Köket har blivit en tummelplats för maskiner och apparater drivna av elektricitet. Jag kan se tre olika orsaker till detta.

Den första handlar om att vissa aktiviteter i samhället ges en låg status och att det anses som fint, civiliserat, framgångsrikt, utvecklat osv. att inte behöva syssla med dessa aktiviteter. Dessa verksamheter blir istället ett område för slavar, kastlösa, invandrare, tjänstefolk och andra marginaliserade grupper i samhället. Exempel på sådana områden är städning, rengöring, avfallshantering och matberedning. Aktiviteter kring maten ses som ett nödvändigt ont som inte får ta så mycket tid i anspråk och som ska vara billigt. Det finns en märklig strävan bort från det naturliga, där jord är smuts och syntetiska arom- och smakämnen är rent. Istället har vi fått snabbmat och en livsmedelsindustri som sätter samman billiga råvaror, färg- och smakämnen till färdigrätter att snabbt värma i mikron.

Den andra är att köket har blivit ytterligare ett område för de rika att visa sin samhällsposition och att öka sin status på. Ett besök i de särskilda butiker som säljer kök och köksutrustning visar detta på ett tydligt vis. Människor som knappt är hemma och som inte har tid att laga mat ska ha restaurangkök hemma i sin bostad med en elektrisk apparat eller maskin för varje tänkbar handling i ett kök.

Den tredje är det medvetna spridandet av en ideologi som strävar efter atomisering dvs. en uppdelning av allt i små och utbytbara enheter. Syftet med detta är av två slag, dels handlar det om att lättare få kontroll över och utöva förtryck av människor, dels handlar det om att öka konsumtionen av varor och tjänster. Ett annat namn för detta är individualisering eller privatisering. Inom köksregionen blir resultatet att alla ska ha allt, även om det sällan eller aldrig används. Alternativet till detta är att viss köksutrustning brukas tillsammans med andra och att matlagning och andra livsmedelsarbeten sker kollektivt eller gemensamt.

En genomgång av de elektriska apparater som finns i mitt kök gav följande resultat:

Det elektriska köket demonstrerar för sin överlevnad

Vattenkokare (kokar upp vatten emergisnålare än elspisen), brödrost (fräschar upp gammalt bröd), våffeljärn (sällan använt), elvisp (brukandet delas med granne och den vispar grädde och medverkar till kakproduktion när min dotter är på besök), mixer (sällan använd), matberedare (bra till många saker) och en smörgåsgrill (toast till önskefrukost vid födelsedagar).

Som synes äger vi inte några av de vanliga apparater eller maskiner som många har, dvs. kaffekokare, mikro och diskmaskin. Hade min vilja fått bestämma helt och hållet hade jag bara behållt vattenkokaren och matberedaren. Andra i familjen får dock medbestämma i denna fråga och slutresultatet blev att mixern skänktes bort till min äldsta son och resten fick vara kvar.

Jan Gustafson-Berge

Annonser