Det finns flera sorters komposter som passar på olika platser, för flera ändamål och material. Kökskomposten innehåller rester från ingredienser vid matlagning, matrester och i förekommande fall även animaliska rester samt för balansens skull mera kolhaltigt material. Trädgårdskomposten byggs upp av det som rensas bort i trädgården och består då av det som växer där, t.ex. ogräsrens, blast, gräsklipp, vissna blommor eller löv. Den som marktäcker med organiskt material kan sägas ha en ytkompost dvs. istället för att koncentrera materialet i en samlad volym så sprids komposten ut på en stor horisontell yta i tunna skikt. Gräsklipp är ett förträffligt material att ytkompostera. Maskkompost brukar vara benämningen på en mindre kompost som med rätt och ganska noggrann skötsel kan vara placerad inomhus eller i hemmets närmiljö, t.ex. på en balkong. En specialkompost uppstår när det finns en stor mängd av samma material, det kan vara löv, gödsel och halm eller lieslagen vallört och nässla. Detta material kan då läggas upp i högar eller avlånga limpor för kompostering. En variant av specialkomposten är kvistkomposten som byggs upp av mindre grenar och kvistar med löv. Detta är en kompost som innehåller långsam tid. Sakta sjunker högen, djur bosätter sig i den och människan hämtar lämpliga kvistar till grönsaksodlingen och tändmaterial till brasan.

Den här texten handlar om latrinkomposten utifrån hur jag ordnat latrinhanteringen vid mitt fritidshus. En vanlig lösning är det klassiska utedasset där urin och fekalier blandas tillsammans med ett kolhaltigt och fuktabsorberande material som kan vara grovt sågspån eller pellets. Ibland finns en tunna som hämtas av berörd kommun eller där innehållet grävs ner i marken. En annan variant är att allt samman hamnar i en hög på marken som sedan grävs ner. Dessa lösningar är inte bra då de antingen bryter kretsloppet av näringsämnen eller flyttar näringsämnen till olämpliga platser.

Ombyggnad pågår av gamla utedasset Insats för urinseparering

Skilj på urin och fekalier
En första åtgärd är att installera en separationsinsats som delar upp urin och fekalier i två olika behållare. Urinen hamnar i en mindre dunk eller i en större tank. Urinen kan sedan med olika metoder spädas ut med vatten och användas till bevattning av växtlighet. Att separera bort urinen gör hanteringen enklare och minskar förekomsten av frånstötande lukt. Fekalierna hamnar i en tunna där de blandas med spån/pellets, toalettpapper och en mindre tillsats av halvt nedbruten kompost/jord. När tunnan är full sätts locket på och aktuellt datum antecknas. Tunnan kan packas med en träpinne då och då för att bli riktigt full innan den slutligen byts ut. Hos oss går denna träpinne under benämningen ”bajspinnen”. Tunnan ställs undan i ett halvår till ett år för att eftermogna. Detta betyder att det behövs ett antal tunnor att byta med.

När tunnförrådet är slut och det gått minst ett halvår sedan den första tunnan ställdes undan är det dags att tömma innehållet i latrinkomposten. Finns det rikligt med strö i botten på tunnan och även inblandat med fekalierna faller innehållet enkelt ner i latrinkomposten och tunnan behöver inte ens rengöras. Eftersom jag också blandat i lite ofärdig kompost och jord har innehållet i tunnan förkomposterat och djurlivet är aktivt. Sprid ut innehållet med en pinne och blanda med lite strö, torra löv samt krydda med lite jord.

Kolla med kommunen
Titta på berörd kommuns hemsida för att se vilka regler som gäller. Ibland finns det också information om godkända behållare och tillvägagångssätt. Hittar du ingen bra information får du mejla till den kontaktperson som anges för ämnet i fråga. Mitt fritidshus finns inom Åtvidabergs kommun och jag förvånades över att det var enklare att få tillstånd till latrinkompost än till kökskompost. För kökskompostering behövde jag fylla i en anmälningsblankett och skicka in. För kompostering av latrin räckte det med ett mejl och ett angivande av att jag tänkte använda en godkänd behållare. En kommun som har bra information är Norrtälje kommun.

Kompostbehållare för latrin
Det finns några olika fabrikat som är godkända för kompostering av latrin. De tre viktigaste kriterierna är att behållaren ska ha en tät botten (så att lakvatten inte kan läcka ut), ha en tillräckligt stor volym (300-500 liter) och vara isolerad (så att komposteringsprocessen kan pågå även när det är kallt).

Biokub i rätblockig kartong Färdigmonterad och blänkande grann

Jag valde en BIOKUB av några olika skäl. Jag har en vän som har en sådan, den är enkel att transportera och montera, den är prisvärd och hämtlagret finns i Linköping. Några andra märken är Mullbanken och Roslagskomposten.

Den utvalda platsen med sandhög Tråget på plats i lodrätt läge

Stockhusliknande byggelement Tråget med spån, löv, kartong, kompost och jord

Jag placerade behållaren nära den plats där vårt nya utedass så småningom ska uppföras. Denna plats har även fördelen att ligga lite avsides på tomten och långt från vår vattenkälla och det område där markvatten rör sig mera aktivt. Några rullebörar med sand hämtades och med en skoffa formades en platå att ställa komposten på. Biokuben är lätt och rolig att montera. Inuti placeras ett särskilt tråg som ska förhindra att eventuellt lakvatten läcker ut. I botten på tråget hällde jag i rejält med såg-/kutterspån som blandades med delvis nedbruten lövkompost, lite jord och sönderriven kartong från kompostens medföljande emballage. Som invigning tömde jag även i en vällagrad toatunna med innehåll från maj-juni 2009.

Biokuben med provisoriskt regnskydd

En felaktighet med Biokuben är att den läcker in regnvatten genom locket. Står kompostbehållaren öppen för regn blir materialet inuti för blött och den önskade nedbrytningsprocessen upphör. Behållaren ska därför stå under tak eller täckas över med ett vattentätt material.

Jan Gustafson-Berge

Annonser