Jag hade bestämt att denna dag skulle vara inriktad på vandring och fokus låg på att finna material för tillverkning av en mera funktionell väska än den lila systempåse jag hittills haft. Plastpåsen hade dessutom börjat spricka och under förra vandringen tappade jag metalldelen till en tvättklämma, som skulle varit användbar vid tillverkning av en syl eller synål. Påsen var nu också för liten för mina saker så jag valde att kasta en trasig ölburk och en blå militärisk plastkopp för att få mer plats. Jag beslutade mig för att följa en led i området som kallas för Tinneröstigen. Den sträckning jag valde var cirka 11 km. och med lite avstickare här och var så vandrade jag ungefär 15 km. idag. Jag startade 10 och var hemma 15.30.

Skogsfräken-den lilla skogen i den stora Tinneröstigens markeringspinne

Militärens närvaro under en längre tid i området är fortfarande märkbar och bl.a. finns hus gjutna med kraftig betong som varit förråd för vapen och delar till vapen. Kul att se hur natur och ungdomskultur finner nya användningsområden för dessa hus.

Bostad med ljust läge Del av graffiti-målning

Tätvuxen granplantering åt ena hållet Nygallrad granplantering åt andra hållet

Den med rödmålade pinnar märkta stigen ledde mig in i helt nya okända områden. Efter att ha passerat över grusvägen mot Tinnerö gled jag in i en nygallrad granplantering och där vid foten av en gran låg VÄSKAN. Först trodde jag inte mina ögon, men sedan var det bara att acceptera att jag är i kontakt med området. Jag närmade mig väskan andaktsfullt, undersökte den noggrannt och tyckte om den genast. Tyget såg ut som säckväv, fast vävd med syntetisk fiber och färgen var smutsigt och fläckigt grönturkos. Handtagen var gjorda av smala och långa läderremmar. Det var inte helt bekvämt att bära väskan i handen då den nästan släpade i marken. Tanken var nog att den skulle träs på armen och bäras hängande på axeln. Den hade också en liten innerficka som var perfekt att ha kameran i. Jag behöver tillverka en axelrem, så att väskan kan hängas över axeln och ge mig båda händerna fria till annat. Kanske jag också gör några fler inre fack för småprylar. Ett underbart fynd och dagens vandring kunde inte börjat bättre. Varje steg var nu en bonus.

Den väntande väskan En fläckig skönhet

Området var verkligen generöst givande idag. Plötsligt stod jag bland ett tiotal fläderbuskar och den gamla systempåsen fick en ny användning för insamling av fläderblommor. Jag plockade ett 80-tal klasar som skulle bli till en sats fläderblomssaft.

Naturens generositet! Kulturens generositet!

Recept: Klasarna (cirka 60 st.) läggs i en behållare tillsammans med 3 citroner som skurits i tunna skivor (delar av citronerna kan bytas ut mot citronsaft på flaska), 1-2 kg socker får koka upp i 2 liter vatten som hälles över blomklasar och citroner. Rör om och lägg ett lock eller en ren handduk över. Låt stå i tre dagar med lite omrörning då och då och sila sedan genom en handduk, uppspänd på en upp- och nervänd stol, ner i en behållare. Häll upp på plastflaskor och frys in.

På väg till betesmarkerna Vatten för svanar

Tinneröstigen anslöt så småningom till dämmet vid Rosenkällasjön och jag fortsatte längs sjökanten med sikte mot en tidigare anordnad liten eldstad vid sjön. På vägen stötte jag på en svan som var på väg upp på land och bete med två kompisar, som redan hade hunnit komma ut på betesfältet. Efter en stunds tvekan vände svanen när jag kom och tog sig ut i vattnet igen.

Behov och omständigheter styr eldstadens form Snart kokar vattnet

Blad och blomknopp från Mjölkört Den välsmakande drycken är klar

Jag förbättrade eldstaden så den hade ett skydd mot den friska vind som kom från söder. Jag ställde ölburken i hörnet och eldade runt om. När vattnet började bli varmt la jag i en liten näve med blad från en mjölkört (rallarros), som jag plockat tidigare under vandringen. Vattnet fick koka i 10 minuter, ölburken plockades ur och lite kallt vatten fylldes på. Te på Rallarros (Mjölke, Mjölkört) smakar riktigt gott, som en blandning mellan grönt te och ett svagt svart te. Mjölkörten har också rötter som kan ätas när det beska tagits bort genom rostning.

Stenkälla vid rotvälta 

Jag fortsatte att följa Tinneröstigens röda markeringar och ibland Östgötaledens orange. Bland rotvältor som såg sandiga ut letade jag efter bitar av sandsten och jag hittade också en mindre bit som får fungera som bryne tills jag hittar ett bättre.

Sluttande, stenbeströdd terräng

Sista biten var jag trött på att följa stigar så jag stegade ut i terrängen och tog sikte på dagens startpunkt som var Karle IF:s fotbollsstuga, där min cykel stod parkerad. Höll på att gå rakt på en huggorm som låg slött utsträckt i solen. Kanske den höll på att arbeta med något den nyss ätit för den såg lite tjock ut på mitten. Jag vågade mig i alla fall ganska nära och tog en bild utan att den rörde på sig.

Respekt!

En bra vandring som kändes både i fötterna och benen.

Jan Gustafson-Berge

Annonser