Vanligtvis brukar beskrivningar om självförsörjning och överlevnad handla om praktiska saker som att odla mat, rena vatten, tända en eld, skaffa en bra kniv osv. En annan ytterligare betydelsefull aspekt inom detta område är fysisk och psykisk hälsa.

Allmänt kan sägas att personliga egenskaper och förhållanden som är bra och funktionella i överlevnadssituationer också är bra i det moderna (nutida) vardagslivet, som för de flesta innebär ett liv i en urban miljö med ett urbant tänkande och beteende. Däremot finns det inte samma kopplingar mellan att det som är bra och funktionellt i det urbana livet är bra i en överlevnadssituation.

Tyvärr finns det inga enkla lösningar som gäller för alla för att uppnå en personlig fysisk och psykisk hälsa. Det är heller inget som går att ladda ner från Internet. Att uppnå detta tillstånd  kräver en omfattande forskning och öppenhet inför en stor mängd teorier och åsikter. Det kräver också experiment och praktiska övningar. Det finns bara en personlig väg och det är bara du som kan hitta den.

En viktig ingrediens är det som sammanfattas i bokstavskombinationen KASAM, vilket uttolkas som känslan av samhörighet. Du behöver känna dig själv som en del i något större, ha din plats i ett socialt sammanhang, ditt liv behöver ha en mening och ett mål. Du behöver lära känna dig själv, ditt ursprung, hur du blivit den du är, vad du vill behålla av ditt arv och vad du vill släppa bakom dig. Detta är nyckeln till psykisk hälsa. Med detta som grund har du en vilja att leva, en anledning till att varje dag vakna och fortsätta att leva. Denna vilja är kärnan för överlevnad.

Du behöver äta bra mat och hålla kroppen igång utan att gå till ytterligheter. Gå tillbaka till källan och utgå från råvaror som frukt, bär, nötter, frön och grönsaker och, om du inte valt att bli vegetarian/vegan, kött från fisk och vilda djur. Undvik den processade industrimaten, köp ekologiska livsmedel eller odla själv. Men bli inte allför extrem, så att ätandet blir ett tvång, en synd eller en plåga. Mat ska också vara vacker, social och god.

För kroppen gäller samma inställning. Hitta det sätt som passar dig bäst. Försök göra något varje dag och integrera det i dina vardagliga göromål. Det måste inte kosta en massa pengar och inbegripa materiell konsumtion.

För min egen del ser det ut så här just nu:

För att förflytta mig inom Linköping går eller cyklar jag. Under snöig och isig vintertid blir det mera gående. Vid promenader tar jag gärna omvägar eller nya vägsträckningar för att lära känna min stad och få nya upplevelser.
En gång i veckan spelar jag badminton med vänner i kollektivhusets gympasal.
När vintern är över springer jag eller vandrar i terräng en gång i veckan.
Jag har uppfunnit en dansmetod i lägenheten som har namnet ”hålla sig på mattan”. Till vilken musik som helst ”dansar” jag på en matta som finns i vårt allrum. Dans är ett ursprungligt och befriande sätt att röra sig på. Rekommenderas!
Jag har också nyligen uppfunnit termen ”Parkour light” vilket innebär att jag använder och utvecklar mina rörelser i vardagsmiljön (dvs. staden Linköping) till att få träning för kroppen. Det kan betyda att jag småspringer vissa sträckor, går i ”terräng” istället för på trottoarer, aldrig använder hissar, går i rulltrappor, hoppar över hinder osv.

Parkour är överhuvudtaget en mycket intressant företeelse som innehåller flera kritiska aspekter riktade mot det moderna livet. Jag har tagit mig friheten att kopiera och försiktigt redigera en text från Stockholm Parkour Academy:

Le Parkour, Freerunning eller l’Art du Deplacement började utövas aktivt först på 80-talet i en av Paris mindre förorter. Träningsformen har inspirerats från en lång rad av träningsformer och filosofier.

Människan har alltid haft förmågan att fly, att röra sig snabbt genom den miljö vi råkar befinna oss i. När vi blir jagade ökar pulsen, kroppen går på högvarv och vi agerar snabbt, ibland i panik. Le Parkour liknas ibland vid denna känsla men innebär istället att bemästra den känslan och genom sin träning kunna röra sig snabbt för att nå fram till sitt mål eller undkomma det som förföljer oss.

Man kan ganska enkelt definiera parkour som förbättrande, näst intill att uppnå en perfektion av utövarens rörelser vid framfart genom alla typer av miljöer. Att med den egna kroppen röra sig från en plats till en annan på ett så snabbt, effektivt och framför allt kontrollerat sätt som möjligt.

En traceur (Benämning på en aktiv utövare av Le Parkour) håller en klar skillnad på träning och träning, varav det senare snarare kan kallas övning. Träningen i sig berör alltid kroppen som en helhet, att aldrig isolera specifika muskler utan låta hela kroppen samverka mot ett gemensamt mål, att förbättra rörelsen. Den andra sortens träning (övning) ligger i repetition, förbättring och vidare repetition av rörelsemönster för att dessa rörelser ska bli en del av traceurens kroppskännedom. Rörelser tränas inte tills de kan utföras, de tränas tills det blir omöjligt att misslyckas.

Träningen bidrar inte bara till att öka utövarens fysiska styrka, kondition, koordination och balans utan även hens självförtroende när de till synes svåra rörelserna tränas och med tiden utförs näst intill ansträngningslöst. Traceuren besvärar sig inte heller med utrustning utan använder den egna kroppen som sitt enda verktyg, med undantag för ett par väldämpade löparskor.

Idag utövas Parkour på många nivåer. Vissa utövar det som en livsstil, ett sätt att se på och bemöta sin vardag medans andra nöjer sig med att utöva det som en rolig fritidssysselsättning. Många finner även möjligheter att bidra till sin parkourträning genom andra träningsformer som klättring, akrobatik och allmän balansträning. Genom detta har synen på vad Parkour är och inte är ändrats hundratals gånger. Gemensamt för alla är möjligheten till utveckling på egna villkor.

Le Parkour förändrar den vanliga människans syn på sin omgivning. Möjligheter öppnas upp till träning, lek och flyktvägar. Utan krav på prestation, utan graderingar och tävlingar hamnar samarbete och utveckling i fokus. Världen blir utövarens lekplats och gym där bara den egna fantasin sätter gränser.

Jan Gustafson-Berge

Annonser