Under köpstoppsåret har jag läst ganska många böcker, både sådana som passat till aktuellt månadstema och mera allmänna böcker behandlande "konsumtionstemat". En särskild läsupplevelse har varit tre böcker av sociologen och filosofen Zygmunt Bauman. "Globalisering" gav mig en både djupare och bredare förståelse av vad globalisering är och innebär. "Flytande rädsla" undersöker och beskriver hur det modernistiska och postmodernistiska projektet har misslyckats med det de påstod sig erbjuda, en värld fri från "rädsla" och istället har skapat förhållanden som ger "rädsla" hela tiden i en ökande omfattning. "Konsumtionsliv" är en briljant analys av konsumism, konsumtion, konsumtionssamhället, konsumistisk kultur och konsumismens oavsiktliga skador.

Ja, Zygmunt Bauman skriver ofta omständigt och krångligt med långa meningar, bisatser och referenser, så att man ibland förirrar sig och måste börja om från början på en sida eller ett stycke. Han skapar också nya begrepp som tar sin tid att förstå. Jag har inte förstått allt jag läst, men ungefär hälften av innehållet i böckerna består av så knivskarpa analyser att det är mödan värt att kämpa sig igenom böckerna. Världen blir inte den samma som tidigare efter att en av Baumans böcker är lästa och bearbetade. Det är härligt med böcker som ligger på gränsen till ens förmåga, då de faktiskt efter läs- och tankeprestationen har tänjt och vidgat på det område som begränsades. När boken återlämnas till biblioteket har världen blivit större och mina möjligheter till tanke och handling blivit vidgade.

För att öka din aptit serverar jag ett citat ur "Konsumtionsliv", (sid. 111-112):

"Konsumentens liv, konsumtionslivet, handlar inte om förvärv och innehav. Det handlar inte ens om att göra sig kvitt det som förvärvades i förrgår och med stolthet visades fram en dag senare. Det handlar i stället först och främst om att vara i farten. Om Max Weber hade rätt och den etiska principen för produktionslivet var (och alltid måste vara om målet var ett produktionsliv) att dröja med behovstillfredsställelsen, måste den etiska riktlinjen för konsumtionslivet (om etiken i ett sådant liv kan framställas i form av en beteendekod) vara att undvika att förbli tillfredsställd. För en typ av samhälle som förklarar att konsumentens tillfredsställelse är dess enda motiv och främsta mål är en tillfredsställd konsument varken motiv eller mål – utan det mest skrämmande hot.
Det som gäller för konsumtionssamhället måste också gälla för dess enskilda medlemmar. Tillfredsställelse får bara vara en ögonblicklig upplevelse, något att frukta snarare än att eftertrakta om den vara alltför länge; en bestående "en gång för alla"-tillfredsställelse måste för konsumenterna framstå som allt annat än en lockande möjlighet; den framstår i själva verket som en katastrof. Som Dan Slater uttrycker det: konsumtionskulturen "förknippade tillfredsställelse med ekonomisk stagnation: behoven får inte upphöra… (den) kräver både att behoven är omättliga och att de alltid söker sig till varor för att bli tillfredsställda". Eller det kan kanske uttryckas så här: vi manas och/eller lockas ständigt att söka tillfredsställelse, men också att frukta det slags tillfredsställelse som skulle hindra oss från att söka…"

Studier, diskussioner, teori och praktik hand i hand är den väg vi har att vandra.
Ett gott nytt år önskar jag er alla läsare av denna blogg!

Jan Gustafson-Berge

Annonser