Juni månads vandring blev en varierad tur i ett landskap som både är skiktat vertikalt och horisontellt. En tredimensionell mosaik i tid och rum av mänskligt levande både i harmoni och disharmoni med naturlivet. Här finns närvarande spår av människa från stenålder, bronsålder, järnålder, medeltid, jordbrukskultur från 1700- och 1800-tal, militärtid samt nutid med natur- och kultur aktiviteter bl.a. som ett naturreservat med återställande av naturtyper, återskapande av vattenytor osv. Markerna är efter många års människonärvaro fulla med kulturföremål av olika slag. I en överlevnadssisuation kan sådana föremål vara värda att plocka med sig. Det kan vara plastpåsar, snören, metallföremål, glasflaskor, aluminiumburkar, kläder osv.
Fyra människor och en hund samlades på morgonen och vi rörde oss mot Smedstad dammar. Där har Smedstadbäcken stannats upp en stund i ett system av mindre dammar. Resultatet har blivit ett rikt växt-och djurliv, förbättrad vattenrening och en trevlig och intressant miljö att vistas i för oss människor. Ett svanpar hade blivit av med sin årskull av ungar (troligen mink) och hannen stod och väste mot oss på en grusgång.
Nästa etappmål var Fröberget som är ett jordatorp under Smedstad gård från 1700-talet. Det har restaurerats och sköts om av en grupp inom Linköpings ekopark. Ett förnämligt arbete och vi njöt av trädgårdens blommor och den sköna stämningen när vi åt vår lunch.
Dagens ätbara växt fick bli kärleksört (Sedum telephium) som friskt och rikligt växer på de mossiga berghällarna runt Fröberget. Bladen på de unga färska exemplaren är goda att äta som de är. Lite äldre blad kan behöva en lätt kokning eller stekning för att smaka bra. Kärleksörten är en fetbladsväxt vilket betyder att bladen är tjocka och lagrar vatten. Rotknölarna var riktigt stora (som avlånga rädisor) och smakade mycket bra råa efter en lätt skrapning med kniven. Lite lätt mjöliga med en smak av parfymerad nöt. Bladen är en bra vattenkälla och har en hög halt av C-vitamin. Särskilt intressant är bladens innehåll av protein och att dess sammansättning av aminosyror är mycket gynnsam. Rotknölarna har en hög halt av kolhydrater i form av stärkelse och sockerarter och kan skördas året om.
Det gamla Frökärret en bit från Fröberget som dikats ut för att bli åker- och betesmark under 1800-talet hade på nytt vattenfyllts och en grund sjö skapats. Det är fantastiskt vad vatten kan göra. Det är ett kraftfullt element med sina egna förutsättningar och kvalitéer. Vattenväxter hade redan etablerat sig längs kanterna och fågellivet var rikt. Vi gick runt den lilla sjön så nära kanten vi kunde och stundtals inföll sig den härliga ”vildmarkskänslan”.
Vi tog oss i långsam takt hemåt och valde alltid de krångligaste vägarna över ”stock och sten”. Ett sådant vägval ger oväntade upplevelser och tränar HELA kroppen på ett mångsidigt sätt. Allra sista biten sträckte vi ut benen, tänjde lungor och hjärta och gick i rask takt på grusvägar. Det blev en i tid extra lång vandring denna gång och vi nådde parkeringsplatsen där vi startade efter 6,5 klocktimmars mänsklighet.
Jan Gustafson-berge