Många av permakulturens perenna växter kommer ganska tidigt på våren och ger framförallt blad och blomställningar av olika slag. Dessa kan dels användas i sallader som sallatsblad. En hel del blad påminner om spenat och kan användas på samma sätt. Jag kombinerar både perenna spenatliknande växter och ettåriga ”spenatväxter” i min soppa. Den frästa och kryddade röran kan även användas som fyllande ingrediens i en paj eller lasagne, men idag lagar vi till en spenatsoppa av det gröna.

Vitlök, trädgårdsmålla, svinmålla, penningört m.m.Spenat, svinmålla, nate, mangold m.m.

Till spenatsoppan brukar jag använda hälften vanlig spenat (Spinacia oleracea). Spenaten utvecklas snabbt på 5-6 veckor och det går att så i omgångar, både som förgröda och mellangröda. Efter ett uppehåll under högsommaren kan även en sen sådd göras. Skörda först genom att gallra och sedan genom att ta de största och nedersta bladen samt klippa av blomställningarna. Därefter kommer nya blad att skörda senare. Nästa sorter i blandningen är de självsående svinmålla (Chenopodium album), trädgårdsmålla och röd trädgårdsmålla (Atriplex hortensis). Dessa låter jag fröså sig själva i odlingslanden och skördar efterhand genom att rensa bort dem där jag vill odla andra växter. Genom att klippa av topparna har man tillgång på färska skott hela tiden. På bilden nedan till vänster syns trädgårdsmålla, svinmålla, blomskott och blad av spenat samt några blad av nyzeeländsk spenat.

Blad i oilka nyanser av gröntNyplanterad Nyzeeländsk spenat

En trevlig bekantskap är den ettåriga, marktäckande och rankande nyzeeländsk spenat (Tetragonia tetragonoides). När plantorna är uppdrivna och utplanterade fyller den snabbt upp och beger sig även utanför odlingsbädden. Du skördar enstaka blad samt topparna med några bladpar, varefter plantan grenar sig och växer vidare. Bladen är tjockare än hos vanlig spenat och den nyzeeländska spenaten är allmänt tåligare och ger god skörd tills frosten kommer.

Svinmålla i något suddig vindrörelseLungrot i sällskap med kraftsten och ros

Andra tänkbara ingredienser är den perenna spenatskräppan (Rumex patienta) och den likaledes perenna och klättrande rankspenaten (Hablitzia tamnoides). Ytterligare en tacksam perenn spenatväxt är lungrot (Chenopodium bonus-henricus). Den kommer mycket tidigt på våren och de späda bladen kan först användas i sallader och därefter skördas skott, blomställningar och blad för mera beredande matlagning med värme.

Som en balanserade och kontrasterande smakupplevelse i soppan brukar jag ha med någon löksort och denna gången blev det en knippe gräslök (Allium schoenoprasum).

Gröna ingredienser fint klippta rakt ner i gjutjärnsgrytan

 

Soppan redd med creme fraise och grädde

Växterna sköljs vid behov, skärs i små bitar eller klipps rakt ner i en gjutjärnsgryta. Jag klipper ganska fint för att inte behöva köra den frästa grönröran i matberedaren. Gillar man inte att se eller känna bitar av växter i soppan går det utmärkt att mixa de frästa bladen med en maskin tillsammans med lite vatten, varefter det hela hälls tillbaka i grytan (det blir förstås mer att diska efteråt). En klick smör får smälta i grytan och det finklippta gröna får fräsa tillsammans med peppar och örtsalt tills vattnet i bladen ångat bort. Det blir ganska lite kvar, men det är desto mer koncentrerat. Nu hälls kokande vatten från vattenkokaren i grytan och en eller två buljongtärningar får hoppa i badet. Soppan kan ätas så här, men jag tycker det blir godare att reda med creme fraise och/eller grädde. Det går också att reda med mjöl om en mera mättande soppa önskas.

Till detta avnjutes lämpligen ett nybakat vitt bröd med vitlökssmör, salta kex med gorgonzola och ett torrt vitt vin. En varning är dock på sin plats – det kan bli gott!

Jan Gustafson-Berge

Annonser