Under köpstoppet håller jag även på med att läsa böcker som har med ämnet att göra. Dels läser jag en del äldre böcker jag läste för länge sedan och en del jag tänkt läsa under en längre tid och dels nyutkomna böcker. I slutet av mitt köpmanifest kan du se en regelbundet uppdaterad förteckning över de böcker jag verkligen läst.

En nyutkommen bok är ”Jorden vi ärvde – om klimat, konsumtion och livsval”, Erika Dahlén (red.), Ordfront, 2008, som är utgiven i samarbete med Svenska kyrkan. Den består av 34 kortare texter och bilder utformade av författare och konstnärer. Det är en lättläst bok, som även stundtals har ett stort djup i sitt budskap.

Jag stannade särskilt upp vid följande stycke av Erika Dahlén (s. 52) som jag här återger i sin helhet, följt av min reflektion.

”Det har aldrig varit något extravagant eller särskilt tjusigt över mina köpvanor. Någon lyxkonsumtion har jag varken haft ekonomi eller intresse för. Om jag ändå har unnat mig något åt det onödiga hållet så har det varit utan några större utsvävningar. Men i det ögonblick jag öppnar plånboken finns nog alltid förhoppningen om att det jag köper ska kunna tillföra mitt liv ett nytt innehåll. Att de ting jag suktar efter ska berika mig, göra mig vackrare och mer intressant. Hos många av oss finns ett tydligt mönster, så tidigt grundlagt att det har blivit till en del av vår identitet. Med en missbrukares självbedrägeri söker vi tröst och belöning i objekt utanför oss själva. Att konsumera blir ett sätt att visa mig själv kärlek. Den plågsamma medvetenheten om att jag tär på både materiella och mänskliga resurser överröstas där och då av längtan efter vad den nya saken ska kunna ge mig. Jag har förtjänat ett par nya byxor, så lite som jag unnar mig. Så integrerat är konsumtionsmönstret med det som är jag, att jag inte kan föreställa mig något alternativ. Hur skulle det vara om mitt begär inte kunde kanaliseras genom materiella ting. Om den energi och tid som går åt till att välja, köpa, underhålla och förvara prylar skulle frigöras till något annat. Jag tystnar inför tanken. Ett tomrum. Ett utrymme.”

Tillbaka till eldens tid

 

Det är detta utrymme som ett köpstopp öppnar upp. Det är inget fysiskt rum, utan snarare ett mentalt rum, ett tankens rum eller ett tidsrum. I detta rum kan du sitta stilla, lyssna till tystnaden och få tid att tänka. Här kan du gå omkring och undersöka de nya möjligheter som uppenbarat sig. Du kan lyssna inåt, vandra långt in och sjunka djupt ner i det som är du. Du har börjat röra dig på nya stigar, fortsätt och se vart de leder.

Jan Gustafson-Berge

Annonser