.
En mindre hög med A4-papper och en rulle maskeringstejp (byteshandel).
Några penslar (byteshandel).
Ett par raggsockar som var en present från en bekant jag hjälpt att göra cider.
Byggnadsvirke till Lövudden som hämtats från Stolplyckans materialåterbruk.
Ett tub Alvedon, 500 mg.
Färgpatron till skrivare HP PSC 1402.
Runåbergs frökatalog 2008.

Bortförda föremål
Skrivbok med tjocka pärmar (50-årspresent).
”Designad” ljusstake (50-årspresent).
Mönstrad tygbit.
Min mineral- och bergartssamling på 19 kg.
Liten svart skinnpåse och en kamerasnodd.
2 stycken minneskort på vardera 128 MB.
2 stycken munkjackor.
3 stycken indiska tunna byxor och en lång indisk skjorta (kurtha).
En virkad svart mössa och en läderslips.
Tapetrullar (byteshandel).

Julgransbelysning och lite julpynt.
En slagborrmaskin HILTI TE17 med väska.
40 stycken glasflaskor (33 cl.).
Kapsylöppnare med vidhängande kedja.
2 stycken vinboxar av trä.
En plastpåse med chockrosa syntetpäls och två rosa sammetstyger (byteshandel).
50 CD-skivor.
Bortvalda prenumerationer på Hemslöjden och Populär Arkeologi.
Pennställ i trä.
Vevradio med solceller.

Rullgardin.
Smyckestillbehör (byteshandel).
Sybehörsskrin av trä (hemmagjort).
Femarmad julljusstake.
3,8 kilogram dagböcker omfattande perioden 26/10 1998 – 15/7 2006.
En stor träväska.
2 stycken plastlinjaler.
En dörr till ett köksskåp.
En ficklampa.
3 stycken små svarta piratflaggor.

Ett dricksglas som gick sönder.
En liten rem med spänne av syntetmaterial.
Några köksredskap av typen luffarslöjd.
Virke i form av träskivor i mindre dimensioner.
Ett litet träskrin med förgyllt lock.
4 kilogram glas-, metall och träpärlor och diverse smyckesdetaljer (byteshandel).
Liten träask.
En egentillverkad CD-hylla i trä med plats för 400 CD-skivor.
Runåbergs frökatalog 2002.
En knappt använd CD-växlare med plats för 26 CD-skivor.

Föremål av koppar och mässing.
9 CD-skivor.
2 stycken träskivor.
2 stycken dagböcker från Backaberg.
8 par arbetshandskar för barn.
En pärm med kartongark för insättning av frimärken.
En kasse med utrensade papper.
5 stycken pärmar.

Under januari har jag fört in 13 poster av föremål och fört ut 48 poster. Notera att ”föremål” kan vara ett eller flera, av olika storlek och vikt. Just nu ligger jag därmed på plus 5 föremål.

Jan Gustafson-Berge

Annonser

Lagning av kläder lagar också själen

När jag sorterade bland mina kläder i början av månaden fanns en del plagg som på olika sätt var trasiga. Dessa har otåligt väntat i en lagningshög på att få bli hela igen. Under den här veckan har jag ordnat med detta.

Att laga strumpor
I ett tidigare inlägg har jag beskrivit hur jag satte nya muddar på en av mina slitna munkjackor, så det tar jag inte i repris. Två par tunna strumpor med hål lagades genom att hålen snörptes samman med kaststygn. Snörpa betyder enligt SAOL att dra ihop eller att sy ihop slarvigt. Jag får väl säga att jag finsnörpte, för det blev ganska bra. Med enkel tråd i den tunna nålen och täta försiktiga stygn drogs hålen igen. Två par strumpor kunde sedan återförenas med sina vänner på strumphyllan.

 

 

Det tredje trasiga paret var en tjockare strumpa. På ett finmaskigt nät av tunn syntettråd satt andra trådar fastsatta vilka gjorde strumpan mjuk och varm. Framförallt på hälarna var dessa trådar helt bortslitna men det lilla starka nätet fanns kvar. Med en mellanstor stoppnål och ljusblått bomullsgarn(inte bara för att lagningen skulle synas på kort) flätade jag in trådar i nätet i två riktningar enligt den enkla principen över och under.

 

Sy fast en ny knapp
Knappar har blivit en knäpp sak. Jag har många skjortor och på en del av dem är inte knapptrådarna fastsatta i ändarna. Ibland ramlar knappar av innan skjortan hunnit komma på kroppen. Uppenbarligen klagar en del konsumenter på detta för jag har sett skjortor som har ”knappgaranti”, dvs. då garanteras att knapparna är ordentligt fastsydda. Skjortan som låg i lagningshögen var en riktig värsting. Alla knappar fram på den brunlila skjortan utom en har vid olika tillfällen ramlat av och nu sydde jag fast den senaste smitaren med röd sytråd. För många år sedan hade jag en stor glasburk full med knappar, men den har jag gett bort för länge sedan. Vissa skjortor har generöst två reservknappar fastsydda på insidan. Senast jag städade bland våra grejor samlade jag alla knappar som hittades och nu har jag en liten behändig samling. Där fanns också smitarknappen som nu så vackert är på plats igen.

 

 

Lappa träningsbyxor
En gång i veckan spelar jag badminton med tre grannar i huset där jag bor. Jag offrar mig ibland genom att glidkasta mig på golvet för att nå vissa svåra slag. Efter ett tag slits höger knä sönder på mina träningsbyxor och då får jag skrap- och brännsår på knäet istället som precis hinner läka innan det är dags igen. I kollektivhusets återbruk hämtade jag en barnträningströja som bestod av samma syntetiska material som mina byxor. En rund lapp klipptes och nålades fast. Med dubbel svart sytråd sydde jag ganska tätt med kastsöm runt hela kanten. Ändarna fästes med knut och syddes in mellan tyglagren. Det blev också bra och nu var byxorna redo för veckans match.

 

 

Sy ny kantsöm på linne
På ett av mina linnen hade den nedre kantsömmen gått sönder och trådat upp sig på flera ställen. Detta fick bli ett arbete tillsammans med symaskinen. Över- och undertråd träddes. Eftersom jag glömt bort hur resårsöm ställdes in fick det bli bred zickzack istället och det fungerar alldeles utmärkt. Ännu ett klädesplagg kunde återförenas med de sina i ”linneskåpet”.

 

Lappade jeans
Vissa klädesplagg blir ju bara så sköna efterhand. De mjuknar, anpassar sig och får en perfekt passform. Det är med sorg i hjärtat som sådana klädesplagg till sist upphör att kunna definieras som kläder och måste kasseras. Jag har ett par svarta jeans som tillhör denna kategori av underbar
a plagg. Jag har nu bestämt att de ska lappas och lagas så länge det bara går. Idag kom lapp nummer tre och fyra på plats. Jag har sparat tygdelar från ett par liknande jeans som får fungera som lappförråd.

 

 

Att göra det synligt
Det finns två huvudstrategier vid lagning eller renovering av saker. Antingen att göra det så osynligt som möjligt eller att göra det synligt. Det är oftast svårast att göra det osynligt, men båda är lika bra. Genom att visa att kläderna är lagade kan jag antingen signalera till andra att jag är fattig på pengar(eller tillräckligt rik för att köpa nya och dyra kläder som redan är slitna) alternativt att jag är en av många förnuftiga människor som förstått att en hög konsumtion av kläder är en av orsakerna till att vår tid på jorden kanske närmar sig ett slut.

 

Tid, pengar och mening
Den dominerande huvudfåran i vårt samhälle har en sjuklig fixering vid tid och pengar. Allt ska vara lönsamt och då underförstått ekonomiskt lönsamt och dessutom i ett snävt och kortsiktigt perspektiv. Allt ska också gå så fort, så fort, samtidigt som tiden av de flesta upplevs som en bristvara. Det finns en uppenbar märklighet här att samtidigt som det mesta (åtminstone teoretiskt) går fortare, så borde det bli ”tid över” och människor skulle uppleva att de hade mer tid att disponera. Det finns något lurt här och någonstans finns ”tidstjuvar” som omärkligt ockuperar tidsrummet med den påstådda ”sparade tiden”.

Vi har själva förmågan att skapa mening med det vi gör, med hela vårt liv. För att finna denna förmåga behöver var och en komma bort från offerrollen dvs. uppfattningen att en människa är ett ohjälpligt offer för olika inre och yttre omständigheter. Att befria sig från en alltför dominerande och begränsande ödestro, där yttre krafter har bestämt livsväg och livsmål, är också nödvändigt.

Eftersom vi kan skapa mening kan vi också omskapa mening så att sådant vi tidigare tyckt var meningsfullt kan förlora sin mening och tvärtom. Jag skapar själv mening en fredagseftermiddag i mitt arbete med att laga kläder. Uppkrupen i den sköna soffan, en ullfilt över benen, utsikt ut genom fönstret och ett glas Tokajer (ett sött dessertvin från en region i Ungern och Slovakien) syr jag små och starka stygn för att fästa laglappen på mina älsklingsjeans. Jag lyssnar på musik och kan byta några ord med min hustru då och då. Jag får också tanketid, en mycket värdefull tid som bara uppstår under särskilda omständigheter. I mitt lilla hörn i världen står tiden stilla och jag kan ösa ur den rika tidskällan och fylla mitt liv med levande tid.

Jan Gustafson-Berge

Nyponfest!

Det var ett tag sedan jag var på vandring med projektet VANDRARNA, men igår var jag ute på stigarna igen. Jag hade med mig tre uppdrag, varav två inte hade med projektet att göra. För flera år sedan lånade jag en eldpåverkad sten från en slutundersökt och öppen järnåldersgrav. I samband med att jag rensade ut min stensamling tyckte jag inte det var rätt att bara kasta ut stenen var som helst. Jag besökte istället graven igen på vägen ut i mitt vandringsområde och la tillbaka den i stenkistan där jag hittade den. Det andra uppdraget var att tillverka en stav till en pestläkare från medeltiden. En vän till mig ska göra en docka av en pestläkare i naturlig storlek och jag har lovat att tillverka den stav som pestläkaren använde för att undersöka sjuka och döda utan att behöva röra dem.

 

 

Det uppdrag som förutom själva vandringen var dagens mål, innebar att insamla nypon, koka upp dem i vatten och dricka 1 liter av denna dryck. Nypon sitter kvar på sin buske och är tillgängliga året om. Det fungerar även att samla svarta och torkade nypon. Det fanns gott om nypon så jag samlade bara de röda, som såg aptitligare ut. Nypon är mycket C-vitaminrika och 10 färska nypon ger dig dagsbehovet (60 mg.) av vitaminet. De är dessutom en bra kolhydratkälla.

 

Mitt vandringsområde har transportlinjer av olika karaktär. Där finns några grovt asfalterade vägar som korsar området i sträckningen väster-öster. Där finns gropiga grusvägar. Kvar sedan militärens tid finns en löparbana på 3 km. och på senare tid har det tillkommit vandringsleder som är som vältrampade stigar. Dessutom finns gamla stigsystem och djurstigar. Ibland transporterar jag mig gående eller med cykel på dessa alternativ för att komma till en viss bestämd plats.

Oftast väljer jag att gå i terrängen och kan då konstatera att det skiljer sig ganska mycket från att gå på plana stigar och vägar. Att gå i terräng kräver mer uppmärksamhet och energi men ger samtidigt en rikare upplevelse av vandringen. Det kan vara bra att bli medveten om du är en vänstergångare eller högergångare. Spontant väljer vi att antingen mest gå till vänster eller till höger när vi möter hinder och om detta inte medvetet korrigeras kommer du att gå i cirkel. På iordningställda vägar eller bredare stigar är du fortfarande en betraktare av ”naturen” utifrån, i terrängen blir du efter ett tag mera delaktig.

Staven jag skaffat mig under en tidigare vandring fick jobba hårt under denna dag. Den fungerade som stöd över blöta områden där den också mätte vattendjup och testade isens hållbarhet. Vid grävning av toalettgrop bröts en 2 dm. lång bit av och som kokkärlshållare fick den sin näver svartsvedd.

 

Jag besökte också en lyxig utomhustoalett med mosstapet, en heltäckningsmatta av löv och barr och en vidunderlig utsikt. Att bli människa igen är att bli djur igen.

 

 

Jag vandrade på och stannade då och då för att plocka nypon. Mitt geografiska vandringsmål var en av flera små lägerplatser jag efterhand har etablerat i området. Eldstaden fanns kvar och jag ordnade till stenarna, samlade lite ved och fick eld på de kalla och fuktiga pinnarna med hjälp av mitt samlade förråd av torr näver. Första omgången fick nyponen koka hela cirka 15 minuter varefter vätskan hälldes ner i mitt dryckeskärl. Drycken smakade föga överraskande som nyponte fast med en exklusiv röksmak. Inför andra uppkoket mosade jag nyponen i kokkärlet, fyllde på med nytt vatten och kokade i cirka 10 minuter. Drycken blev nu tjockare och smakare mycket mera nypon, både sött och syrligt.

Under tiden som elden brann ut hämtade jag en hasselstör och täljde till den beställda staven. Nu hade jag två stavar och kunde med stavgång hålla god
fart över fälten på väg hemåt. Det var härligt att vara ute på vandring igen. Det var också härligt att starkt få njuta av en god kopp kaffe och några smörgåsar i hemmets värme efter 5 timmars utevistelse.

 

Vill du följa med på mina vandringar är du välkommen. Skicka mig ett mejl så får du reda på när nästa vandring äger rum. Om du läser den första texten som publicerades under denna kategori (den 22/5 2008)) så förstår du principerna för projektet och vilka regler som gäller.

Jan Gustafson-Berge

KONSUMTIONSLANDSKAP

Under januari skulle jag genomföra en introduktionsuppgift för mitt köpstopp som handlade om att uppleva och analysera ett konsumtionslandskap. Jag skulle göra ett studiebesök i ett sådant landskap och lämna en rapport om detta. Med konsumtionslandskap menar jag här en miljö eller ett rum som i sin helhet designats för att maximera konsumtion. Det kan vara en enskild matvarubutik, en gågata, gallerior, hela stadskärnor, stora köpcentra som ofta ligger i städernas utkant, samt delar av naturlandskapet. Mitt syfte skulle absolut inte vara att köpa något, utan snarare se mig som en besökare från en ”annan värld” och jag måste tillbringa en längre tid i den valda miljön för att komma ”i stämning”.

Externa köpcentrum
I Linköping finns Tornby köpcentrum som fortfarande expanderar ut över jordbruksmark nordväst om staden. Här finns alla de välkända affärskedjorna på plats med sina respektive köplador och tillhörande gigantiska parkeringsplatser. På området finns också IKANO-huset, som är en stor galleria fylld med många mindre butiker, byggd vägg i vägg med IKEA.

Planer finns även på att etablera ännu ett stort köpcentrum vid Mörtlösa/Kallerstad där 35 hektar obebyggd mark ((läs natur-, kultur- och jordbruksmark) ska kläs med asfalt, betong och stenplattor. Jag kan nog tycka att planen kommer vid ett illa valt tillfälle, men Linköpings kommun tror starkt på tillväxt. Här är det kvantitet som räknas. Det ska vara störst, mest, längst, högst och snabbast! Jag tycker mig höra tillväxtsamhällets sista rosslande andetag i dimman över det gamla kulturlandskapet som på sin tid var ett produktionslandskap, rikt på människor, natur- och kulturupplevelser.

Centrumgallerior
Inne i centrala staden finns tre stycken gallerior. En av dem har fortfarande kvar namnet köpmannavaruhus men det är ju inget bra namn eftersom tankarna lätt kan gå till att konsumtionen är till för köpmännens skull (så det namntillägget är nog snart ett minne blott). Det låter mycket bättre om alla företagen och butikerna är där för konsumenternas skull, vi efterfrågar och de tillhandahåller så snällt. Aldrig att de skulle vilja påverka oss att köpa något vi inte behöver.

Själva ägandet av gallerior och köpcentrum har i sig blivit en affärsidé, ett koncept. På kort tid har alla tre galleriorna blivit uppköpta av stora bolag som helt eller delvis är specialiserade på att äga sådana här platser i större städer. Liksom överallt i vår flytande och individualiserade samhällskultur är det olika trender som gäller. Så också för galleriornas inriktning. Dessa trender påstås vara lika viktiga som de är snabbt övergående och syftar bara till att öka konsumtionen, få oss att hänga med, aldrig vara nöjda, vara rätt i tiden, byta stil, vara modemedvetna med olika nyinköpta saker. Det är också populärt att byta namn och skylt på köpcentrat. Det kallas för att bygga ett nytt varumärke. Samma gamla skit fast i ny förpackning är ju ett klassiskt försäljningstricks. Här i Linköping drivs Filbytergallerian av fastighetskapitalförvaltningsbolaget Aberdeen Property Investors, Köpmannavaruhuset Gyllen av Diligentia och Galleria LEO (f.d. Galleria Gränden) av Boultbee.

På Aberdeens sida står att läsa angående ombyggnaden av Filbytergallerian att ”Resultatet är en shoppingvänlig citygalleria för den medvetna Linköpingsbon. (…) Målet har varit att få de allra bästa butikskoncepten i landet till Filbyter och skapa en modegalleria där hög kvalité är ledordet.”
På Diligentias sida står bl.a., riktat till butiksägaren: ”Skjortan du säljer finns i 150 andra butiker men det är din butikslokal som berättar hur kunden ska må och hur hon ska känna sig när hon handlar. Vilken upplevelse får hon på köpet? (…) Vi äger och utvecklar tolv levande köpcentrum i Sverige och har lång erfarenhet av att få de olika butiksytorna i köpcentrumet att fungera som en kommersiellt effektiv enhet.”
Boultbee skriver så här om sin verksamhet: ”Boultbee etablerade sig i Sverige i juli 2005 genom förvärv av köpcentrum i Västerås och Uppsala. Sedan dess har Boultbee expanderat snabbt in på svenska marknaden och även renodlat sitt innehav genom förvärv av köpcentrum i stadskärnor. (…) Boultbee har som mål att tillgodose konsumenternas efterfrågan och ständigt arbeta med förändringar för att möte skiftande preferenser och behov hos konsumenterna.”

Det låter fint. De vill oss väl. Det är på gränsen till välgörenhet. Mina ögon tåras av tacksamhet. Det troliga är nog istället att aktieägarna och ledningen för Boultbee kommer att dumpa LEO så fort gallerian inte längre är lönsam för dem och söka sig till nya lönsammare objekt. Det nya konceptet blir kanske istället kyrkogårdar, fängelser, polishus och inhägnade idylliska landskap för de rika. Ytterligare ett lönsamt projekt skulle kunna vara hantering av radioaktivt avfall, nu när tillväxtfanatikerna ser kärnkraften som en ny källa till oändlig och billig energi när oljan visst inte var så oändlig. Att välja namnet LEO är en skymf mot detta ståtliga djur, snart utrotat från jorden på grund av samma mekanismer och idéer som driver ett köpcentrum i Linköping. Förhoppningsvis kommer lejonet att överleva både Boultbee och galleria LEO.

Vi är din bästa vän!
Ett säljtricks är att få kunden att verka viktig och att skapa en personlig relation. Det blir som att affären eller varumärket är ens bästa vän. Ibland blir det dock kraftigt fel när den adresserade direktreklamen skickar förfalskade personliga brev till mig där det står ”Bäste Peter Gustavsson”. Javisst, jag har Peter som andra namn, men jag heter Jan och mitt efternamn stavas med ”f” och ett ”s” och dessutom är Gustafson-Berge mitt efternamn. Den falska kompisandan faller pladask till marken!

En annan vanlig metod är att starta klubbar där man får bli (gratis!) VIP-medlem. Här har man verkligen tänjt på begreppet VIP (Very Important Person) som ursprungligen verkligen var ett sätt att skilja på kreti och pleti. På Filbytergallerians hemsida kan du bli viktig: ”Bli VIP-medlem på filbytergallerian.se och en helt ny värld öppnar sig. Du får massor med spännande information och tips samt de senaste trenderna inom mode, skönhet och inredning. Ditt VIP-medlemskap är helt kostnadsfritt!” Du får bl.a. förhandstur på rea, fördjupade trend- och modespaningar, produktnyheter och unika erbjudanden.

I lejonets kula
Jag valde att tillbringa en dryg timme i den största gallerian som är Galleria LEO. För att inte missa julhandeln öppnades den ombyggda gallerian i slutet av 2008, trots att den inte var färdig än. Så här beskriver de sig själva på sin hemsida: ” Leo erbjuder oändliga möjligheter med ett brett utbud av butiker inom mode, hem, fritid, café och restaurang i tre plan. Allt för en lyckad shopping dag! (…) Ibland kan man mitt i stressen tappa bort något värdefullt. Vi föreslår att innan du lämnar centret kopplar av på någon av våra mötesplatser, samlar tankarna och shoppingkassarna innan ni drar hemåt. Skulle du ändå bli av med nåt så gör följande för att om möjligt få det tillbaka. Kontakta vårt vaktbolag på 073- 23 06 788. Beskriv föremålet som du saknar, gärna så innehållsrikt som möjligt. Vakten hör av sig till dig igen om det du söker är upphittat.”

REA på allt!
Jag gick några rundor, åkte upp och ner i rulltrappor som fanns på tre ställen, gick in en sväng i några butiker samt vandrade ut genom en ingång och in genom en annan. Varje enskild affär hade verkligen arbetat för att det skulle se trevligt och inbjudande ut. Det fanns stora mängder av färgrika varor som låg på bord och hyllor eller hängde i olika ställ. Däremot var de gemensamma ytorna i ett miserabelt skick, ofärdiga, kala och innehållslösa. Alla butikerna, med några få undantag, var belamrade med skyltar i olika storlekar som förkunnade att det var REA. Det var rea med olika procentsiffror, där uttrycket ”upp till 70%” ska få en att tro att varorna är billigare än vad de är. En del hade kommit till SLUT-REA som väl ska få en att tro att varorna nu är billigare än de var innan. Några butiker vände sig uppenbarligen till en förmodat engelskförstående kundkrets då de hade SALE och FINAL-SALE istället. En skobutik toppade det hela med att ha varor som var billigare än rea.

Jag tyckte mig ana en viss desperation i detta reande. Visserligen har fenomenet rea suddats ut då det är rea mest hela tiden av typen vår-rea, höst-rea, sommar-rea, start-rea, slut-rea osv. Ofta brukar det även poängteras att det är rea på utvalda varor. Ja, vad skulle det annars vara!?, men jag förstår att andemeningen ska vara att det är varor som är speciella och av hög kvalité och inte de varor som ingen velat köpa än. Den s.k. ekonomiska krisen och dess följder har fått människor att ligga lite lågt med konsumerandet och troligen gick inte julhandeln så bra som väntat. Nu gäller det för butikerna att bli av med så mycket varor som möjligt innan det ska fyllas på med de nya ”vårtrenderna”. Nu är våren äntligen här!, som det så käckt brukar heta, och då ska det köpas trädgårdshandskar med de senaste mönstren och nya vårskor eftersom förra årets var så dåligt gjorda att de är sönder. När jag gick där bland alla varor undrade jag över var allt det som inte säljs tar vägen sen? Med allt kortare intervall byts varorna i butikerna ut till skenbart nya, vilket också är ett sätt att öka konsumtionen. Nya trender sköljer över oss, modena skiftar vecka för vecka, nyheter lanseras, det är nya förpackningar med gammalt eller nytt innehåll osv.

Det var inomhustemperatur i hela byggnaden, vilket fick mig att svettas i mina ytterkläder och ett starkt ljus från tusentals ljuskällor ansträngde ögonen. Jag noterade dock inte den sedvanligt förekommande trall- och köpvänliga skvalmusiken på de ställen jag besökte. Kanske har de börjat med subliminal musik, eller så var musikanläggningen trasig? På sina ställen syntes spår av pågående eller avstannad ombyggnadsverksamhet. Det fanns något ansträngt över det hela, men det ville sig inte riktigt. Köplusten och shoppingmyset ville inte infinna sig.

Sittande konsumtion
En insändare i lokaltidningen den 19/1 klagade på att det inte fanns några bänkar i galleriorna, vilket gjorde mig extra uppmärksam på om detta var fallet. Det visade sig att på Galleria LEO fanns inte en enda bänk eller stol att sitta på. Den enda plats där det fanns stolar var vid cafeterian och där får man bara sitta om man fikar, dvs. konsumerar. Tanken är ju så klart att du inte ska sitta still i en galleria, du ska gå omkring (strosa är ett använt begrepp) från butik till butik och shoppa.

Jag blev ganska fort trött på stället. Eftersom jag inte skulle konsumera fanns det ingenting att göra där för mig. Det enda jag hittade som var gratis var erbjudande om att bli VIP-kund och en förtäckt reklamtidning om shopping och handel i Linköping. Att besöka toaletten skulle kosta 5 kronor. Jag får nog säga att jag blev besviken. Trots stora och fina ord på hemsidorna och i media är Galleria LEO en katastrof sett ur ett ökat konsumtionsperspektiv. Mig gör det ingenting, stället får gärna slå igen imorgon. Efter en dryg timme lämnade jag byggnaden utan att ens ha känt lusten att konsumera någonting. Ute i den relativt friska luften kom jag att tänka på en av Mikael Wiehes sångtexter ”Titanic (Andraklasspassagerarens sista sång)” som avslutas med raderna: ” Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp. Vi går till botten där vi står, men flaggan den går i topp!” Det är hög tid att lämna skeppet och ta livbåten in mot land.

Jan Gustafson-Berge

Närkontakt med isen

Idag fick jag för första gången närkontakt med isen vid Lövudden. Tillsammans med tre vänner tillbringade jag fyra härliga timmar på Vindommens tjocka och skapligt släta is. Med långfärdsskridskor undersökte vi några av sjöns många vikar.

 

 

Vattnet är ett märkligt ämne och element som inom en ganska begränsad temperaturskala uppvisar så många former och egenskaper. Vattnet är en av våra bästa vänner om vi förstår att visa respekt och behandla det på ett icke förstörande sätt. Isen gör det möjligt för människan att transportera sig själv och sina föremål på ett enklare sätt än på land. Genom att borra små hål genom isen kan vi pimpelfiska eller lägga ut små nät och få mat i magen. Att vara på isen gör det också uppenbart att det finns flera landskap. Ett som blir synligt från land och ett annat som visar sig från vistelsen på isen.

 

Is kan uppträda med en stor mängd skepnader, strukturer och färger. Ljudet från is som rör sig är fantastiskt att lyssna på. Jag hyllar isen som gör det möjligt för oss att gå på vattnet.

Efter en underbar dag med kroppen i skön rörelse, solens berikande ljus och goda prat- och fikastunder, stapplade vi upp mot huset i våra hårda och på land ganska klumpiga pjäxor. Där åt vi vår sista mat och körde sedan hemåt.

Jan Gustafson-Berge

Är det kläderna som gör mannen!

Idag plockade jag fram alla mina kläder och la upp dem i högar på köksbordet. Det såg ut som om jag höll på att packa för ge mig ut på en livslång resa. Jag tror inte att jag har fler kläder än den genomsnittliga mannen i Sverige och jag tycker inte att jag köper särskilt mycket kläder. Trots detta kunde jag enkelt konstatera att jag ändå egentligen har för många klädesplagg av en del sorter.

Min kompletta klädsamling innehöll (den 7/1 2009) följande:

9 par tunna strumpor, 6 par tjocka strumpor och 5 par raggsockar.
13 par kalsonger.
7 linnen och 2 långarmade undertröjor.

20 långärmade skjortor uppdelade på 5 finskjortor, 12 vardagsskjortor och 3 arbetsskjortor.
1 väst

3 par svarta jeans varav 1 par finjeans och 2 par vardags-/arbetsjeans.
1 par gröna militärbyxor, 2 par tunnare svarta bomullsbyxor, 2 par mjuka byxor av lin respektive hampa/bomull.
1 par kortbyxor och 1 par badbyxor.

9 munkjackor i olika grader av förslitning från kravall-munkjacka till fin-munkjacka.

4 indiska klädesplagg, vilket inkluderar 4 långskjortor (kurta) och 4 stycken tunna och mycket vida byxor (pyjama).

1 svart läderjacka, 1 tjockare svart läderrock och 1 friluftsjacka med foder (Fjällräven).

3 stycken Palestinaschalar i olika färger, 3 stycken snusnäsdukar (används som mindre halsdukar) och 1 stycken stickad ullhalsduk.

1 par skinnhandskar, 1 par svarta fingervantar och en smal läderslips.

1 stickad mössa i alpacka-ull, 1 keps, 1 virkad mössa och 1 par öronlappar.

1 värmeunderställ med tröja och byxor, 1 träningsställ med en tillhörande löparmössa samt 1 gammalt regnställ som läcker.

Förutom dessa kläder har jag en uppsättning från ”topp till tå” vid vårt fritidshus, som fungerar som arbetskläder och ombyte när jag är där.

Utsortering
Från ovanstående sorterade jag bort 2 munkjackor som var för korta i midjan, 1 kurta och 3 av de indiska byxorna, den virkade mössan och läderslipsen.

Lagning
I en hög med kläder som ska fixas till och lagas hamnade en huva som ska fästas mera ordentligt på friluftsjackan, 2 par strumpor med mindre hål, ett linne där sömmen gått upp i nederkanten, en skjorta som saknar en knapp och mina träningsbyxor som alltid får hål på höger knä när jag offrar mig under veckans badmintonmatch. Själva iordningsställandet av dessa plagg ber jag att få återkomma till.

Efter denna genomgång, lilla utrensning och så småningom viss lagning av innehållet i min klädgarderob tar jag nu med mig följande målsättning för hela året:

INGA nyinköp av några klädesplagg under 2009!
Jag ska använda de kläder jag har, vårda dem, laga dem och slita på dem tills de eventuellt hinner upphöra att definieras som kläder. Skulle en nödsituation uppstå för klädesplagg som bara finns i ett exemplar, det kan ju bli stulet, borttappat eller ohjälpligt förstört, så får lösningar sökas som inte inbegriper ett nyinköp.

Svaret på detta inläggs rubrik får då vara att kläderna egentligen inte gör mannen utan att det skulle vara bättre om mannen gör kläderna!

Jan Gustafson-Berge

Givande och mottagande

Gåvor och presenter är ett kapitel för sig. Att ge och ta emot är laddat med betydelser bortom själva gåvan vilket kan göra det extra svårt att förändra. Olika sociala och kulturella spelregler styr våra handlingar och vårt tänkande mer än vi ibland tror. Att vi dessutom lever i en samhällskultur som är starkt materialistisk, dvs. där vi som individer ofta definierar vårt värde och vår tillhörighet genom föremål, gör det ytterligare komplicerat. Gåvor kan vara underbara, användbara, önskade och etablera positiva energirelationer mellan givaren och mottagaren. De kan också vara förskräckliga, ofunktionella, oönskade och skapa destruktiva relationer.

Festliga prövningar
För mig är perioden kring nyår extra intensiv då det först är jul, därefter fyllde jag år den 30/12 (och dessutom 50 år) och sedan är det min hustrus födelsedag den 6/1. Jag har därför haft de verkliga förutsättningarna för att kunna fundera kring detta med gåvor och pröva några nya alternativ.

Julen med sin tillhörande extra konsumtion och fenomenet julklappar kan få stå som symbol för vårt samhälles materialism. Visserligen ägde den senaste julen rum 2008, men den får vara med som exempelgivare och inspiration inför kommande jul. På sidan ”Jul igen” finns följande att läsa:

”Försäljningen i detaljhandeln beräknas i december månad att uppgå till 61 miljarder kronor, vilket innebär en ökning med 2,5 procent jämfört med december 2007 och en betydligt långsammare tillväxttakt än vi har vant oss vid under några år. Med årets prognos kommer decemberförsäljningen att för första gången överstiga 60 miljarder kronor, vilket är 13,8 miljarder kronor mer jämfört med snittet för övriga månader under året. I genomsnitt kommer varje svensk att köpa varor i handeln för 6 600 kronor, vilket är nästan 1 500 kronor mer än övriga månader under året.”

Familjens julafton
I vår familj, bestående av fem vuxna personer, valde vi att under julen 2008 tona ner antalet julklappar och dess inköpssumma. Var och en fick ge EN julklapp till var och en av de andra och de fick kosta högst 100 kronor vardera. Jag gav min fru böcker från olika andrahands-affärer skrivna av Ngaio Marsh. Mina barn fick en lila skjorta från Myrorna, ett stort paket fina CD-skivor jag plockat från min skivsamling samt två stycken energisparlampor. Resultatet blev skimrande, det blev en extra utmaning att hitta något för den föreskrivna summan och vi rimmade till paketen och hade det lika trevligt som vanligt.

50-års fest
Mitt 50-årsfirande blev en utmaning som sträcker sig in i det nuvarande året. Här handlar det istället om att förhålla sig till gåvans mottagande och hur den ska hanteras efter festen. De allra flesta gäster kände mig och jag tycker att de i stort gav mig gåvor som jag uppskattade. Det finns dock många historier om gåvor som krokar mottagaren på olika sätt. Bara att se dem ger upphov till obehagliga känslor då de kanske väcker minnen om hemska händelser och personer. En del vågar inte ta bort gåvan ur sina liv beroende på dess starka bindande kraft till givaren. Ibland göms gåvan undan och plockas fram när givaren kommer på besök. Det kan kännas oförskämt och otacksamt att kassera en gåva och ju mer de kostat desto värre. Jag fick några sådana gåvor och dessa kommer utan pardon att hamna på listan över utrensade föremål som jag kommer att publicera vid varje månadsskifte.

Födelsedag
Min hustrus födelsedag blev en något större utmaning. Födelsedagen är en viktig och betydelsefull händelse för min fru, grundad i personhistoriska förhållanden. Vi har haft som tradition att ge varandra många presenter och efterhand som vår ekonomiska bärkraft ökat har också gåvornas ekonomiska kostnad ökat. Nu skulle jag alltså hitta en kompromiss mellan mitt köpstopp och traditionen. Jag fortsatte på boktemat och köpte ett gäng böcker på Myrorna och ett antikvariat och en av förra årets presenter uppgraderades då samlingen av pärlor, smyckestråd och silverbeslag sammanfogades till tre olika halsband. Jag gick igenom alla våra fotografier som finns i datorn och valde ut extra fina familj- och släktbilder. Dessa beskärdes, gjordes om till svartvitt, förminskades, las upp på 4 stycken A4-sidor och skrevs ut på fotopapper. Jag gav också bort två ”presentkort” med tjänster. Det ena var en ”biologisk bakmaskin” som innebär att jag erbjuder mig att baka allt matbröd till familjen under 2009. Det andra var en ”superspecial romantisk helkväll” där jag på begäran tar hand om min hustru på bästa tänkbara sätt.

 

Avsteget från köpstoppet blev i detta fall ett inköp av en ny kikare (ZENITH Nature 8×52). Min hustru är gammal fältbiolog och som sådan starkt fågelintresserad. Nu har vi genom vårt fritidshus hamnat på en plats med en stor mångfald av fåglar som det är av intresse för oss att studera. Föremål till vårt fritidshus tillhör visserligen delvis undantagen i mitt köpstopp, men jag tänker ändå balansera upp detta inköp med att skänka en högkvalitativ slagborrmaskin av märket HILTI till kollektivhuset Stolplyckans snickerilokal.

Jan Gustafson-Berge

DET STORA HJULET

Din uppgift är att stanna och vända det stora och tunga hjulet som snurrar åt fel håll. Föreställ dig ett mycket stort och tungt hjul som snurrar runt en axel. Hjulet kan vara hela ditt liv eller delar av det. På många områden känner du att hjulet snurrar åt fel håll. Men du upplever hjulet som omöjligt att stoppa, det snurrar obönhörligt vidare styrt av sin egen tyngd och kraft. Du ser dig som en kidnappad passagerare, fastspänd och utan energi att göra dig fri. Du ser ingen utväg och i hjulets nuvarande rörelseriktning ser du undergång och död!

Du ska nu tänka annorlunda. Ditt omedelbara mål är inte att stoppa hjulet, utan att få det att snurra aningen långsammare samtidigt som du också försvagar den kraft som får hjulet att snurra åt fel håll. På samma gång ökar du din egen kraft. Med denna strategi kan du på lite längre sikt få hjulet att tappa fart tills det faktiskt en dag stannar och står helt stilla.

En morgon när solen långsamt stiger upp står du på toppen av det gigantiska hjulet och spanar åt olika håll. Du ser ut över det landskap som du nu tänker lämna. Det är disigt av smutsig luft, över bergen breder kalhyggen ut sig, det stiger rök från stora skogsbränder och sönderfallande städer, de stora åkrarna växer igen, det råder torka och sjöarna är livlösa. Du hör mullret från gigantiska och destruktiva maskiner.

Du vänder dig åt andra hållet och ser ett helt annorlunda landskap. Det är varierat och fyllt av mångfald. Luften är klar och frisk. Allt verkar vara fullt av liv och det vibrerar av långsam rörelse. Här och där kan du ana öppningar i skogen där samhällen, byar och mindre gårdar är placerade. Du hör läten från vilda djur och stillsamma ljud från människors aktiviteter. Rök stiger upp från husens skorstenar. Från ett av husen stiger ingen rök upp och du får en känsla av att huset och platsen det lånar kallar på dig. Du fylls av livsenergi och du har nu ett mål att sträva mot. Hjulet känns inte tungt längre. Du lutar dig en aning framåt och det börjar sakta snurra åt det andra hållet. Väl nere på marken hoppar du av hjulet och börja vandra mot din nya plats på jorden.

Jan Gustafson-Berge

KÖPSTOPP Januari – Fokus på kläder

Så har då mitt köpstopp startat och för denna månad har jag ett särskilt fokus på kläder. Jag introducerar här månadens olika uppgifter och återkommer under månaden med rapporter om vad jag gör och vad det leder till. Förutom detta kommer jag att skriva om sådant som dyker upp, t.ex. hur jag löste dilemmat med att uppvakta min fru på hennes födelsedag den 6 januari utan att köpa några nya saker. Jag kommer också att i slutet av månaden publicera en lista på de föremål jag rensat ut ur mitt hem. I köpstoppet ingår nämligen också att varje dag få bort ett nettoföremål ur mitt liv.

Konsumtionslandskap
Under månaden ska jag genomföra en introduktionsuppgift som handlar om att uppleva och analysera ett konsumtionslandskap. Jag ska göra ett studiebesök i ett sådant landskap och lämna en rapport om detta besök. Med konsumtionslandskap menar jag här en miljö eller ett rum som designats för att maximera konsumtion. Det kan vara en enskild matvarubutik, en gågata, gallerior och hela stadskärnor, stora köpcentra som ofta ligger i städernas utkant, samt delar av naturlandskapet. Mitt syfte ska absolut inte vara att köpa något. Jag ska snarare se mig som en besökare från en ”annan värld” och måste tillbringa en längre tid i den valda miljön för att komma ”i stämning”. Jag kommer att beskriva vistelsen, hur det fysiska rummet är organiserat, hur människorna rör sig och vad de gör? Jag kommer att ge akt på hur min gångrytm och kroppsrörelse påverkas och vilka tankar som väcks av miljön? Får jag lust att handla något och vad är det som väcker lusten? Vilka tricks och metoder används för att starta och öka min konsumtion. Vad kan jag göra som inte kostar pengar? Jag kommer också att reflektera över vad som inte är tillåtet att göra i ett konsumtionslandskap?

Kläder och skor
Framförallt kläder är numera en mycket omfattande del av konsumtionen. Den genomsnittliga medborgaren i Sverige har ökat mängden kläder som konsumeras varje år, moden och trender skiftar hela tiden, med katastrofala konsekvenser har priserna pressats, kvalitén har minskat och kläder har blivit till en slit och släng-vara. Så som produktionen av textilier och klädesplagg är organiserad idag ger den upphov till många omfattande och svåra miljö- och hälsoproblem.
Fakta om kläder och dess miljö- och hälsoeffekter finns hos Svenska Naturskyddsföreningen. http://www.naturskyddsforeningen.se/gron-guide/vara-rad-och-tips/klader-och-textil/

Clean Clothes Campaign är ett internationellt nätverk av solidaritets-, kvinno-, ungdoms-, och fackliga organisationer. Sammanlagt ingår det över 300 organisationer från hela världen i nätverket som har ett huvudkontor i Amsterdam. Den svenska delen av detta nätverk går under namnet Rena Kläder. Nätverkets syfte och mål är att förbättra villkoren för de människor som syr våra kläder och skor. Mer om detta kan du läsa på: http://www.renaklader.org/
Från och med december 2008 och under början av 2009 driver Rena Kläder kampanjen ”Hur skor vi oss?”. Kampanjen fokuserar på arbetsvillkor och miljö i skoindustrin. I en rapport med samma namn har de granskat de sex största skoföretagen på den svenska marknaden: Eurosko, Vagabond, Nilson Group, ANWR, Scorett och Ecco. En kortversion av rapporten finns på: http://www.renaklader.org/material/kortversion-av-rapporten-hur-skor-vi-oss

Efter genomläsning av den information som finns på ovanstående internetsidor framstår det som en utmärkt metod att ha köpstopp på kläder. Alltså inte köpa några nytillverkade kläder alls. Vid ett eventuellt nyköp ska miljömärkta alternativ väljas om de finns tillgängliga, vilket i dagsläget inte så ofta är fallet. Det gäller att använda och vårda de kläder man redan har. Istället för nyinköp utnyttjas alternativ såsom att köpa begagnat, byta kläder med andra (ordna en klädbytardag), göra om kläder och sy egna kläder av begagnade andra kläder och tyger. Kör slut på de kläder du har. Vårda dem, laga dem, gör om dem och använd dem så länge du kan. Hur länge dröjer det innan du måste skaffa nya klädesplagg?

Rensa bland kläderna
Ta fram alla dina kläder och gå igenom dem. En del klädesplagg använder man bara få gånger, men de behövs ändå och får vara kvar och placeras för sig. De kläder du inte använt på flera år eller som du inte kommer att använda tar du bort. Under en tidsperiod på 3-4 veckor hänger eller lägger du alla kläder du har använt för sig. När tidsperioden är över kan du göra dig av med de kläder du inte har använt. Vill du inte vara så drastiskt kan du utsträcka tidsperioden till ett år och ta bort de kläder du inte har haft på dig på ett helt år. Kläderna du rensat bort kan du skänka bort, byta mot annat eller sälja.

Laga kläder
Visst är det ett märkligt fenomen att det anses vara lite pinigt att gå i lagade kläder men att det anses okej att köpa nya kläder som redan är slitna och trasiga? Många kläder kasseras för att de är lite slitna eller något trasiga. Flera enkla fel kan ganska enkelt åtgärdas och kläderna kan få ett längre liv. Du kan därmed ska dig ett eget personligt ”trasmode”. Några enklare sätt att laga kläder på: Sy i nya knappar, ersätta trasiga tryckknappar, laga hål och revor med sömnad och lappar, byta trasiga muddar m.m.

 

Sy fast nya muddar
Med hjälp av min dotter som är textilt utbildad har jag lärt mig att sy på nya muddar på några av mina munkjackor. Jag älskar munkjackor och har några stycken som befinner sig i varierande skick från ”fin-munkjacka” till ”grovarbets-munkjacka”. Jag sliter munkjackorna hårt på muddarna så att de får hål och fransar upp sig. För övrigt kan resten av plagget vara i gott skick och det känns tråkigt att kassera sk&ou
ml;na, ingångna munkjackor.

 

 

För att sy i nya muddar använde jag: sprättare, sax, måttband, märkkrita, symaskin, sytråd, strykjärn, kökshandduk och nyinköpt resårstickad trikå. Det bästa och enklaste sättet är att lära sig av någon som redan kan. Min beskrivning får ses som en inspiration för dig att kanske göra ett försök utan några garantier att lyckas vid första försöket. Arbetsgången var att först sprätta bort de trasiga muddarna, mäta till och klippa ut muddtyget (se till att riktningen på stretchen kommer åt rätt håll), sy ihop mudden i kortändan och pressa söm och sömsmån, nåla upp de fyra motstående hörnen både på muddarna och armkanten, vända armarna ut och in och nåla fast muddarna inuti armen, sy fast mudden med trikåsöm (använd vanlig pressarfot), vänd allt rätt igen och pressa söm och sömsmån och slutligen sy med raksöm. KLART!

 

Jan Gustafson-Berge