Kollapsande skönhet

En period lyssnade jag mycket på den tyska musikgruppen Einstürzende Neubauten. Jag gillade deras experimenterande med att använda skrot och diverse föremål som instrument och deras ljudbild var annorlunda och stark. Bandnamnet ”Einstürzende Neubauten” betyder på svenska ”instörtande nybyggen” eller ”kollapsande nybyggen”.

Jag kom att tänka på dem när jag stod inför ännu ett kollapsat bygge. Jag strävar efter att bygga enkelt, att få ut mycket av lite, men ibland blir det för enkelt och verklighetens olika krafter drar inte alltid åt samma håll som jag. Varje sak som går sönder, varje byggnad som faller omkull har ett budskap att lyssna till. Händelsen är full av möjlig ny kunskap och nya lärdomar. Det finns en säkerhetsrisk i att bygga enkelt och den insikten ska finnas i medvetandet så att ingen skadas.

I vintersolens glans Ett snyggt fall

Vedhus till jordhyddan
Jag fick en känsla av att den ännu inte färdiga konstruktionen hade börjat luta en aning åt sidan, men gjorde inget åt det. Dagen efter låg det lilla vedhuset platt på marken. Med hjälp av en besökande vän restes det upp igen och denna gång spikades ordentliga snedstag som stadgade upp de bärande hörnstolparna.
Konstruktioner som är under byggnad är extra känsliga och det är viktigt att stadga upp dem ordentligt, tillfälligt eller permanent.

Uppstagat vedhus står nu stadigt

Instabilt läge Bara att börja om på nytt

Hus för latrinkompostering
Detta hus är av samma konstruktion som vedhuset och byggs likaledes av obearbetade stammar och grenar från träd som beskurits eller gallrats. Vid ett tidigt skede i byggandet ville jag testa hur takplåten passade och skulle te sig på plats. Jag hivade upp takplåten och byggnaden föll omedelbart bakåt i ett skönt plockepinn-liknande tillstånd.
Här hade jag stagat upp konstruktionen alldeles för dåligt med små klena trälister och glömde visst bort att det finns momentkrafter som är verksamma i denna värld.

Nu ser det bättre ut

Det såg så bra ut när det var sommar

Bara att inse faktum

Utomhusverkstad
Den här konstruktionen med en uppspänd tygpresenning var jag lite stolt över. Jag chansade på att den skulle klara vintern men tji fick jag och allt samman ramlade ner, frös samman och fick huggas loss med spett på vårkanten. På ett sätt var det bra att det brakade eftersom det ändå blev för mörkt framför dörröppningarna och sikten ner mot en fin grind förstördes.
Här fanns flera misstag att lära av. Jag hade ont om virke och använde sekunda brädor som takreglar med stora kvistar och sprickor som blev brottanvisningar för kollapsen. Jag tog också bort ett stadgande rep i samband med att vi fällde en hassel i närheten. Tyngden på den stora mängden snö som föll under vintern togs det inte full hänsyn till och allt detta tillsammans fick det hela att brista.
I år fick verkstaden en bättre placering på ena gaveln av snickarboden istället (lagom till planerad nedpackning tog stormen Simone och dansade omkring med pinnar, rep och presenning).

Årets upplaga av utomhusverkstad

Den färska konstruktionen

Sommardusch
Efter tre års trogen tjänst lade den starka vinden från sjön vår spiralformade utedusch stillsamt ned på marken under några veckors förlopp. Det var väntat eftersom jag lappat och lagat varje år och sett vart det var på väg. Även här gör det inget utan jag tar det som en anvisning att det nu är dags att bygga en bättre dusch på en annan plats. Hösthallon har redan flyttat in i duschen och den näringsrika cirkeln får nu bli plats för en hösthallondunge.
Sommarduschen var medvetet tillfällig och byggdes med aspslanor som murknar väldigt fort vid en fuktig markyta. Duschen stod också som en vindfångare i en korridor där vinden tar ordentlig fart på sin väg genom trädgården.

Tre år senare

Mycket faller, men de viktigaste byggnaderna står fortfarande där jag ställt dem. Det är en jordhydda fast förankrad i själva marken, tre växthus, ett skärmtak och ett nytt utedass, jordat med gjutna plintar och byggt som ett riktigt hus.

Jan Gustafson-Berge

Annonser