Kummin av sorten Polaris med låg bladspridning.

Kummin av sorten Polaris med låg bladspridning.

För två veckor sedan skrev jag första delen i denna serie om den första maten som växer fram i det vilda eller i den odlade trädgården. Växandet har fortsatt även om en lite kallare period för tillfället stannar av tillväxten något. De nya växter som visat upp sig i min odlade trädgård och ute i den omgivande vilda naturen redovisas här nedan. Den dominerande färgen är fortfarande grön, men en del skott visar upp röda nyanser och vissa blommor tillför ytterligare färger.

Det blev inte bara ”lite kallare” utan i princip vinter igen med snö, ordentlig frost och ned till 7 minusgrader några nätter. Detta innebär att tillväxten helt avstannade för några växter, de drog sig tillbaka och väntar på varmare väder. Här nedan skriver jag om de växter som är ena riktiga tuffingar och kämpar på trots kylan.

Humleskott i perfekt skördeläge.

Humleskott i perfekt skördeläge.

Humle (Humulus lupulus) är säkert mest känd för att humlekottarna används till att krydda öl (beska, smak och doft) och att ett avkok på kottarna kan brukas som en sömngivande dryck. Jag har några olika sorters humle och några kallar jag ”mathumle”. Det betyder att deras tidiga  och lila skott klipps av när de är cirka 10 cm. långa. Dessa skott kan ätas råa, kokas lätt eller stekas. Rikgivande, matigt och gott.

Pepparrot med sina första sågtandade blad och de mera "bladformade" andrabladen.

Pepparrot med sina första sågtandade blad och de mera ”bladformade” andrabladen.

Pepparrot (Armoracia rusticana) är i sin tur mest känd för den rivna roten som ger en stark smaksättning till  såser m.m. Även de unga och delikata bladen går att äta. De har en aning av rotens styrka men också lite kålanstrykning. Fungerar i salladsblandningar och i allmän matlagning. Klipps de gamla bladen av kommer nya under säsongen. Jag delar upp min odling av pepparrot på flera platser, varav några får ge blad och andra rot.

En gammal trotjänare tittar upp och erbjuder sina fina blad.

En gammal trotjänare tittar upp och erbjuder sina fina blad.

Lungrot (Chenopodium bonus-henricus) är en stadig och trogen perenn som varje år producerar mängder av ätliga blad, vilka kan användas liksom spenat. Enkel att föröka genom delning av rotknippena.

Den spanska körveln är en nästan eterisk, krispig delikatess.

Den spanska körveln är en nästan eterisk, krispig delikatess.

Spansk körvel (Myrrhis odorata) är en makalöst frodig växt som antar ett buskliknande omfång. Först skördas de unga bladen och skotten, därefter de gröna fröna och slutligen går också rotdelar att äta upp.

Både skön och god till tusen.

Både skön och god till tusen.

Tusensköna (Bellis perennis) är en vacker liten växt som inte gör så mycket väsen av sig. Den bara finns där i gräsmattan och sköter sig själv. Vid behov och tillgång klipper jag av de vita eller rosa blommorna och använder i sallader. De är förvånansvärt matiga och har en svagt kryddig smak.

Kärleksörten är generös och älskvärd.

Kärleksörten är generös och älskvärd.

Kärleksört (Sedum telephium) är vanlig och känd som en tålig trädgårdsväxt i blomrabatten. Det förvånar dock många att den går att äta och dessutom är den mycket lättodlad, god, näringsrik och produktiv. Jag klipper de unga skotten med 3-5 bladpar efter hand som de växer fram. Fungerar bra i sallader, i soppor med nässla, kirskål och spenatväxter samt i grytor.

Harsyran finns i den lilla världen, men har en stor smak.

Harsyran finns i den lilla världen, men har en stor smak.

Harsyra (Oxalis acetosella)är en liten trevlig växt som växer vilt ute i skogen. Nu när det blivit så kallt står de och hukar och mumlar med hopfällda blad. Med utvecklade blad ser de ut som ljusgröna treklöver. Detta är ingen växt som gör en hel måltid, men en näve harsyra i en sallad, strösslad över en vårsoppa eller i en efterrätt är förträffligt friskt och syrligt.

Cikorian är en mångsysslare som erbjuder blad, blomma och rot.

Cikorian är en mångsysslare som erbjuder blad, blomma och rot.

Cikoria (Cichorium intybus) är en tvååring som förökar sig själv med lätthet. Bladen står ofta vintergröna och kan som späda eller som blekta nyttjas i en sallad med samma effekt som en rucola. Blommorna är underbart himmelskt blå och roten kan kokas till mat eller torkas och rostas till kaffesurrogat.

En vacker och väldoftande nyttighet.

En vacker och väldoftande nyttighet.

Luktviol (Viola odorata)är en liten stillsam marktäckare med underbart mörkt blålila blommor. Både blad och blommor går att äta upp. Blommorna luktar ”viol”.

Våtarven finns nästan alltid till hands.

Våtarven finns nästan alltid till hands.

Våtarv (Stellaria media) är en liten seg rackare som aldrig lämnar trädgårdsodlingen. Grymt anpassningsbar och verkar växa, om än långsamt, även under vintern. Kan ta över hela odlingsbäddar på en vecka om vädret är gynnsamt. Det friska gröna klipps av och används som ”grönmassa” i mat och dryck.

Björksav
Som en avslutning på de här två vårmatiga inläggen kan väl en dryck passa fint. När det går att tappa björksav varierar från år till år, men ett bra tecken på när det är dags är då björkens knoppar spricker ut och de första små späda löven vecklar ut sig. Björksaven kan drickas som den är, kokas in till en sötare vätska/sirap eller ingå som en ingrediens i ett vårvin där extra socker och vårliga växter som ger smak och färg tillsätts.
Mer om björksav här.

Jan Gustafson-Berge

Advertisements