Elddemonen dansar på fältet

Som jag tidigare skrivit har vi fått brukningsrätt till 2000 kvadratmeter igenvuxet fält vid fritidshuset. Vår elgräsklippare har därför fått visa vad den går för och den har nu klippt upp cirka en fjärdedel av ytan. Den är mycket duktig med andra ord. Marken var mycket jämnare än vi trodde och gräsklipparen tuggade i sig både vinterståndare och växande representanter av nässla, åbrodd, hundkex och kvickrot. Ungefär 60 fulla behållare med fint täckmaterial har byggt upp en lång odlingsbädd och odlingscirkel nummer två.

Odlingsbädd för potatis
Odlingsbädden är bottnad med kartong, vinterståndare, löv och klippet från fältet. Ovanpå detta ska ett lager sand läggas och i mindre gropar lite kompostjord vari potatis kan växa. Det hela täcks sedan med ytterligare sand och gräsklipp efterhand som potatisen växer.

Odlingsbädd med högar av täckningsmaterial Del av det nyklippta fältet

Odlingscirklar
På fältet ska också ett antal odlingscirklar ta form. Den första blir en cirkel för majs och störbönor. Efterhand kommer också cirklar för de olika spannmålssorterna och andra växter att etableras med olika ”grävningsfria” metoder.

Majscirkel
Tidigare hade jag mätt upp cirkeln och börjat gräva ett begränsande dike längs omkretsen, men bara hunnit halvvägs. Min idé för denna cirkel var att elda fram en jord som skulle gå att bearbeta och odla i. Genom kontakt med kommunens räddningstjänst fick jag veta vad som gällde för eldning och att det var ”fritt fram” att elda upp till 2 kubikmeter material om vissa regler följdes. Jag gick upp med solen lite innan fem och kickade igång med en go kopp kaffe.

Förutsättningarna var optimala. Fältet runt om cirkeln var klippt och resten av fältet var fullt av växande vatten. Kvistarna på kvisthögen och det gamla virket från fallna ladan var torrt. Det var vindstilla. Målsättningen var att ha igång en kraftig eld som inte var så hög utan mera brann på bredden. En framdragen vattenslang och en järnkratta fick utgöra brandskyddsutrustning.

Det tar sig

Elden tändes och jag varierade med att lägga på med kvistar och virke från ladan. Redan från början visade sig elddemonen och vissheten om handlingens lyckosamma färd blev stark. Jag och en vän turades om att under 6 timmar hämta kvistar och virke. Värmen steg och snart var behaglighetsavståndet cirka 5 meter. Där placerade vi stolar och en och annan svalkande öl kunde avnjutas i den sköna värmen från elden.

Efter 6 timmars eldning

När allt brunnit klart vattnades med slang tills det inte kom mera synlig vattenånga. Ett tag var jag rädd att värmen blivit så hög att leran i marken bränts till keramik. Då hade vi istället fått en ”stenlagd” uteplats eller en landningsplats för ett litet flygande tefat. Men eld är inte lika het neråt som åt sidorna eller uppåt så marken gick att krafsa i med krattan. Däremot hade delar av de uppgrävda lertorvorna blivit till ganska hård och svagt rödfärgad keramik.

Bevattnad majscirkel i väntan på nästa steg

Nu får cirkeln vara några dagar och förhoppningsvis regnar det till helgen så att lerjorden kan suga fukt och bli mjuk. Nästa vecka ska spik och andra metallföremål från laduvirket krattas bort och tas om hand för nya äventyr. Gropar ska hackas fram vari kompostjord ska fyllas på. I dessa gropar planteras majsplantor tillsammans med störbönor. När bönorna kommit upp täcks marken runt om plantorna med klipp från fältet. Det kan bli bra.

Jan Gustafson-Berge