Stickat konstverk

Jag har gjort några tappra och ganska misslyckade försök att sticka tidigare under min levnad. Första gången var i mellanstadiet under textilslöjden där jag åstadkom en polkagrisrandig halsduk. Andra gången var kring de 25 åren då jag inspirerad av min kvinnliga livskamrat stickade en hyfsad kofta. Ullgarnet var dock av det stickiga slaget som kliade och skavde på halsen och den vred sig som den själva ville, så den blev inte så skön som jag hade hoppats. Hittills har jag sedan levt på min hustrus flitiga och professionella stickande.

Min första filt som var i rött, lila och gråskala stickade jag under mitt köpstoppsår 2009. Jag ville lära mig sticka på ett enkelt vis och köpstoppet satte dessutom gränser för hur garnet skulle införskaffas. Inget nytt garn fick köpas, jag var utlämnad till att köpa begagnat, hitta eller få garner. Jag stickade på med enkla maskor efterhand som garn dök upp och med denna metod tog det ungefär ett år att få filten färdig.

På den här vägen har det fortsatt och hittills har jag klarat råvaruförsörjningen till en mindre del genom att jag fått några nystan i present någon enstaka gång. Efter att ha städat bland min hustrus ganska många påsar och lådor med diverse garn fick jag fram ett antal nystan och härvor av ullgarn som passade. Jag har också repat upp några halvfärdiga tröjor samt fyndat ganska mycket garn från ett återbruk i mitt bostadsområde. Några påsar med blandat garn har också köpts in genom årens besök på diverse loppisar.

Den gröna filten

Den gröna filten blev den andra jag gjorde enligt samma metod. Trådarna fäster jag genom att knyta samman garnändarna och låta knuten vara synlig. Detta sätt har sedan utvecklats till ett eget formelement och jag tillför i slutet fastknutna garnbitar någorlunda jämt fördelat över filtens båda sidor. Kanske filtarna därför kan kallas för ”mycket glesa ryafiltar”.

Filten byggs upp av enbart räta maskor där varven stickas fram och tillbaka på en rundsticka. Jag stickar varje filt i tre långa remsor som sedan sys samman. Varje remsa är cirka 190 cm. lång och 70-80 maskor bred. Det går 16 varv per decimeter. Sammanlagt kommer det att finnas cirka 70000 maskor i varje filt. Det går kanske också an att kalla min teknik för ”trasmatte-stickning” då mönstret är klassiskt trasmattelikt?

Den orangerödlila filten

Det hela har utvecklats till att jag skaffat flera rundstickor och nu har flera filtar på gång. Det finns fem filtar klara. Den tredje blev röd/orange/rödlila och den fjärde gul och den femte brun/gul/ockra/beige. På vilande gång på grund av garnbrist är en i gråskalan, en blå/blågrön/blålila samt en åttonde mixfilt skapad av alla överblivna restgarner i alla möjliga färger. Filtarna stickas för att passa i de olikfärgade rummen i mitt fritidshus Lövudden.

Mixfilten

Att sticka på detta enkla vis har visat sig vara både en avkopplande och stillsamt påkopplande verksamhet. Det är mycket trevligt och vilsamt att krypa upp i soffhörnet eller sitta i läsfåtöljen och sticka några varv då och då. Samtidigt som det skapar ett lugn, inträder jag ofta i ett nytt, meditativt och kreativt medvetandetillstånd, i ett landskap med suddiga gränser. Tankarna börjar vandra omkring lite som de själva vill. Resultatet har blivit en massa användbara uppslag och bra idéer jag har haft stor nytta av i min verksamhet och mitt vardagsliv. Varje maska i filtarna representerar en tanke, så det blir ganska pratiga och allmänbildade filtar.

Jan Berge

Annonser