Åker 9 mars 2014

Del 2. Produktivitet: Trädgård kontra industriella jordbruk
Del 1. med inledning och förklaring till de fem olika delarna i artikelserien finns här.
Nettoproduktiviteten från trädgårdsjordbruk skulle lätt kunna överträffa även de mest intensiva industriella system av följande 10 skäl (Ja, punkterna kommer lite längre ner i texten):

Teknik och utvecklingsoptimism
Vi vill ju gärna tro att vi är så fantastiskt tekniskt utvecklade och att våra nutida metoder för att göra saker och ting är de för tillfället absolut bästa. De flesta av oss är färgade av en tro på utveckling som att allting hela tiden blir bättre, att det alltid finns en fiffig teknisk innovation som kan lösa ett problem och att det som fanns förr var sämre. Med andra ord en grovt tekniskt inriktad utvecklingsoptimism.

På jordbruksområdet är vi bortom förnuftet imponerade av storskalighet och maskiner som styrs med hjälp av GPS. Lösningarna på eventuella problem är alltid ökad storskalighet, större maskiner, mer kemisk och genetisk manipulation, stora växthus i städerna som med automatisering ska förse storstadsborna med sallatsblad odlade i näringslösning.

Vad är lönsamhet?
Nettoproduktivitet handlar om att titta utanför lådan och inse att det moderna jordbruket vräker in mycket mera energi än vad som kommer ut. Att detta anses lönsamt beror hittills på att den fossila stödenergin varit billig (det är slut på det nu) och att kostnaden för allt förstörande av naturmiljön, antingen har betalats av andra eller har lagts ut på framtiden. Vad kostar övergödningen av Östersjön, vad kostar minskningen av biologisk mångfald, vad kostar förlusten av odlingsbar jord och vad kostar hälsoproblem och sjukdomar orsakade av kemikalieanvändning i jordbruket?

Föraktet för jordnära arbete
Det brukar också skrytas med att det är så få människor som är direkt engagerade i framställningen av vår mat. Detta anses också som ett tecken på en positiv utveckling. En ensam man med hörlurar ska körandes en gigantisk maskin odla maten till väldigt många människor, som i sin tur ska… Här träder ett förakt för jordnära arbete fram i dagen. Det är bara fattiga människor som ska behöva gräva och hacka i jorden för att odla sin mat. Hellre ett kit nya naglar för 400 kronor på ett ”Nail care Center” än lite skit under naglarna. I ett utvecklat land verkar det som om maten liksom kan tillverkas i fabriker och ju mer saker som görs med en råvara innan den ska stoppas in i munnen, desto bättre anses det vara. Potatis, potatispulver, tillsatser, formpressade ”chips” i en kartongtub.

Vidgar vi blicken något och tittar på alla komplexa lager som lagts utanpå den jordnära produktionen av mat, så hittar vi mängder av människor som transporterar, förpackar, gör reklam för, ger ut böcker, fixar tävlingsprogram på TV, bearbetar livsmedel i sekundära led osv., så frågan är om det inte är fler människor som håller på med mat idag än det var förr? Genom att utnyttja slavar har vi också fått andra människor att utföra det jordnära odlingsarbetet och förse oss med billiga livsmedelsprodukter.

Storskalighetens konsekvenser
Där storskaligheten går in där släcks lamporna i rum efter rum. Den ökade storleken gör plötsligt att tidigare värdefulla resurser plötsligt blir olönsamma och inte värda att bry sig om. De lämnas åt sitt öde när storskalighetens maskineri kör förbi. Först är det små åkerlappar, brädhögar, torpställen och sedan blir det byar, städer och hela regioner som kan anses vara olönsamma.

Först ser det ut att fungera. En kort stund ökar produktiviteten och lönsamheten igen, men det varar inte länge. Behovet av ökad storskalighet förändras exponentiellt. Stora komplexa system har ett inbyggt fel. Marxisterna kallar det för fallande profitkvot när det gäller kapitalismens ständiga jakt på ökad profit. I andra sammanhang kan det kallas vikande gränsnytta. Det kostar hela tiden mer och mer för att få ut lika mycket. Därför är ökad storskalighet och komplexitet en återvändsgränd med ett stup i slutet.
Det nya samhället växer istället fram i de områden som ansågs olönsamma.

Köksträdgård i vårsolens glans

(Här är dom ju, de tio punkterna)

1. Användning av redan insamlat och koncentrerat organiskt avfall från hushåll. Även om detta avfall skulle kunna återvinnas för kommersiella jordbruk belägna kring tätorter är det mesta av dessa avfallsresurser alltför spridda eller svåråtkomliga för att kunna samlas in effektivt.

2. Avfall från måltider är hushållens mest värdefulla organiska avfall och innehåller i våra överflödssamhällen stora mängder koncentrerat protein. Att ge detta avfall till de egna hönsen är det absolut mest effektiva sättet att använda detta avfall.

3. Toalettavfall som är den mest värdefulla växtnäringen från hushållet förblir svåråtkomligt för trädgårdsodlingen i områden med centrala avlopp även om ny teknik numera gör det möjligt att återvinna detta avfall effektivare lokalt på landsbygden.

4. Genom tillförsel av organiskt material kan trädgårdsodlingar utveckla fin humusjord med god förmåga att behålla vatten och näring och dessutom vara lättskötta på ett sätt som är omöjligt i större jordbruk.

5. Mycket lite skördebortfall på grund av att man kan ta tillvara också mindre perfekta frukter och grönsaker som annars inte skulle klara av transporter, lagring och försäljning genom att inte locka till sig köpare.
Hemproducenten accepterar vanligtvis produkter även om de inte är så kosmetiskt perfekta eftersom de värderar färskheten och andra kvaliteter som t.ex. smak hos produkten högre än utseendet. När det gäller frukter från träd är kvalitén oftast vida överlägsen de frukter som kan köpas på stormarknader. Fortsatt skördande av grönsaker som plocksallat, selleri, mangold och flera andra bladväxter, snarare än att skära av hela plantan ger mycket större skördar av livsmedel.

Odlingsbädd för tidig potatis

6. Den fysiska miljön med byggnader, staket, väggar och spaljéer kan öka både potentialen för produktivitet och mångfalden i trädgårdsodlingen jämfört med storskaliga och konventionella åkerbruk. Även om infrastrukturen kan verka dyr om den ses endast som ett led i ett produktionssystem, så har alla dessa element i väl designade trädgårdar många fler funktioner, bland annat skönhetsvärde, klimatkontroll och trygghet.

7. Välfungerande trädgårdsodlingar genererar en mängd olika självsådda grödor vilket ökar systemets produktivitet.
Genom att medvetet sprida fröer från ettåriga och självförökande växter i trädgårdslanden kan dessa tillåtas växa på olika ställen och ge skörd. Även flera vilda och ätliga växter, som vi vanligtvis kallar ogräs, kan tillåtas växa och skördas sedan som livsmedel eller kryddor.

8. Sekundära funktioner av trädgårdsodlingar som plantskolor för trädskott, sticklingar från buskar och egentagna frön kan utvecklas utan att behöva inkräkta nämnvärt på den primära produktiviteten.

9. Trädgårdar som är öppna, levande och producerande miljöer skapar naturliga tillfällen till observationer och ingripanden som inte är möjliga i storskaliga system.

10. Komplexa och integrerade system med växelbruk i olika kombinationer fungerar utmärkt på trädgårdsodlingens nivå men är vanligtvis omöjligt i större skala. Om det är så att integrerade system och mångfald är nödvändiga ingredienser i hållbara system, då har trädgårdsodlingen definitivt ett övertag över åkerbruket. Det är väl känt att det är lätt att klara av organisk/ekologisk odling i liten skala i trädgården medan den kommersiella och storskaliga produktionen ofta leder till stora problem med skötseln och framtvingar halvdana kompromisser.

Fält med odlingsexperiment och polykultur

Spannmål vs. naturligt skogssystem
Det går också att göra en jämförelse mellan en nutida renodlad spannmålsodling på en åker och de principer som gäller för ett naturligt skogssystem. Ett trädgårdsjordbruk kan variera sig och använda båda extremvarianterna, men framförallt tillämpa ett mångfaldigt knippe av olika metoder som ligger mittemellan. Egenskapen till vänster i listan hör till en monokultur och egenskapen till höger ett naturligt fungerande skogssystem.

Låg diversitet (variation) – Hög diversitet
Konkurrens – Samarbete
Snabb utveckling – Förfining och hög komplexitet
Läckage – Kretslopp av växtnäring
Export – Lokal konsumtion
Ettåriga växter – Fleråriga växter
Monokultur – Sammansatta växtsamhällen
Inget ömsesidigt beroende – Många arter som stödjer varandra
Konstgödsel – Kvävefixerare, organisk nedbrytning och kretslopp
Avfall – Kretslopp
Kemiska och syntetiska gifter – Biologisk bekämpning
Energiintensivt – Soldrivet och lågenergi
Högteknologi och maskiner – Anpassad teknik och samarbete människor och djur
Globalt – Lokalt och regionalt

Arbetet med att skapa ett trädgårdsjordbruk på åkern ska sträva efter att, för alla egenskaper ovan, ligga så nära det högra begreppet som möjligt. Vad gäller nettoproduktivitet ska också skörden vara större räknat på ätbara energienheter, jämfört med en konventionell odling av spannmål.

Det här är både karta och kompass.
Välj din väg varsamt, med vilja och vänlighet.

Jan Gustafson-Berge

Annonser