Urtagna squash och pumpor: ett återfödelsens vackra stilleben.

Urtagna squash och pumpor: ett återfödelsens vackra stilleben.

Självförsörjning och resiliens
Orsakerna till egen frötagning och förökning av växter kan vara många. Det är absolut intressant och roligt. Om ens odling är omfattande kan skälet vara ekonomiskt, då det kan kosta över 1000 kronor per år att köpa alla fröer och sättor. För den som är intresserad av äldre sorter, lantsorter och ovanliga växter är alternativet ofta att få frön eller plantor av andra odlare och därefter uppföröka växten på egen hand. Det kan också handla om viljan att bli självförsörjande i flera led och på ett djupare plan, från början till slutet i odlingscykeln. Att ha sin frölåda full med friska frön ger också en ökad resiliens om möjligheten att få tag på frö skulle minska eller försvinna. Om flera samlar frö tillsammans ger det både ökade möjligheter till en bra fröodling och ökad resiliens för hela gruppen.

Min kunskapsväg
Att samla eget frö är både lätt och svårt. Finns inga krav på garanterad sortäkthet så är det enklare, annars blir det svårare för en hel del växter. Det som är viktigt är att känna till hur pollineringen går till för respektive växt. Jag kommer inte att i detalj beskriva hur det går till att odla och samla frö av alla arter på ett professionellt sätt, för där är jag inte i nuläget. Det är bättre att sätta igång direkt, göra en del misstag, studera och lära sig mera och utvecklas efter hand, än att vänta på att en fullständig kunskap ska uppenbara sig (vilket den ju inte gör eftersom den är resultatet av den första vägens praktiska metod). För en ökad fördjupning i ämnet hänvisas till nedanstående litteratur och föreningar.

Den välfyllda frökistan är skön att skåda.

Den välfyllda frökistan är skön att skåda.

Min kunskapsväg bygger på att gå från det lätta till det svåra. Att lyckas med det lätta ger kunskap och kraft att fortsätta mot större utmaningar. Det är många moment inblandande i odling och tagning av frö och den börjar redan vid själva planeringen av odlingssäsongen genom val av arter och sorter, deras mängd och placering i trädgård eller på andra odlingsytor. Sedan ska de plantor väljas ut vilka ska ge frö och skyddas extra väl både från hungriga människor och djur. Fröna ska samlas in vid optimal tidpunkt, bearbetas, märkas och förvaras på ett bra sätt. Vad gäller tvååriga växter ska själva roten skördas första året och förvaras över vintern för att sedan planteras ut till nästa vår för att då gå i frö. Det behövs inte tas frön från alla sorter varje år, då en frötagning ger mycket frö och kan räcka några år, tills grobarheten sjunker eller det börjar ta slut. Det känns svårt och krångligt i början med frötagning men sedan blir det integrerat och en del av det vanliga görandet över årstidernas gång i odlingen. Jag har som mål att lära mig hela processen för 1-2 olika arter varje år.

Frötagning under 2016 (eller tidigare)
Jag kommer här att förteckna vilka växter jag tar frö från och även beskriva något kring mina metoder. Växter som förökas med andra metoder än frötagning beskrivs inte här. Andra sätt att föröka sina växter på är delning, sidolökar, självsådda plantor, sticklingar och ympning. Som frö räknas även här det jag kallar sättor vilket kan vara sättlökar, bulbiller och rotknölar av olika slag. Frö från säd och liknande inom jordbruket brukar kallas utsäde. Boken från Sesam beskriver växterna artspecifikt från ”Beta till Ärta” och Runåbergs bok förtecknar växterna i ordning efter växtfamiljerna. Jag väljer här det senare och redovisar sedan delvis vilka arter och sorter jag arbetar med. Bra att känna till är att växterna är indelade hierarkiskt och överst kommer familjen, därefter släktet, sedan arten och till sist sorten.

Flockblommiga Apiaceae
En stor familj med många arter av rotfrukter och kryddväxter. De är korspollinerande med hjälp av insekter. Vid fröodling måste olika sorter inom samma art växa ordentligt skilda från varandra. De tvååriga växter som inte klarar av att övervintra på friland, skördas och förvaras i jordkällare. På våren planteras de ut igen och går då i frö senare under året.

Självsådd kummin i odlingslåda

Självsådd kummin i odlingslåda.

Jag har inte medvetet börjat med rotfrukterna än, förutom de som klarar av att stå ute under vintern. Det gäller ju att först lyckas med själva odlingen av rotfrukter för att kunna spara minst 10 stycken fina exemplar av varje sort. Jag hade några palsternackor som hade blivit kvarlämnade i en odlingsbädd. När de började växa igen på våren därpå fick de stå kvar och ge frö, vilket samlades in och såddes under 2016.
Dill och persilja är enkla. Persilja frösår sig ofta själv dessutom.
Kummin kan övervintra och andra året tas frö både till ny sådd och till krydda.

Drivning av majsplantor.

Drivning av majsplantor.

Gräsväxter Poaceae
De är både själv- och korspollinerande med hjälp av framförallt vinden. Vid fröodling måste olika sorter växa 500-1000 meter från varandra för att undvika korsningar.

Majs är en härlig växt med ett starkt och frodigt växtsätt. De ska växa i grupp med cirka 50 plantor för att pollineringen ska bli bra. Högst upp på plantan sitter hanblommorna med sitt pollen och längst ut på det som ska bli majskolven finns mängder av strån, som är som små slangar där ett pollenkorn förs ned och befruktar ett honämne som sedan blir ett majskorn på kolven. I ett tidigt skede markerar jag några majskolvar som ser extra fina ut med ett rött band. Dessa kolvar får sedan mogna ut ordentligt innan de plockas in för torkning. Jag samarbetar med min granne tvärs över sjön kring majsen så han får ibland odla en annan sorts majs, än vad jag har hos mig, så att jag får förnyat utsäde till den sorten.

Sorten ”Painted Mountain” är en rolig och vacker majs då den har korn med olika färger på samma kolv. Ett sätt att träna selektering och förädling är att separatodla korn med samma färg och se hur andelen färgade korn fördelar sig kommande år.

Odlingscirklar med frilandsgurka och squash.

Odlingscirklar med frilandsgurka och squash.

Gurkfamiljen Cucurbitaceae
Dessa växter är korsbefruktande inom samma art och pollen sprids med insekter. Sorter inom samma art måste därför hållas åtskilda med minst 500 meter. I en fröodling går det att ha en sort av sommarsquash/pumpa (Cucurbita pepo), en av vintersquash (Cucurbita maxima) och en sort av squash (Cucurbita moschata) utan att riskera korsbefruktning.

Jag väljer ut några frukter som markeras med pinnar och färgade snören. Dessa frukter får mogna ut ordentligt tills de nästan börjar ruttna innan de skärs upp och fröna skrapas ur med en sked. De stora fröna behöver sedan sköljas innan de läggs att torka. Jag lägger ut de blöta fröna på att A4-papper där sort och övrig information finns nedskrivet längst upp. När fröna torkat sitter de fast på pappersarket och kan stoppas i en plastficka, vilken i sin tur kan sättas in i en pärm som förvaras mörkt och svalt. Jag förfar på samma vis med mina växthusgurkor och frilandsgurkor.

Fröpärmen och ett uppslag med två sorters squash. Pärmen förvaras mörkt, torrt och svalt.

Fröpärmen och ett uppslag med två sorters squash. Pärmen förvaras mörkt, torrt och svalt.

Om inte sortäkta fröodling är målet kan det vara kul och intressant att experimentera lite. Under 2016 fick jag en squash som verkar vara en korsning mellan två sorter varav den ena var sorten ”Black Beauty” och den andra en okänd sort jag fått av en vän, som jag kallat för ”Bowlingklot” då frukterna hade samma form och storlek som ett sådant. Resultatet blev formmässigt ett mellanting med ett ljusgrönt fruktkött och ett hårdare skal. Den smakade bra och hade längre hållbarhet än vanlig squash, så den är klart odlingsvärd.

Rödlila och vit jordärtskocka.

Rödlila och vit jordärtskocka.

Korgblommiga Asteraceae
En jättefamilj med medlemmar som spänner över örter till träd. De flesta är ettåriga och i grunden självbefruktande så risken för korsbefruktning är liten i normala fall, men flera arter behöver hjälp av insekter också. För att säkert slippa korsbefruktning bör avståndet mellan sorter vara några hundra meter.

Till den här familjen hör arter som sallat, cikoria, kronärtskocka, haverrot och svartrot. Jag brukar ta frö från haverrot och svartrot men har inte börjat med sallat än.

Till denna familj hör också jordärtskocka och rotsolros. Jag har några olika sorter och de förökas som potatis med sättor. Jag odlar sorterna åtskilda och gör en skörd tidigt på våren, när tjälen gått ur jorden, då alla knölarna tas upp. Jorden förbättras med ny näring och ett antal fina och sorttypiska sättor åker ner i jorden igen.

Grönkål i blomning.

Grönkål i blomning.

Korsblommiga Brassicaceae
En familj med drygt 3000 arter, där framförallt kålväxterna kommer till bruk i trädgårdsodlingen. Dessa växter är korsbefruktande och pollineringen sköts av insekter, oftast bin. För att hålla en sort ren behövs minst 500 meters avstånd mellan odlingarna.

De enda kålväxter jag tagit frön från hittills är rädisa, rucola och övervintrande grönkål. De kålväxter som inte kan övervintras på friland måste tas upp till förvaring i jordkällare och återutplanteras till våren, med minst 10 fina exemplar av aktuell sort.

Sättlökar av vitlök (sorten Gusum) och dess bulbiller.

Sättlökar av vitlök (sorten Gusum) och dess bulbiller.

Lökväxter Alliaceae
De flesta av arterna är perenna och klarar övervintring och förökning själva på ett bra sätt. Flera av de perenna lökväxterna kan även förökas genom delning, uppgrävning av sidolökar, sättning av luftlökar eller bulbiller samt genom fröspridning.

Att fröodla gul och röd lök samt purjo är lite besvärligt. Perfekta exemplar ska kunna förvaras över vintern inför utplantering till våren och sedan behöver fröna drivas i förväg för att det ska hinna utvecklas stora lökar kommande år. Jag gör ett försök med purjo i år genom att några exemplar får stå kvar ute i sin odlingsbädd, väl isolerade med löv. Överlever de kommer en blomstängel att skjuta upp till våren där sedan fröna utvecklas.

Några lökväxter går att föröka genom att de bildar klyftor eller knippen av smålökar, vilka kan torkas och förvaras mörkt, torrt och svalt över vintern för utsättning tidigt på våren. Detta gäller för vitlök, charlottenlök och potatislök. Jag har igång eget utsäde av vitlök och odlar cirka 400 vitlökar varje år, varav nästan 100 stycken behövs för att få fina sättklyftor till kommande år. Jag vill göra likadant med charlottenlök och potatislök. När sättor används till förökning finns ingen risk för ”korspollinering” utan sättan ger samma sort.

En rikgivande målla.

En rikgivande målla.

Mållväxter Chenopodiaceae
En mindre familj med cirka 1500 arter, varav de flesta är vilda arter och några brukas som grönsaksväxter exempelvis betor, mangold, målla och spenat. Pollinering sker med vinden och för att få rent frö vid fröodling behöver avståndet mellan olika sorter vara minst 1000 meter.

Mangold kan ibland övervintra utomhus, annars behöver den tas upp och jordslås i jordkällare och betor av olika slag förvaras i jordkällare för utplantering till våren. I år har jag mangold som står kvar utomhus och rödbetor i jordkällaren så det kan vara dags att pröva med fröodling av åtminstone rödbetorna. Olika sorters mållor finns frekvent i min trädgård och jag låter de självså sig. Jag tar också frö från grön och röd trädgårdsmålla för att kunna ge bort eller sprida på nya ställen.

Tomatens variation i färg och form är enorm.

Tomatens variation i färg och form är enorm.

Potatisfamiljen Solanaceae
I den här familjen finns inte bara potatis utan också paprika, chili, tomat, gyllenbär och aubergine. De är självbefruktande, men insekter kan ibland föra samman olika sorters anlag, så vid ren fröodling bör sorterna skiljas åt med några hundra meter.

Potatis är enkelt då den förökas med sättor. När en potatissort slutskördats väljer jag ut fina och sorttypiska potatisar av drygt det antal jag vill sätta ut kommande år. Sättorna förvaras i låga pappkartonger i jordkällaren, väl märkta med sortens namn.

Multifunktionell torkställning ovanför vedspisen.

Multifunktionell torkställning ovanför vedspisen.

Vad gäller chili, paprika och tomat väljer jag tidigt under växandet ut fina frukter och klasar som märks med färgade band. Frukterna får mogna ut ordentligt. Tomaterna kan ligga på tallrikar ute under tak tills de faller ihop varefter fröna skrapas ur med tesked eller en platt träpinne. Sedan sköljs de, rensas och läggs att torka på pappersark enligt samma metod som gurka och squash ovan. Chili och paprika har lättåtkomliga och ”torra” frön. Där låter jag frukterna ligga och torka inomhus och när fröna sedan plockas ut går fruktköttet att använda i matlagningen.

Alla frön låter jag eftertorka på ollor som hänger ovanför vedspisen i små eller större tråg eller lådor av kartong, innan de förpackas i väl märkta påsar med sortnamn, årtal och övrig viktig beskrivning av fröet/växten.

Olika mognads- och skördefaser för ärtor.

Olika mognads- och skördefaser för ärtor.

Ärtfamiljen Fabaceae
En mycket stor familj med nästan 20 000 arter, varav de viktigaste kulturväxterna är bönor, ärtor, linser, klöver och jordnöt. Ärtväxter har en fin egenskap genom att de i samarbete med mykorrhitza-svampar kan binda luftens kväve ner i jorden. Självbefruktning är det som gäller här och risken för korsningar är liten.

De här växterna är enkla och bra att börja med för en nybörjare. Jag har förenklat min ärt- och bönodling genom bara ha några stycken varierande klättrande/höga sorter. Jag har en mix av två sockerärtor och fyra sorters märgärt vilket gör att skörden sprids ut över en längre period. Vid slutskörden väljer jag ut sorttypiska exemplar som läggs på tork i kartonger med låga kanter. När de är torra spritas ärtorna ut, sorteras en gång till, får torka lite till och packas sedan i väl märkta papperspåsar.

Kummin, chili och koriander på tork.

Kummin, chili och koriander på tork.

Jag förfar på ett liknande sätt med mina två sorters störbönor. Bönorna högst upp på trästörarna får sitta kvar längst och även bönor längre ned som blivit för stora för att plockas och kokas till mat. När jag spritade fram bönorna i år dök det plötsligt upp 1-3 stycken mörkt lila eller svarta bönor i några baljor tillsammans med de vanliga ljust gröna störbrytbönorna. Jag tog särskilt undan dessa bönor och la i en egen fröpåse för att odla upp dem nästa år. Det kan vara av värde att vara observant på sortförändringar bland frömaterialet. Ibland ska de rensas bort, men ibland kan det vara kul att odla upp det annorlunda fröet och kanske få en ny sort som är trevlig.

Sortering av bondbönor till utsäde, kokbönor och spritade bönor att frysa in eller äta som de är.

Sortering av bondbönor till utsäde, kokbönor och spritade bönor att frysa in eller äta som de är.

Bondbönor har jag odlat länge med eget frö från en gammal sort från Östergötland. Förfaringssättet är detsamma som för störbönorna. Även här har jag noterat att fröna (bönorna) är lite olika. Detta är vanligt förekommande bland lantsorter och är en positiv genvariation inom sorten. Det finns några som är gröna, några är nästan vita, andra små eller väldigt stora. Som ett experiment har jag separerat ut några olika varianter för att odla på dem och se om andelen med utsädets egenskaper tenderar att öka. En slags förädlingsverksamhet i all stillsamhet.

Fortsatt vandring på kunskapsvägen
Det är roligt och meningsfullt att hålla på med fröodling. Genomgången ovan visar tydligt vilken väg som gäller för mig framöver. Det är rotfrukter, kålväxter och några lökar som är kommande grupper av grönsaker vilka jag behöver lära mig att processa för frötagning.

Två mycket bra böcker om fröer, fröodling och frötagning.

Två mycket bra böcker om fröer, fröodling och frötagning.

Organisationer och böcker
Ett utmärkt sätt att erhålla kunskap och få tag på frö och utsäde är att bli medlem i en förening som arbetar med sådana frågor. Då kopplar du dig till ett nätverk med intresserade och kunniga personer som det går att ha utbyte med. Försök också få till ett samarbete med några grannar och vänner i ditt lokala område, det blir till ömsesidig nytta och glädje.
I böckerna nedan finns mycket information om odling av frö, frötagning, sorter, historia och metoder.

http://www.foreningensesam.se/
http://www.allkorn.se/
Fröuppropet

Bengt Sommarin (red.), Frö för Framtiden, Småskalig odling av köksväxtfrö, Föreningen Sesam 2014.
Johnny Andreasson, Runåbergs Fröer, Grönsaker, kryddor och blommor för nordiska trädgårdar, Natur & Kultur 2013.
Nygårds och Wiking Leino, Klint Karins kålrot och mor Kristins böna, Om fröuppropets kulturarv, POM/SLU 2013.

Jan Gustafson-Berge

Annonser