Signe Tillisch, en åldrad skönhet

Att vårda, klippa, beskära och allmänt sköta om fruktträd innebär ett inträdande i ett omfattande erfarenhets- och kunskapsmoln. Det finns många olika skolor med sina egna inriktningar och skötselanvisningar, som också skiftat genom tidens rörelse, och de flesta som åtminstone vet vad ett fruktträd är har garanterat sin egen uppfattning om hör skötseln ska gå till.

Självlärd utgångspunkt
Jag ser mig som självlärd inom detta område, i den betydelsen att jag aldrig genomgått någon formell utbildning inom ämnet. Däremot har jag genom åren tagit till mig kunskap från många andra människor, först genom min far och sedan genom vänner som haft egna fruktträd. Efterhand har jag gått från den som står nere och tittar på till den som rör sig i trädet och berättar varför jag gör som jag gör. Genom åren har jag alltså umgåtts med ett antal fruktträd som fått känna på min växande kunskaps- och erfarenhetsmängd. Även ett stort antal böcker har studerats om och om igen, därför att mitt läsminne är svagt till skillnad från mitt ”att göra minne” som är extremt starkt. Inför varje ny klippning läser jag gärna på och alltid är det något nytt som blir uppenbart och förståeligt.

Att bygga upp ett fruktträd från ett träd köpt på plantskola är egentligen det lättaste. De är skapade från första början enligt rådande norm inom branschen och det är bara att följa beskrivningarna för hur trädet ska beskäras och skötas år efter år. Att det sedan förekommer avsevärda variationer i växtmaterialet och att det finns många sätt att klippa och behandla ett uppväxande träd på är absolut sant, men inte ämnet för denna text.

Väldigt ofta kommer man i kontakt med äldre fruktträd, och från och med nu handlar det bara om äldre äppleträd, som nästan garanterat brukar vara eftersatta och dåligt eller felaktigt beskurna när man gör dem sin första bekantskap.

Obönhörligt faller grenarna till marken

Lövuddens äldre fruktträd
Vid mitt fritidshus Lövudden finns ett antal äldre fruktträd som jag gissar etablerades under 1950-talet. Det är två olika sorters päron som är spaljerade mot husets södervägg och två sorters bigarråer och ett körsbärsträd i mastodontformat. Några sporadiska rester av krikonträd finns också på och utanför tomten. Vad gäller äppleträd finns ett Cox Pomona, ett Signe Tillisch och ett Transparente Blanche med eventuellt en gren inympad med en annan sort. Det fjärde är ett motorsågsmassakrerat träd som jag under fyra års tid försökt att hela igen. Förra året blommade det och några äpplen visade sig, men trillade av innan de gick att bestämma. Troligtvis är det ett senare äpple. Utanför den nuvarande tomten finns också ett antal självsådda eller inympade äppleträd samt några körsbärsträd som väntar på åtgärder.

Motorsågshamlat äppleträd 2008 Trädet efter beskärning

Väldigt många konstaterar bara att de står inför ett gammalt träd, på randen till dödens stup, utan något som helst värde, ja rentav en potentiell dödsfara med stammar och grenar som kommer att falla och förröda som en trädens lieman. De ska bara sågas ner och på nåder bli till svårkluven ved eller kastas i högar längst bort vid fastighetens gränstrakter.

Ta det lugnt och studera
Mitt första råd är att helt enkelt ta det lugnt. Låt trädet stå som det är, kanske under ett helt år. Följ det under alla årstiderna och se hur det beter sig. Notera var löven kommer, hur det blommar, var eventuell frukt befinner sig och hur den ser ut och smakar i olika stadier. Försök artbestämma frukten och läs på i någon bok om sortens egenskaper och behov. Äppleträd korspollineras och mår bra av att ha vissa andra äpplesorter i sin närhet för att ge mycket frukt. En giftfri mångfaldsträdgård gynnar också pollinerande insekter som med sitt flitiga arbete höjer skördens kvantitet och kvalitet.

Omgivningsbefrielse
Nästa steg kan vara att befria trädet från omgivningen. Ofta är äldre fruktträd delar av en igenväxande omgivning. Andra buskar och träd kan ha växt upp i närheten, under och i trädet med resultat att ljus-, närings- och fuktförhållanden inte är gynnsamma. Träd runtomkring kan rent fysiskt trycka på äppleträdets krona och ha fått det i obalans i dess desperata strävan efter ljus. Röj bort alla buskar under trädet, förutom förvildade bärbuskar som kan få stå kvar efter en stillsam föryngringsbeskärning, samt alla träd som vidrör äppleträdets krona eller avsevärt skuggar. Efter detta blir det lättare att studera trädet, vara under det och placera en stege mot dess stam och grenar. För att ge trädet en näringskick peppras marken under kronan med spettade hål i vilka en utspädd lösning av urin och/eller gödselvatten vattnas ut. Nu kan du låta trädet vara ett år till och studera hur det reagerar på de nya förhållandena.

Var ska man börja reda ut i röran?

Första beskärningen
Ett gammalt träd kan se ut på många sätt, helt beroende på dess unika historia. Krongrenar och andra större grenar kan ha brutits av och hänger kvar i trädet eller ligger på marken under trädet. Mindre eller större delar av grenverket kan vara dött. Det kan någon gång ha blivit illa behandlat med grov och felaktig beskärning (föreställ dig en härjande motorsåg i en våldsverkares händer) eller utsatt för kojbygge. Ovarsam beskärning kan ha utvecklat massor av vattenskott som sedan växt ut till mängder av grova toppskottsliknande grenar högt upp i trädet. En sak är dock glasklar, kronan är en tät härva av levande och döda grenar på kors och tvärs. Finns det någon frukt på dessa träd är de oftast placerade högt upp och långt ut för att få del av det livgivande ljuset och samtidigt grymt svårplockade.

Två beskärningsstrategier
Mycket svårt att ge några detaljerade beskrivningar alltså. Jag arbetar med två huvudstrategier. Den ena innebär att jag genomför alla olika moment i beskärningen ett för ett över hela trädet. Den andra innebär att jag genomför alla moment på samma gång fast bara för en del av trädet i taget, oftast alla grenar på en krongren eller annan större huvudgren. Den första passar sig kanske bäst för mindre träd som inte är så illa åtgångna. Den andra för väldigt stora träd med mycket stök att hantera.

Ett av mina mål är att få trädet lägre och att utveckla långa grenar som hänger nedåt. Jag beskär oftast inte allt på en gång utan fördelar beskärningen över flera år för att få trädet att anpassa sig på ett lugnt och önskvärt sätt till förändringarna. Tas för mycket av lövverket bort på en gång uppstår obalans mellan trädets ovanjordiska och underjordiska del. Då kan antingen rotsystem och träddelar dö eller så producerar trädet hiskeliga mängder lövbärande skott och det var väl äpplen vi ville ha?

Ett förvuxet toppskott har sågats bort

Beskärningsmoment
1. Ta bort större och medelstora grenar som är uppenbart döda.
2. Ta bort grenar som riktar sig in mot trädets stam.
3. Ta bort grenar som hänger och klänger på andra grenar alternativt ta bort den gren som det hängs och klängs på.
4. Ta bort grenar som står rakt upp (förvuxna vattenskott) från andra större sidoriktade grenar.
5. Sänk höjden på de översta krongrenarna (detta kan göras i etapper under några år). Beskär alltid precis ovanför andra grenar som riktar sig nedåt och ut från stammen.
6. Glesa ut var tredje till varannan gren där det är för tätt.
Efter dessa sex moment kan trädet få vara ifred ett år då det återigen studeras.
Efter ett år kan beskärningen fortsätta men nu mera förfinat så att mest lite mindre grenar tas bort.

Balansera obalanser
Om trädet är väldigt ur balans på så sätt att det har en avsevärt större del av sitt grenverk på någon sida av trädet, kan detta bearbetas med lite mera beskärning där. Dessutom kan grenar tillåtas växa in eller bindas in mot öppna delar av trädets krona. Det går också att styra nya skott genom klippning eller bindning mot de områden i trädet där det behövs nya grenar.

Redskap och säkerhet
Jag arbetar bara med tysta handredskap, dvs. olika sorters sågar med grov tandning för dött och färskt virke. Att ha en smal grensåg fastsatt på ett långt träskaft gör att man kommer åt på svåra ställen från stege eller marken. Jag sågar och klipper upp det mesta av grenarna till ved och en rejäl grensax är det som gäller då. Nödvändigt är en lång, smal och lätt stege med breda steg, kanske även en särskild fruktträdsstege som smalnar av upptill och som är lättare att skjuta in i grenverket. Se till att stegen står stadigt på marken och finns det glidtendenser mot grenarna så kan stegen fästas upptill med en spännrem. Arbeta lugnt och metodiskt. Så fort känslor av irritation och uppgivenhet uppstår är det dags för en paus, drick en kopp kaffe, ät ett äpple och ta en titt på det utförda arbetet.

Uppklippta grenar blir perfekt ved Tjockare grenar sågas till ved

 

Harens budskap
I vanliga fall flyttar jag de resterande småkvistarna till en större kvisthög. Men just i det här fallet lät jag dem ligga kvar eftersom jag ska elda upp en ny odlingscirkel om en månad och då bärs kvistarna direkt till elden. Efter första dagens beskärning av fru Signe Tillisch hade en hare varit och ätit av barken på de unga äpplekvistarna som låg på marken och samtidigt gödslat med urin och bajspluttar. Här hade uppenbart en inom permakulturen eftersökt vinna-vinna-situation uppstått som manar till eftertanke och lärdom.

Kulturhistoria och konst
Äldre fruktträd är kulturhistoriska minnen. De berättar om vilka sorter som var vanliga när de planterades och i särskilt lyckliga fall kan det vara en ovanlig sort som är mycket väl värd att bevara och föröka med ympkvistar. Antalet fruktträd och hur de är placerade berättar om självförsörjningens tider och hur bebyggelsen och marken var organiserad.
Om trädet är bortom det levandes räddning kan det formas skulpturalt eller om det finns många träd kan några bara få vara, ge små djur en hemvist och ge oss människor en inblick i naturens sköna nedbrytningsprocess. I äpplet ryms tusentals år av natur och kultur i fruktbar förening.

Jan Gustafson-Berge

Annonser