När jag sorterade bland mina kläder i början av månaden fanns en del plagg som på olika sätt var trasiga. Dessa har otåligt väntat i en lagningshög på att få bli hela igen. Under den här veckan har jag ordnat med detta.

Att laga strumpor
I ett tidigare inlägg har jag beskrivit hur jag satte nya muddar på en av mina slitna munkjackor, så det tar jag inte i repris. Två par tunna strumpor med hål lagades genom att hålen snörptes samman med kaststygn. Snörpa betyder enligt SAOL att dra ihop eller att sy ihop slarvigt. Jag får väl säga att jag finsnörpte, för det blev ganska bra. Med enkel tråd i den tunna nålen och täta försiktiga stygn drogs hålen igen. Två par strumpor kunde sedan återförenas med sina vänner på strumphyllan.

Hål på fel ställen Den enkla utrustningen: nål och tråd

Med kastsöm kommer du långt Helade!

Det tredje trasiga paret var en tjockare strumpa. På ett finmaskigt nät av tunn syntettråd satt andra trådar fastsatta vilka gjorde strumpan mjuk och varm. Framförallt på hälarna var dessa trådar helt bortslitna men det lilla starka nätet fanns kvar. Med en mellanstor stoppnål och ljusblått bomullsgarn(inte bara för att lagningen skulle synas på kort) flätade jag in trådar i nätet i två riktningar enligt den enkla principen över och under.

Första omgången klar Det blir vackert!

Sy fast en ny knapp
Knappar har blivit en knäpp sak. Jag har många skjortor och på en del av dem är inte knapptrådarna fastsatta i ändarna. Ibland ramlar knappar av innan skjortan hunnit komma på kroppen. Uppenbarligen klagar en del konsumenter på detta för jag har sett skjortor som har ”knappgaranti”, dvs. då garanteras att knapparna är ordentligt fastsydda. Skjortan som låg i lagningshögen var en riktig värsting. Alla knappar fram på den brunlila skjortan utom en har vid olika tillfällen ramlat av och nu sydde jag fast den senaste smitaren med röd sytråd. För många år sedan hade jag en stor glasburk full med knappar, men den har jag gett bort för länge sedan. Vissa skjortor har generöst två reservknappar fastsydda på insidan. Senast jag städade bland våra grejor samlade jag alla knappar som hittades och nu har jag en liten behändig samling. Där fanns också smitarknappen som nu så vackert är på plats igen.

Knapplöst tillstånd Materiell knapphet ger nya möjligheter

Tråden sätts fast ordentligt Knapplöshetens tid är förbi!

Lappa träningsbyxor
En gång i veckan spelar jag badminton med tre grannar i huset där jag bor. Jag offrar mig ibland genom att glidkasta mig på golvet för att nå vissa svåra slag. Efter ett tag slits höger knä sönder på mina träningsbyxor och då får jag skrap- och brännsår på knäet istället som precis hinner läka innan det är dags igen. I kollektivhusets återbruk hämtade jag en barnträningströja som bestod av samma syntetiska material som mina byxor. En rund lapp klipptes och nålades fast. Med dubbel svart sytråd sydde jag ganska tätt med kastsöm runt hela kanten. Ändarna fästes med knut och syddes in mellan tyglagren. Det blev också bra och nu var byxorna redo för veckans match.

Offerhålet på höger knä Lagningslapp fastnålad

 

Klart för drabbning

Sy ny kantsöm på linne
På ett av mina linnen hade den nedre kantsömmen gått sönder och trådat upp sig på flera ställen. Detta fick bli ett arbete tillsammans med symaskinen. Över- och undertråd träddes. Eftersom jag glömt bort hur resårsöm ställdes in fick det bli bred zickzack istället och det fungerar alldeles utmärkt. Ännu ett klädesplagg kunde återförenas med de sina i ”linneskåpet”.

Den trasiga resårsömmen Det glada färdiglagade linnet

Lappade jeans
Vissa klädesplagg blir ju bara så sköna efterhand. De mjuknar, anpassar sig och får en perfekt passform. Det är med sorg i hjärtat som sådana klädesplagg till sist upphör att kunna definieras som kläder och måste kasseras. Jag har ett par svarta jeans som tillhör denna kategori av underbar
a plagg. Jag har nu bestämt att de ska lappas och lagas så länge det bara går. Idag kom lapp nummer tre och fyra på plats. Jag har sparat tygdelar från ett par liknande jeans som får fungera som lappförråd.

Mina sköna favoritjeans Ett av hålen

Lagningslappar från kasserade jeans Fastnålad lagningslapp

Att göra det synligt
Det finns två huvudstrategier vid lagning eller renovering av saker. Antingen att göra det så osynligt som möjligt eller att göra det synligt. Det är oftast svårast att göra det osynligt, men båda är lika bra. Genom att visa att kläderna är lagade kan jag antingen signalera till andra att jag är fattig på pengar(eller tillräckligt rik för att köpa nya och dyra kläder som redan är slitna) alternativt att jag är en av många förnuftiga människor som förstått att en hög konsumtion av kläder är en av orsakerna till att vår tid på jorden kanske närmar sig ett slut.

Sömnadsteknik Det färdiga resultatet

Tid, pengar och mening
Den dominerande huvudfåran i vårt samhälle har en sjuklig fixering vid tid och pengar. Allt ska vara lönsamt och då underförstått ekonomiskt lönsamt och dessutom i ett snävt och kortsiktigt perspektiv. Allt ska också gå så fort, så fort, samtidigt som tiden av de flesta upplevs som en bristvara. Det finns en uppenbar märklighet här att samtidigt som det mesta (åtminstone teoretiskt) går fortare, så borde det bli ”tid över” och människor skulle uppleva att de hade mer tid att disponera. Det finns något lurt här och någonstans finns ”tidstjuvar” som omärkligt ockuperar tidsrummet med den påstådda ”sparade tiden”.

Vi har själva förmågan att skapa mening med det vi gör, med hela vårt liv. För att finna denna förmåga behöver var och en komma bort från offerrollen dvs. uppfattningen att en människa är ett ohjälpligt offer för olika inre och yttre omständigheter. Att befria sig från en alltför dominerande och begränsande ödestro, där yttre krafter har bestämt livsväg och livsmål, är också nödvändigt.

Eftersom vi kan skapa mening kan vi också omskapa mening så att sådant vi tidigare tyckt var meningsfullt kan förlora sin mening och tvärtom. Jag skapar själv mening en fredagseftermiddag i mitt arbete med att laga kläder. Uppkrupen i den sköna soffan, en ullfilt över benen, utsikt ut genom fönstret och ett glas Tokajer (ett sött dessertvin från en region i Ungern och Slovakien) syr jag små och starka stygn för att fästa laglappen på mina älsklingsjeans. Jag lyssnar på musik och kan byta några ord med min hustru då och då. Jag får också tanketid, en mycket värdefull tid som bara uppstår under särskilda omständigheter. I mitt lilla hörn i världen står tiden stilla och jag kan ösa ur den rika tidskällan och fylla mitt liv med levande tid.

Jan Gustafson-Berge