Eftersom Lövudden är ett ”fritidshus” faller det sig naturligt att det är under sommaren som jag tillbringar mest tid där. Under juli månad har jag varit där 19 dagar och under augusti blir det troligen cirka två veckors närvaro. Vid längre vistelser hinner jag med både vardagsliv, det nödvändiga skötselarbetet, olika projekt och mera ”slappa” aktiviteter. I detta inlägg ger jag inblickar i några av de projekt och aktiviteter som varit särskilt närvarande under denna sommar.

Körsbärsträdens gåva

Körsbär
Vi har 7 givande körsbärsträd på vår tomt och från att ha varit ett lyxbär har nu körsbäret blivit ett vardagsbär för oss. Ett av träden är en gulröd bigarrå och resten är moreller, varav 2-3 är planterade av människa och resten är självsådda/förvildade träd. Vi har i omgångar sammanlagt plockat ungefär 40 kg. körsbär med många olika metoder från att stå på marken till att klättra högt på stege. En del har vi ätit upp direkt och en del har förädlats till en mycket god saft. Efter att ha inhandlat en bra körsbärsurkärnare har vi också fryst in extra fina bär och kokat sylt. Drygt 8 kilo bär har satts på jäsning för att bli körsbärsvin.

Fastbunden stege 6 meter upp

Körsbärskratta av ombyggd lövräfsa

 

Egendesignad skördekorg

Utekök
Vid det uthus som inrymmer snickarbod och vedbod har jag börjat bygga ett utekök. Tanken är att detta kök ska träda i funktion när kurser och andra större sällskap är på Lövudden. Då ska vi kunna laga mat till många personer, arbeta med konservering, slabba med vatten och sörjor m.m. på ett smidigt sätt. I ena änden ska det också installeras en dusch som får sitt vatten från himmelen och sin värme från solen eller elden.

Början på uteköket

Bygget ska kosta så lite pengar som möjligt och präglas av ekologiskt tänkande. Så lite material som möjligt ska köpas och det betyder i detta fallet att bygget innehåller långsam tid. Arbetet utförs med handverktyg. Det enda undantaget är en batteridriven borrmaskin som får hjälpa mig att borra och skruva.

Jag har börjat med att gräva två hål och gjutit två plintar med armering. Cement är knappast ett ekologiskt byggnadsmaterial men jag hade ett antal säckar liggande från ett tidigare liv. Genom att blanda i mer sand och fylla på med tvättade stenar går det inte åt så mycket cement och mina tio säckar räcker till de fem plintar som ska gjutas. Jag har utvecklat en enkel och isärtagbar form, så jag gjuter en plint i taget. Bitar av armeringsjärn fanns på tomten. För de två första sektionerna av stolpar och takreglar samt hammarbandet har jag återanvänt virke som förra ägaren lämnat kvar. Jag har köpt byggbeslag av metall för att fästa stolparna i plinten och tagreglarna mot uthusets vägg.

Plintar med byggbeslag Cement, vatten, sand och stenar

Kökets storlek är anpassad till de fem takskivor av korrugerad plåt som låg och drällde på tomten. Jag har fått tillstånd av bonden att röja en gångväg från vår tomt ner till sjön och längs sjön bort till bryggan och att då också ta ut virke till stolpar och reglar. Köksinredningen kommer att byggas av återbrukat virke med ett komplement av en inköpt begagnad diskbänk. Jag tänker också väva vassmattor som kan fungera som vind- och insynsskyddande väggar under sommarhalvåret. Jorden på marken grävs bort och transporteras till jordkällaren som behöver påfyllnad. På marken läggs det istället grovt grus med inblandning av mindre stenar från grustaget. Insamlat regnvatten från uthus och utekök används till dusch, rengöring och disk.

Skörd
Ute i markerna har vi framförallt plockat svamp av den sort som kallas för ”sommarkantarell”. Den kommer tidigt och är lite ljusare än den riktiga kantarellen, men lika god och rolig att plocka. Svampen har vi mestadels ätit upp direkt som ingrediens i stuvning och sås. En del har vi också torkat genom att sy upp delade svampbitar på trådar som i sin tur hängs upp i taknivå i ett inte så ljust, luftigt och torrt rum. En hel del blåbär har också hamnat i korgen och av dem har vi fryst in några hela samt kokat en mycket god och kraftfull sylt.

En skogsvandring gav svamp att äta och torka

I grönsaksträdgården har det funnits (och finns) mycket att skörda. Med tanke på att det som nu är grönsaksodling i höstas var gräsmatta är jag mycket nöjd med resultatet. Trädgården blev mycket mer omfattande och givande än jag hade planerat. Grävningsarbetet har kunnat hållas på en rimlig nivå genom att jag bl.a. byggt odlingsbäddar direkt på gräsmattan. Långa odlingsbäddar i nordsydlig riktning har skapats genom att grövre organiskt material (trädgårdsrens, kartonger och hackade grästorvor) har lagts i botten. Ovanpå detta har jag fyllt p&a
ring; med en blandning av fin sand från grustaget och återvunnen gödsel från den raserade ladugårdens gödselstack. Vi har på tomten sammanlagt 300 kvadratmeter gräsmatta som vi klipper med elgräsklippare. Gräset som hamnar i uppsamlaren har till 100% använts som marktäckning ovanpå odlingsbäddarna. Odlingen har hittills vattnats enbart med regn och insamlat regnvatten.

Lokalt producerad lök

Vitlök satte jag i höstas i en odlingslåda där den fick växa i sand och gödsel och med gräs som marktäckning. Röd och gul lök sattes i v-formade rännor som fylldes med sand och gödsel, vilket efterhand täcktes med gräsklipp. Skörden av framförallt gul lök blev väldigt fin. I skafferiet hänger nu några lökflätor.

Imponerande växtkraft Olika mognads- och skördefaser för ärtor

En växt jag tycker väldigt mycket om är märgärt. Jag fick utsäde för 6 år sedan av en man som samlar in och odlar äldre sorters köksväxter. Han kallade den för ”Östgöta märgärt”. Märgärten är som en sockerärt fast bättre enligt min mening. Den kan sås tidigt och växer frodigt till över två meter om den får kvistar eller nät att klättra på. De första små platta ärtskidorna kan ätas som de är eller hastigt kokta serverade med smör och salt. Efter ett tag börjar ärtorna utvecklas och baljan blir för trådig för att ätas. Ser skörden ut att bli stor kan man lyxa till sig och äta upp de späda ärtorna som de är eller lätt kokta. I det här stadiet väljer jag ut ett antal fina exemplar som ska få bli till nästa års utsäde. Nästa skördeomgång är precis när baljorna börjar skifta från grönt till aningen vitgult. Då skördar jag alla baljor som kommit till detta stadium förutom de som ska bli utsäde. Baljorna brukar vara sprängfyllda av de mellan 6-8 ärtor som trycker där inne (än har jag inte hittat någon med fler än 8 ärtor i baljan). Ärtorna blir stora, goda och mycket matiga.

Första skörden med sikte på gröna ärtor Färdigspritade ärtor

Ärtorna skördas fram genom att stjälken dras upp som ett blixtlås på baljans konkava sida. Därefter öppnas baljan med tumnaglen och ärtorna kan spritas ner i ett kärl. Ibland kan en larv ha tagit sig in i baljan och ätit på en eller flera ärtor som därför hamnar i komposten istället. Dessa gröna ärtor kan kokas 5-10 minuter och därefter ätas upp som de är eller i passande maträtter. De konserveras genom att frysas som de är eller genom att behandlas i konserveringsapparat, inlagda i glasburkar. Den här skörden av gröna ärtor kan ske 2-3 gånger innan det är dags för slutskörden. Då har skalet på baljan blivit gult och öppnar sig lätt. Även ärtorna inuti har börjat gulna och torka. De baljor som valts till utsäde plockas för sig och dessa utvalda ärtor förvaras efter torkning på ett mörkt och torrt ställe. Resten av baljorna spritas ur och torkas och kan därefter förvaras och användas på samma sätt som gula ärtor. Växtresterna hamnar i komposten eller läggs ut på odlingsbädden som ytkompost. LEVE MÄRGÄRTEN!

Även liten skörd kan vara en stor skörd. I år upptäckte jag och integrerade penningörten i mitt liv. Det är ett s.k. ogräs som odlar sig själv och har fått sitt namn efter de myntlika fröskidorna. De kom ganska rikligt bland jordärtskockorna och jag lät dem stå kvar. De färska fröskidorna och fröna kan användas som de är, t.ex. finhackade i sallad eller i en vit sås till kokt fisk.

Färsk penningört till fisksås 

Torkade frön av penningört

För att få ta del av fröna gäller det att ingripa vid rätt tillfälle. Fröskidorna blir gula och vid beröring öppnas de och de små bruna fröna trillar ner på marken. Så ta dem precis innan detta stadium. Klipp ner fröställningarna i en behållare, dra bort stjälkarna och tryck sönder fröskidorna. Genom att hålla upp fröskidorna i handen när vinden är lagom så blåser de bort och fröna trillar tillbaka ner i behållaren. Skörden blir inte stor i kvantitet betraktat, men se penningörtens frön som en krydda i livet så ändras ”mätstocken”. Fröna är enligt min mening mycket goda och smaken är en mix av senap, pepparrot och beska sesamfrön.

Jan Gustafson-Berge

Annonser