Inom permakultur används ofta perenna och självförökande växter till en mängd olika ändamål. Det kan vara sådant som vindskydd, klätterstöd, marktäckning, gödsling, medicin, fibrer, växtfärgning eller råvara till mat. Ibland talas det om att det med permakultur skapas ätbara landskap, där alltså det mesta som växer i omgivningen kan bidra med födoämnen till människa eller djur. Den här underavdelningen ”Permakulturell matlagning” inom kategorin PERMAKULTUR kommer att då och då ge exempel på hur olika annorlunda växter och växtdelar kan användas i matlagningen som intressanta och näringsrika ingredienser.

Här kommer att beskrivas både vilda och domesticerade växter och alla tänkbara mellanlägen mellan växter i frihet och fångenskap. Vi i vår genomdomesticerade och industribaserade maskinkultur har vant oss vid en ganska utslätad smakpalett och vi värjer oss intränat mot vissa smaker som t.ex. lite beska, kärva eller syrliga sådana. Vi är också tillvänjda vid vissa strukturer/texturer på maten och hur den känns i munnen när vi äter den. Detta kan göra det svårt att ta till sig nya födoämnen, men med rätt inställning, träning och matlagningskonst programmeras du snart om.

Jag slogs av tanken på det paradoxala i att förlusten av smaksensationer kanske ligger bakom många människors dragning till att fylla påsar med plockgodis som gärna har smakextremer som sin karaktär (fast då syntetiska sådana).

De flesta av oss har också indoktrinerats till att tycka det naturliga är lite äckligt och att vilda växter för säkerhets skull är giftiga. Det finns alltså många hinder på vägen att fullt ut bli människa igen, att bli lite mera återförvildad. Jag hoppas att mina tips ska få dig att smaka på några nya växter och integrera dem i ditt odlande, insamlande, matlagande och ätande.

Ingredienser till omelett

Grön omelett
Det finns maträtter som är väldigt specifika, där det ska vara särskilda ingredienser och rätt förhållanden mellan dem. Det är absolut inget tokigt med detta, men jag gillar särskilt de olika typer av maträtter som förvisso har en grundstruktur, men där vissa ingredienser kan variera och där mängder inte spelar så stor roll. Exempel på sådana maträtter är soppa, köttfärssås, gratäng, wok, pytt-i-panna och omelett.

Permakulturell matlagning handlar till stor del om att göra mat på det som finns för tillfället ute i naturen, odlingslanden eller i förråden. Alltså, efter en varm dag med odlings- och snickeriarbete utomhus kände jag mig hungrig och ville göra något enkelt men endå rejält innan den senare kvällens större måltid. Omelett är då ett bra val och i kylskåpet fanns tre ägg som enligt datummärkningen hade sett sina bästa dagar, men de var fortfarande bra. Från mina två odlingar i staden hämtade jag de växter som syns på bilden ovan, dessutom tillkom skott från humle (Humulus lupulus).

Från vänster till höger samt uppifrån och ner synes självsådd bladpersilja (Petroselinum crispum), flikiga första blad och blomskott från pepparrot (Armoracia rusticana), ekologiska ägg från Haddorps Gård i Östergötland, blad och blomskott från lungrot/Gode Henriks målla (Chenopodium bonus-henricus), klipp från drivplantor av purjolök (Allium porrum), toppskott från unga plantor av självsådd röd trädgårdsmålla (Artiplex hortensis) och de tidigaste bladen från spenat (Spinacia oleracea).

Det gröna fräses i smör och kryddorDen färdiga omeletten

Omelett kan blandas till i en separat skål och till varje ägg tillförs en matsked vatten eller mjölk. Den här gången valde jag det enklaste och mest diskbesparande alternativet som är att göra omeletten direkt i stekpannan. Alla gröna växter förutom persiljan skars i mindre bitar vilka frästes lätt med smör, örtsalt och svartpeppar i stekpannan. Sedan hälldes de tre äggen i rask takt ner i pannan, allt blandades och plattades till med en stekspade. När ena sidan var färdigstekt på medelvärme vändes omeletten för att stekas på andra sidan. På ovansidan la jag några ostskivor och klippte rejält med bladpersilja över. På ”ungkarlsvis” åt jag den goda omeletten direkt ur den heta stekpannan. Svårare än så behöver det inte vara.

Jan Gustafson-Berge

Annonser