Den stora eken i vinterskrud

Naturens gränser
En resa med bil eller buss till mitt fritidshus Lövudden innebär en nedtrappning i fyra nivåer med avseende på vägstandard, samhällenas storlek osv. Det är första gången vi prövar (och prövas) stället under en längre period vintertid. Mycket blir så ”enkelt” när man möter landskapet och en årstid som tydligt markerar de gränser som gäller. Den sista vägnivån är en grusväg längs en sluttning på cirka en kilometer. Vägen är slingrig, stundtals gropig, smal och backig. Det var bara att parkera bilen i början av vägen och lasta ur. De medtagna varorna fick sedan transporteras med hjälp av människokraft, en spark och en improviserad kälke, tillverkad av ett par träskidor, två brädbitar och snören.

Några av vinterns transportmedel Det var kallt julen 2009

Temperatur
När vi kom fram till huset vid 15-tiden var det 3 grader inomhus. Vi har under vintertid två eloljeelement med elektronisk termostat inställda på fem grader för att undvika att det fryser inne i huset. Det tog 12 timmar att få upp temperaturen till 16 grader. Utomhus var det stjärnklart under kvällen med synbart fallande temperatur och under natten var det som kallast 21 minusgrader. På morgonen vaknade vi med 8 grader inomhus, så det var bara till att fortsätta med att elda i kökspanna och vedspis. Under dagen steg temperaturen både utomhus och inomhus. Vid kvällstid var både murstock och husstomme uppvärmd och vi kunde ha 20 grader inomhus med ett ganska stillsamt eldande.

I ett hus av den här karaktären skapas ett flertal temperaturzoner. I hyreslägenheten vi bebor i vanliga fall är det 20 grader överallt, det kan vara någon grad varmare ovanför kylskåpet och någon grad kallare vid golvet där dörren till uteplatsen finns. Det är en slags bekvämlighet i detta, men helt värdelöst när man ska jäsa saker eller förvara något på en svalare plats. I huset på Lövudden finns temperaturer från nära minus på golvet i kallskafferiet, svalare platser i vindsgarderober, behagligt varmt i olika rum och mycket varmt kring vedspisen.

Det kan alltid bli bättre
En vistelse under extrema förhållanden gör att man lär känna sitt hus och platsen det befinner sig på. Det blir uppenbart vart bristerna (och möjligheterna) finns och genast dyker idéer upp på hur det kan bli bättre till nästa vinter. Åtgärderna spänner från stort till smått i en kreativ blandning.

Braskamin i stora rummet med förbränningsluft utifrån och självkonvektion. Ett kompletterande vattenelement i köket. En ackumulatortank kombinerad med bibehållen självcirkulation av varmvatten. Egentillverkade innerfönster som gör 2-glas till 3-glas under vintern. Lagning av trasiga fönster och förbättrad tätning mellan fönsterram och karm. Rullgardiner och vackra textilgardiner i fönstren. Tilläggsisolering med 10 cm. på vinden. Isolering av ytterdörr genom att göra den tjockare, sätta fast nya tätningslister och hänga upp ett draperi. Isolera inuti kallskafferiet mot trappa och hall. Isolera och täta skafferidörr. Värmefläktar (12 volt) som flyttar överskottsvärme från sovrum till vindsgarderober. Luftsolfångare med termostatreglering och reglerbara tilluftsventiler. Mattor på golven. Raggsockor och inneskor.

Grinden ner mot sjön i vinterskrud 

Snö är en märklig substans
Min far har berättat om kalla och snöfyllda vintrar i Skåne på 1940-talet, då det knappt gick att komma ut ur husen för all snö. Själv minns jag några stycken vintrar med ordentlig snö och någon enstaka riktigt kall vinter, men annars är det mest slask, snömodd och skitiga snödrivor på cykelvägarna. Vid Lövudden var det 100% vinter, det var kallt, cirka 40 centimeter snö och hela landskapet var inbäddat i snö. Det var som om hela världen plötsligt blivit svart och vit, och alla nyanser däremellan.

Tydligheten visade sig igen. Först fick jag plumsa i snön efter en snöskyffel, därefter blev det en gång från vägen till ytterdörren och under dagen en väg från huset till vedboden. På morgonen efter ankomsten fanns det också en nyskottad väg fram till utedasset och två mindre avstickare till männens kissplats och kompostbehållaren. Förekomsten av snö kräver också en särskild slags disciplin. Det gäller att hålla snön borta från skor och kläder innan den smälter till vatten. Det gäller också att vara flitig med borste, kvast och skyffel för att hålla gränszonerna mellan ute och inne fria från snö.

Skottad gång till vedboden Naturen skapar vackra tillstånd

Det livgivande vattnet
Vattnet som kommer från brunnen är avstängt under vintern. När vi transporterar oss med bil hit under avstängningsperioden tar vi med ett antal liter dricksvatten från Linköping. Källan en bit upp i skogen är en viktig och kär resurs. I en dalgång samlar sig vatten från de omgivande höjderna och rinner ut i dagen på olika ställen. På en sådant ställe har människor före oss grävt ner två mindre cementringar där ett härligt vatten samlar sig. Min undran den här gången var om vattnet skulle frysa i källan under vintern, men så var inte fallet och vi kunde fylla våra flaskor med ett friskt, kallt och gott vatten. Vatten till hygien, rengöring och disk får vi från snö som vi smälter i stora grytor på v
edspisen.

Källflödet uppe i skogen Himlen finns i skogskällan

Vedeldning
Vi har en Klafreström Kökspanna med självcirkulerande varmvatten i fem gjutjärnselement och en Klafreström vedspis. Vedspisen är verkligen en mångfunktionell anordning. När vedspisen är igång är det så mycket verksamheter som kan utföras med hjälp av den varierande värme som finns i, på och kring spisen. Mat kan tillagas, vatten kan värmas och kokas, bullar kan jäsa och gräddas i ugnen, blöta kläder kan bli torra igen och växtdelar kan rostas och torkas.

Kökspanna och köksspis i full funktion Första skidparet efter premiärturen

Skidåkning
Äntligen skidföre utanför stugknuten, utan plogning, bilsmuts, salt, grus och hundägare som trampar i skidspåret. Jag inventerade vad som fanns av skidutrustning och försökte kombinera skidor med tre olika bindningar med de pjäxor/skor som mössen hade skonat. Med hjälp av en improviserad skidbindning kunde jag bege mig ut på min första skidtur den tredje dagen.

Jan Gustafson-Berge

Annonser