Cyklade hemifrån 8.30 och parkerade vid en plats på Tinnerö-området som kallas Magasinshagen. Dagens vandringsidé var att följa parallellt med reservatets östra kant och gå mot söder så långt reservatet sträcker sig, och därefter vända och vandra tillbaka ytterligare en bit in i området. Dagen var varm redan på morgonen vilket krävde ett lugnt och långsamt tempo, så mycket som möjligt i skuggan. Mitt första etappmål var Smedstad dammar som jag ännu inte varit och tittat på efter att de utvecklats med flera nya dammar. Det hade verkligen blivit fint med alla nya dammar och gångstigar emellan.

En av dammarna vid SmedstadEn svan tronar på sitt rede

Nästa riktning togs mot torpet Fröberget som sköts så fint av föreningen Linköpings Ekopark. På vägen hittade jag en ny plastkasse upphängd på en liten trädplanta och en bättre ölburk än den jag fann förra gången. På fröbergets tomt låg några skelettdelar fint upplagda på en sten och jag hade kunnat ta det mindre benet för att tillverka benredskap men jag lät bli. Benen tillhör Frötorpet. Hittills hade jag bara druckit vatten och knaprat på 4 torra enbär så jag började redan tänka på mat. Jag motstod dock frestelsen att plocka av gräslök och rabarber som växte i Fröbergets trädgård.

Stillében med stilla ben

Efter Fröberget vandrade jag in i ett riktigt skogigt område. Där vilade jag i skuggan och åt upp 30 stycken nyutslagna harsyror. De smakade jättegott och piggade upp hjärnan. Ett rådjur med två rådjurskid sprang upp framför mig och skutthoppade iväg utom synhåll.

Nästan riktig skogskänslaHarsyra på väg att veckla ut sig

Den vassa spetsen på den avbrutna elstängselstolpen, som jag hittat vid en tidigare vandring, sticker hål på min systemkasse och utgör en säkerhetsrisk om jag skulle trilla. Jag började därför leta efter en bit tallbark för att tillverka ett skydd för spetsen. Jag fann snart en lämlig bit bark och dessutom en tygremsa upphängd med en trasig tvättklämma i ett träd. Vid en jättestor tall med en bänk runtom stammen stannade jag. Sittandes i trädskuggan tillverkade jag sedan min första utrustningsdetalj, ett avtagbart skydd för metallspetsen.

Elstängselstolpe, barkbit och textilremsa

Barkbit delad på mitten och hålad med knivDet färdiga skyddet på plats

 

Fortsatte vandringen bortom Rosenkällasjön och kom in i ett för mig helt okänt område. Plockade en handfull tallskott vid en åkerkant med dike. Blev osäker på hur långt jag hade gått och vek av lite för tidigt och befann mig plötsligt vid Rosenkälla gård. Plockade 30 stycken toppskott från nässla på en av de kvarvarande och höga husgrunderna.

Nässlor i gassande solsken

Vände hemåt och tog sikte på Smedstad gård. Stannade till i en hasseldunge och etablerade en liten enkel lägerplats uppe på en bergskulle. Hit kan jag återkomma vid framtida vandringar. Här fanns mycket hassel och nypon som jag vill experimentera med. Jag hämtade sten och byggde en liten eldstad med stensatt botten. Det var mycket torrt i markerna så eldning måste ske med stor försiktighet!

Den nya ölburken uppskuren med kniv

Nässlorna kokar och ölburken kokas ur

Jag hade med mig 2 liter vatten och det återstod 1 liter som skulle räcka till rengöri
ng av den upphittade ölburken, nässelkokning och kokning av te på tallskotten plus lite vatten att dricka under resten av dagens vandring. Det gällde alltså att spara på vattnet. Nässlorna sköljdes i lite vatten och sköljvattnet hälldes i ölburken som jag skurit toppen av. Ölburken renades genom att sköljvattnet fick stå och koka ett tag i burken. Nässlorna koktes tillsammans med harsyra i min ”gryta” som för tillfället består av en kakform i aluminium. Medan jag åt nässlorna kokte tallskotten i den rengjorda ölburken. Nässlorna hade blivit mjälla av kokningen och smakade…nässla. Under tiden som tallskottsdrycken svalnade låg jag på rygg i skuggan av ljusgröna eklöv, lyssnade på fåglarna och småslumrade. Talldrycken smakade syrligt och svagt av kåda, riktigt gott faktiskt!

Färska tallskottTallskotten kokar i ölburken

En vacker och god liten fågelblomma

Fortsatte vandringen mot Smedstad och följde stundtals Östgötaledens sten- och rotrika stigar. Stannade till för att med iver äta gökärt som smakade som råa ärtor med glimtar av sötma. Tvättade armar och ansikte i en liten svagt porlande bäck och kylde ner huvudet med kallt vatten.

Grävlingmamman på vaktGrävlingungarna dricker vatten

Gick förbi ett mäktigt djurgryt bland stora stenbumlingar och plötsligt sprang en grävlingsmamma med sina två ungar fram ur skogen en bit bort från grytet. Mamman gömde sig bakom en sten, men ungarna fortsatte att gå omkring och leta mat. Jag hängde min plastpåse på en gren, tog fram kameran och stod alldeles stilla. Grävlingsungarna kom närmare och närmare och var till slut bara tre meter från mig. Jag kunde höra hur de sörplade vatten från en pöl nedanför en av stenbumlingarna. Jag rörde på mig och både ungar och mamman sprang in i sitt fina gryt.

Dagens sista fynd: några bitar styv elkabel

Passerade Smedstad och gick grusvägen bort till min cykel. Var hemma klockan 17. Denna andra vandring höll alltså på i 8 timmar och sträckte sig ungefär 7 km. Det första jag gjorde hemma var att göra kaffe och äta rostade nötter och två frukter. Under tiden kaffet dracks stektes en laxbit i stekpannan som med god aptit åts tillsammans med rårivna morötter, rivet äpple och en sallad.

Jan Gustafson-Berge

Annonser