Av jord är det kommet, åt jord skall det varda

I en annan text här på bloggen har jag tidigare skrivit om hur jag började bygga ett växthus av ett alldeles särskilt slag och därmed kom in i funderingar kring dåtid, nutid och framtid. I all korthet bygger jag ett växthus mot grunden till en raserad ladugård och idén är att bara bygga med det material som byggnaden erbjuder (med vissa undantag som gamla fönster eller byggplast).

I allt mitt byggande här på Lövudden försöker jag följa ett antal ekologiska byggprinciper som mera utförligt finns beskrivna här. Principerna sammanfattas under följande rubriker som är: Naturliga resurser och råvaror, lokalt förekommande naturmaterial, återbruk, val av byggnadsteknik, långsamhet, anpassning och varsamhet, mikrolokala kretslopp och förnyelsebara flöden, sparsamhet, miljöskonsamhet, hälsa och skönhet och nollekonomi.
Det här bygget uppfyller alla av principerna, särskilt om jag lyckas få tag på begagnade fönster från den närmaste omgivningen.

Budskap från växterna
Men här fanns också något ytterligare, något djupare, något vidare, något längre in, något väldigt viktigt i min längtan och strävan. När jag såg de två växande träden, en björk och en tall, som växte direkt ur en multnande stock förstod jag vad det handlade om. Här fanns ett kretslopp så tydligt inför mina ögon. En timmerstock som en gång varit ett växande träd höll nu på att återgå till naturen, brytas ner och förmultna och nedbrytningsprocessen erbjöd nu en växtplats för nya träd.

Pågående nedbrytning
Hela den raserade ladugården är på väg att återgå till naturen. De ingående materialen gör det dock i olika hastighet. Trävirket bryts ner först, därefter följer olika föremål av järn såsom spik och smidda konstruktionselement. Takpannorna som tillverkats av bränd lera är mera motståndskraftiga, men vatten och minusgrader får dem att gå sönder i mindre och mindre delar. I denna process träder jag in med avbrytning genom att samla in ”överlevare”, dvs. hela takpannor som lagras torrt i väntan på ett tak att täcka och dels genom att slå sönder redan trasiga takpannor som används som golv- och grundmaterial i växthuset. Det finns också några mera motståndskraftiga material i byggnaden i form av galvaniserade vattenrör vilka jag återanvänder samt gamla blymantlade elledningar vilka samlas in och källsorteras som elektronikskrot.

En grön byggarbetsplats

Växthuset byggs alltså av ett material som redan rör sig mot jord genom biologiska och mekaniska nedbrytningsprocesser. Under några år kan växthuset fungera som ett rum, en behållare eller en kropp som möjliggör produktion av livsmedel. I växthuset existerar ett samtida uppbyggande och nedbrytande, en plats där död och liv dansar tillsammans och där vi människor kan pyssla, glädjas, dricka gott kaffe och skörda tomater. Växthuset blir ett hus som växer och ett växande hus som det växer både inuti och utanpå. När växthuset lämnas i fred, bryts det så småningom ner och blir en hög med organiskt material där det förmodligen växer gräs, nässlor och några björkar.

Ett växande växthus växer fram

Enkelt och postapokalyptiskt byggande
Detta byggnadsverk närmar sig några av de mera extrema målsättningarna i det som jag kallar det enkla byggandet och som uttrycks så här: Den enkla byggnaden återgår i naturens kretslopp utan att lämna några större spår och utan att ha skadat omgivningen. Den enkla byggnaden är bara en tillfällig ansamling av energi och resurser som utan människans omsorg bryts ner och strömmar vidare.

Kanske är jag också inne och smakar på det postapokalyptiska byggandet? Låt oss säga att globala K har tryckt på knappen, lagt ner, slagit i taket, gått in i väggen, dragit ur sladden, slutat fungera och upphört att leverera. Då finns bara det som råkade finnas till hands. Då gäller det att fortsätta levandet enligt helt andra förutsättningar.

Uppbyggnad av odlingsbädden
Själva odlingsbädden byggdes upp av lokalt organiskt material. I botten lades trasigt taktegel som sönderdelats ytterligare med ett spett. Detta lager skapar en jämn och fast yta som är både dränerande och vattenbuffrande. Nästa lager bestod av nässla, hundkäx och högt gräs som slagits med lie när en väg ordnades fram till växthuset.

Kvistkompost ovanpå ett lager med lieslaget material Fin sand ovanpå kvistkomposten

Ovanpå det gröna fylldes på med grovsållat material från en kvistkompost. Materialet trampades ner för att odlingsbädden inte skulle sjunka för långt ner efter hand. Därefter följde fyra rullebörar med sand från det närbelägna grustaget, vad som fanns i kökskomposten samt ytterligare fyra rullebörar sand. Idén var därefter att överst ha jord framsållad från platser där olika byggprojekt pågår. Detta skulle få räcka som start för plantorna och efter hand skulle jag fylla på med gräsklipp och vattna med gödselvatten.

Brist på jord och gödsel
Ur en gråmolnig himmel kan solen plötsligt bryta fram. I ett läge av brist kan plötsligt ett överflöd uppenbara sig. Det kan låta märkligt, men här på Lövudden är det brist på jord lämplig för grönsaksodling och gödsel. Visst finns det jord i form av igenvuxen åker, vall och betesmark som dock inte är så lätt tillgänglig för en man med handredskap. Visst finns det en bondgård i närheten men de har bara flytgödsel lämplig för stormaskinell hantering. Så jag gräver där det ändå ska grävas på tomten och sållar fram skaplig jord, blandar med sand från grustaget och den kompost som blir varje år samt tillför näring med gödselvatten tillverkad av nässlor och vallört. Ibland köpes det också några säckar med ko- eller hönsgödsel.

Utgrävning pågår och ett trägolv har visat sig

Ladugårdens hörn
Det finns ett hörn på den gamla ladugården som ligger lite mera fritt och synligt. Delar av den murade grunden har gått sönder och rasat ner på marken. Jag har haft tanken att röja rent hörnet, mura upp den trasiga grundmuren igen och bygga en enkel konstruktion med tak. Här skulle det bli en gratisloppis och vad det är ber jag att få återkomma till. Jag hade också sett att det under de murkna brädorna stack fram lite packad halm. Den ville jag nu komma åt för att lägga i växthusets odlingsbädd. Jag röjde bort virket och hittade några delar som kunde användas till växthuset. Alla trasiga takpannor kastades ner på marken framför växthuset för att bilda grunden till en sittplats. Hela takpannor staplades på skyddad plats för att bli takbeläggning till gratisloppisen.

Gödselfyllning ända upp till kanten

Plötsligt bröt solen fram genom mörka moln. Varför gå över ån efter vatten? Varför gå över ån för att hitta gödsel? Det visade sig att jag hamnat ovanpå en gammal ströbädd för både kor och får. Den var 30 cm. tjock och blandad med murknade brädrester hade jag här en fin näringskälla till både växthuset och resten av mina odlingar. Hink efter hink sållades genom ett grovt galler och tömdes i odlingsbädden som svämmade över av välbrunnen gödsel. På eftermiddagen fick plantorna känna in sig några timmar innan de planterades på sin nya levnadsplats.

Växterna får känna sig för inför plantering

Fortsättning följer.

Jan Gustafson-Berge

Annonser