Morgonpigga torghandlare på Bondens marknad

Del 3. Resursreducering i näringskedjan
Del 1. med inledning och förklaring till de fem olika delarna i artikelserien finns här.

Näringskedjan
Trädgårdsodlingens effektiva resursanvändning och lätthet att utveckla komplexa integrerade produktionssystem är i sig tillräckligt för att den bör tas på allvar i varje seriös diskussion om bärkraftigt jordbruk.

Men det är i den fortsatta näringskedjan som trädgårdsodling har möjlighet att dramatiskt reducera de resurser som nu förbrukas till transporter, förädling, försäljning och beredning av ömtåliga varor och där den därför kan utgöra ett avgörande bidrag till bärkraftigheten. Storskaliga och centraliserade marknadssystem kan aldrig uppnå den effektivitetsnivån.

Skapandet av servicenäringar på ekonomiska mellannivåer, s.k. ”mellanled”, tenderar att öka när ekonomin expanderar och utgör ett viktigt inslag i det industriella jordbrukets utveckling och expansion. Avveckling av mellanleden sker vid tider av ekonomisk tillbakagång. Trädgårdsjordbruk skulle kunna fungera som radikala former av ”avveckling” när hela sektorer inom ekonomin slås ut.

Exempel på olika sorters tomater

Regional matkultur
Det pratas mycket om regional matkultur och lokala råvaror men fortfarande är det den globaliserade, storskaliga, långtransporterade och industriprocessade maten som till största delen är närvarande i matbutikerna och på restaurangerna. Lagstiftning och distributionssystem är anpassade till storskalighet och marknadsplatser för den regionala och lokala maten saknas i stor utsträckning. De bästa exemplen på tendenser till ett alternativ i Linköping där jag bor är Bondens marknad under delar av året, några specialbutiker och ett fragment till en saluhall. Tyvärr blir ofta de lokala eller regionala råvarorna exklusiva, genom överförpackning, delikatesskaraktär och höga kostnader.

Ömsesidig samverkan till allas nytta
Ett trädgårdsjordbruk behöver existera i en intim och ömsesidig samverkan med sitt lokalsamhälle, en odlingskultur i sin djupaste betydelse. Odlingsverksamheten erbjuder årstidsbaserade råvaror av hög kvalitet, eventuellt med viss varsam förädling samt upplevelser och kunskapsutveckling. Lokalsamhället erbjuder avsättningsmöjligheter, kunder, kursdeltagare och ett aktivt deltagande i verksamheten vid behov som arbetskraft.

Höstsådd på färdigskördade odlingsbäddar

Matmakten och motmakten
Samtidigt som trädgårdsodlingens avveckling av mellanleden i de industriella transport-, förädlings- och marknadssystemen skulle innebära en direkt vinst för samhället, visar det också på en fundamental konflikt mellan behovet av att utveckla bärkraftiga system och den konventionella tron på ekonomisk tillväxt.

På samma sätt som jordbruksindustrin aldrig kommer att bidra till sin egen tillbakagång så har de sektorer som förmedlar det kommersiella jordbrukets produkter till konsumenten ett absolut intresse av att behålla de existerande systemen.

Frågan är om det är möjligt att utmana den globala matmakten i form av kriminella stater, överstatliga organ, kemiföretag och matindustri. Jag är övertygad om att de inte frivilligt förändrar något även om de sakliga argumenten för en förändring är mycket bra. Kanske driver den globala matmaskinen sig själva till ett sammanbrott och i spillrorna av detta kan nya frön spira. En medveten strategi är också att med start nu bygga en motmakt i form av väl fungerande lokala trädgårdsjordbruk, som idag utbildar och inspirerar och som imorgon blir grunden för ett helt nytt försörjningssystem för livsmedel och andra förnödenheter för befolkningen i ett område.

Fält med odlingsexperiment och polykultur

Gastronomi
Andra faktorer som kultur och livsstil är väsentliga för spridningen av trädgårdsjordbruk. En raffinerad kokkonst baserad på trädgårdsodling och färska säsongsprodukter med minimal beredning innebär helt annorlunda hushållsvanor och förmågor än den kylskåpsberoende, preparerade och åretruntbaserade matkultur som dominerar i Australien (David Holmgren bodde när texten skrevs i Australien) och andra västländer.

Från Wikipedia hämtar vi följande definition: Gastronomi, av grekiskans gastros, ”mage”, är läran om sambandet mellan mat och kultur. En gastronomisk person, en gastronom, är en person som är intresserad av mat och är expert på ämnet. Själva intresset ligger alltså inte i att äta maten, utan mer i hur maten är tillagad. Gastronet Nordic, Nätverket för de gastronomiska akademierna i Norden och deras vänföreningar definierar Gastronomi som matens och måltidens vetenskap, hantverk och konst.

Nypondryck

Det är först när en lokal och säsongsberoende (säsongsanpassad) matkultur utvecklas som trädgårdsjordbrukets speciella potential för hög produktivitet kan förverkligas. Några rika västländer med stark bondetradition som exempelvis Italien har inte förlorat sin traditionella matkultur trots den i övrigt materialistiska urbana livsstilen. Det finns tecken på en ny matkultur eller gastronomi i Australien som är mer inriktad på lokala, färska, säsongsberoende råvaror samt enkla och hälsosamma maträtter än det mischmasch av olika maträtter med sina överdrivet proteinrika och koncentrerade ingredienser som är det gängse i Australien.

Även här i Sverige kan vi se olika tendenser där det pratas mycket om årstids- och säsongsanpassade livsmedel, men så länge inget görs för att radikalt stödja och utveckla inhemsk produktion av grönsaker, rotfrukter, bär och frukt, kryddörter och småskalig djurhållning, stannar det vid fina ord och leder inte till bra mat på bord.

Jan Gustafson-Berge

Annonser