Det var svårt att sova på grund av värme, sent kaffeintag och tankar som virvlade omkring, så jag gick upp klockan 5 tillsammans med mina två sommarjobbande söner. Klockan 6 var jag på vandrande fot. Solens aktivitet varslade om ännu en varm dag, men den stod fortfarande ganska lågt på himlen så det fanns skugga att vandra i. Dagens plan handlade om mjölkört. Jag skulle återvända till en plats där jag tidigare plockat lite mjölkört till te, för att nu skörda mer och testa växtens alla delar.

Morgonljus och morgonskugga Så lång jag blir i skuggvärlden

När jag vandrat ut i området följde jag den östra kanten av en utsiktskulle som militären en gång skapat av fyllnadsmassor. Ur en röjningshög stack en lagom tjock björkstam fram. Den kunde passa till en grävkäpp när rötter skulle fram ur jorden. Jag tog till längden så att den för tillfället kunde tjänstgöra som en vandringsstav. Varje längre vandring föder alltid fram sin passande stav.

Jag vill bli en vandringsstav Istället för såg får kniven hugga/skära hack runtom

Mjölkörten har börjat skicka iväg frö Druvfläderns bär är vackra och giftiga!

Jag kom fram till platsen för mjölkörten och upptäckte ganska snart att det inte fanns så mycket mer. Det var ett för litet bestånd för att ta rötter av och de var för gamla för att passa till tebladsplockning. Ett av mina experiment med mjölkörten var enligt planerna även att plocka många blad för att sedan jäsa dem (fermentering) några dagar och sedan torka dem till ett svart te.

Perfekt mogna skogshallon En god skörd

Som plåster på såren fanns det gott om skogshallon istället så jag plockade två nävar fulla och la i kepsen. Min andra frukost bestående av goda hallon åt jag sittandes på en solvarm stubbe. Jag vandrade omkring ett tag i omgivningarna utan att finna någon ytterligare mjölkört och fortsatte istället upp på kullens topp. Längs kanten fanns många intressanta växter att återkomma till bl.a. kardborre och nyponros.

Kardborre har ätliga rötter Nyponros

Utsikt över Linköping

Väl uppe på toppen kunde jag konstatera att det var en vacker utsikt åt alla håll. Där uppe stod också ett exemplar av sötkörsbär (fågelbär) med helsvarta bär. Det upptrampade gräset runt om trädet förklarade varför de kvarvarande bären satt högt upp. Genom att sträääcka mig och dra grenar till mig lyckades jag ändå komma åt en hel del bär. En del av dem hade börjat torka, vilket bara förstärkte sötman på dessa underbart goda bär.

Fågelbär på toppen av kullen Söta, ganska saftiga och goda

Vände hemåt och fortsatte sökandet efter mjölkört längs hela vägen utan resultat. Hemma klockan 9 och då var det redan 25 grader i skuggan på lägenhetsbalkongen.

Ur berget kommen

Igår var jag med familjen och badade vid Stavsätter, en badplats i Stora Rängens norra ände. Tvärs över sjön finns en bergknalle som vi simmade över till. Där passade jag på att plocka en påse med tuschlav (navellav)  som växer i stor mångfald på berghällarna. Navellaven är den enda svenska lav som går att äta utan urlakning. Torr smakar den som torra chips med svag svampsmak.

Jan Gustafson-Berge

Annonser