En odlingsbädd under uppbyggnad

Odling är en av de sju viktigaste nycklarna i omställningslåset. Att anlägga en odlingsbädd på en plats som inte tidigare användes för odling av mat är ett konkret och äkta exempel på omställning. Plötsligt uppstår en yta som fångar in solljus, brukar det fallande eller uppsamlade regnvattnet, binder koldioxid i organisk substans i form av växtdelar, förbättrar luftkvalitén, erbjuder livsmiljö för djur, producerar mat, inspirerar till matlagning och konservering, bygger sociala relationer mellan människor och omgivningen samt sätter igång lokala kretslopp. Som om detta inte vore nog minskas också behovet av transporter och det uppstår mindre avfall att hantera. Arbetet får även kroppen att fungera bättre och maten är hälsosam att äta. Det är nästan för bra för att vara sant!

En odlingsbädd av det slag jag ska beskriva kan placeras nästan var som helst. Den fungerar bra på mark som av olika skäl kan bedömas vara svårgrävd eller vara av annat olämpligt slag. I stadsmiljö kan den anläggas direkt på olika slags markbeläggningar som cement, stenplattor och asfalt, på rivningstomter eller uppe på platta tak och terrasser. Den dagen ska komma då parkeringsplatserna grönskar av anlagda växtbäddar. Storleken kan variera, ett lämpligt breddmått är 80-100 centimeter och längden kan sträcka sig hur långt som helst som ett vindlande grönt stråk genom landskapet. Även materialet med vilket den byggs upp kan variera och bädden kan förses med kanter av brädor eller annat lämpligt material och närmar sig då kategorin odlingslåda.

Diverse plast i botten

Lokala resurser och motståndskraft
Ska odlingsbädden innebära omställning till fullo ska transporter med fossilt bränsle elimineras, vilket i praktiken innebär att så lite som möjligt ska köpkonsumeras. Om inget köps uppstår inte heller avfall som måste hanteras genom källsortering eller sopförbränning. Genom att minimera behovet av pengar och skapa lokala och naturliga kretslopp av resurser minskar beroendet av den omgivande globala infrastrukturen och graden av självförsörjning och resiliens ökar i samma takt.

Jag strävar efter att använda resurser som finns i min närmiljö istället för att köpa material från avlägsna platser. Jag är lyckligt lottad ute på mitt lantställe då det är gott om användbara resurser där. Det finns sten, grus och sand från ett litet närbeläget grustag. Det finns gott om organiskt material i form av löv, gräsklipp, vallört, nässlor, trädkvistar och annat växtmaterial. Regnet faller från himmelen och alla tak samlar regnvatten till bevattning. Den ur odlingssynpunkt största bristen är att det inte finns gödsel från djur tillgängligt i närheten. Detta kompenserar jag genom att marktäcka, bygga upp komposter, vattna med urin och gödselvatten skapat genom att nässlor och vallört får lösas upp i vatten. Jag odlar också särskilda växter för gröngödsling och i växtföljden finns kvävefixerande ärt- och bönväxter.

En gammal sliten matta från grannarna

Även i staden finns det mängder av användbara och gratis resurser för den som är kreativ. Kartonger från affärer och källsorteringsrum, växtmaterial att kompostera, gräsklipp till marktäckning, virke från containers osv. I staden ses ofta naturen som avfall och mängder av organiskt material packas i svarta sopsäckar och körs iväg till deponeringsplatser. Denna förnämliga resurs kan tiggas av områdets villägare och fastighetsskötare. Än så länge faller också regn i städerna och lämpligt är att anordna insamling i närheten av odlingsbädden.

Lämpliga växter och växtföljd
Alla växter som har ett grunt rotsystem kan fås att växa bra även med bara ett tunt jordlager. Några sådana växter är sallat, rädisa, dill och spenat. Även grönsaksfrukter som gurka, squash och pumpa fungerar fint, men då behövs extra tillskott av näring i jorden. Också ärtor och bönor kan fungera det första året och fördelen med dessa är att de genom ett samarbete med bakterier på rötterna kan fixera kväve ur luften och göra det tillgängligt i jorden. I de odlingsbäddar jag skriver om föreställer jag mig följande växtföljd: (1) potatis, (2) ärtor och bönor, (3) gurka, squash och pumpa, (4) bladgrönsaker, (5) grunda rotfrukter, (6) ärtor och bönor, (7) kålväxter, (8) djupa rotfrukter och (9) potatis osv.

Varje år byggs bädden upp genom ständig marktäckning med gräsklipp och löv, tillförsel av kompost, sand och djurgödsel samt genom att alla växtrester efter skörd lämnas kvar på bäddens yta. Genom marktäckning minskar vattenbehovet, näring tillförs i långsam takt och oönskade växter hindras att sprida sig.

Sand och kompost fylls på

Odlingsbäddar på Lövudden
Av ”vår” bonde på landet har vi fått låna en bit mark som vi kallar FÄLTET. Detta ligger placerat åt öster mellan bostadshuset och en raserad ladugård. Marken som är på cirka 2000 m2 består av en igenvuxen åker- och betesmark som tidigare tillhört den lilla jordbruksfastigheten Lövudden. Jordmånen är mycket tung lera med vissa fuktiga partier och var kraftigt beväxt vid övertagandet med allehanda och väletablerade växter som brukas kallas rotogräs, varav brännässla, hundkex, kvickrot, tistlar och gråbo är synnerligen väl representerade.

Förra årets potatisbädd är nu säte för bondbönor

Det känns härligt och förmånligt att ha en bit mark att arbeta lite grövre och större med och idéerna är många. Under första året inventerades området för att se vad som fanns och var olika saker kan ha sin plats. Ett stort tält på 6×4 meter sattes upp under sommaren för att fungera som utekök, matsal och kursplats. En aspdunge röjdes ut för att skapa en solvarm plats för en kommande dome, vars byggnadsmaterial kommer från de nedsågade asparna. Några odlingsexperiment började utföras t.ex. med långa odlingsbäddar för ”stapelgrödor” som byggs ovanpå marken och odlingscirklar för diverse grönsaker, majs och spannmål. Vi ville också arbeta med det vatten som rör sig på och under marken på delar av fältet. Ungefär en tredjedel av fältet klipptes upp med vår duktiga elgräsklippare med uppsamlare och klippet användes direkt till marktäckning på odlingsbäddar och odlingscirklar.

Början på den första dammen

I år har vi hittills anlagt en ny 10 meter lång odlingsbädd för årets potatis, klippt upp mer yta och börjat bygga ett växthus mot den raserade ladans grundmur. Vi har också grävt ut en av två dammar som ska stanna upp det förbipasserande vattnet och samtidigt får vi en extra buffert för bevattning samt en varierande vattenmiljö med plats för många växt- och djurarter.

Odlingsbädd för potatis
Anledningen till att jag valt att etablera en odlingsbädd ovanpå marken istället för att gräva är att jorden består av supertung lera totalt genomvuxen av växter med kraftigt rotsystem. Platsen för den här beskrivna bädden är dessutom periodvis fuktig med stående vatten i gropar.

Då jag inte önskar att etablerade växter omedelbart ska växa igenom odlingsbädden och ta över den så bottnade jag med diverse plast jag samlat på mig. Det kan vara sjok av byggplast, sopsäckar eller trasiga presenningar samt en utsliten stor matta jag fick av grannar. Alternativa material kan vara skivor av trä eller takplåtar. På icke växande underlag som asfalt behövs inte detta tätskikt.

Ovanpå detta placerades flera lager av kartong jag plockat från ett källsorteringsrum i Linköping. Även dagstidningar kan fungera i detta lager.

Grästäckning påbörjad

Det första lagret med organiskt material kan bestå av tunna kvistar och mer fibriga växtdelar. Nästa lager ska vara tjockt och komponeras av löv, diverse räfsat material från omkringliggande marker, fjolårsgräs och delvis förmultnad halm eller ensilage samt gräsklipp. Materialet kan ympas med lite jord eller kompost för att påskynda nedbrytningen och är det för torrt skadar det inte att tillföra vatten. Trampa gärna omkring i materialet så att det packas samman.

Så var det dags för sand och åter sand. På denna 10 meter långa sträcka fylldes det på med 16 rullebörar sand. Det kunde varit dubbelt så många men jag orkade inte mer just då. Sanden kan med fördel blandas med jord, gräsklipp eller välbrunnen djurgödsel om sådant finns tillgängligt.

Den förgrodda potatisen bars nu högtidligt ut och sammanlagt placerades 120 sättpotatisar ut fördelade på tre rader. Varje potatis lades ner i en liten grop som formats med handen. Ovanpå detta tömdes förra årets sållade trädgårdskompost ut i ett tunt skikt och även här blev det 16 rullebörar. All sparad vinterurin späddes med vatten och vattnades ut över odlingsbädden med handkanna.

Vår sladdburna hjälte på fältet

Det hela fullbordades i kvällssolen med att elgräsklipparen klippte halva fältet och gräsklippet ströddes ut över potatisbädden. Nu får det hela sköta sig själv några veckor. När potatisblasten växt upp genom gräsklippet fyller jag på med mera sand och gräsklipp efterhand. Några gånger vattnas det med gödselvatten och vid behov stödvattnas med insamlat regnvatten. Skörden är enkel då potatisen ligger ren och fin ovanpå det organiska bottenmaterialet och kan krafsas fram med händerna.

Inte kan väl en odlingsbädd göra skillnad?
Jo, det kan den!
Att skapa en odlingsbädd är väl ingen politisk handling?
Jo, i allra högsta grad en av de mer konkreta!
En odlingsbädd är tung politik.
Men vi behöver bygga 100 000 odlingsbäddar.

Jan Gustafson-Berge

Annonser