Denna dag blev oväntat ledig så jag passade på att göra en försöksvandring. Jag cyklade från hemmet till dämmet vid Rosenkällasjön. Min idé var att vandra runt hela sjön så nära vattnet som möjligt utan att bli blöt. Andra människor och djur hade också haft denna idé för på flera ställen fanns upptrampade stigar ganska nära vattnet. På vissa sträckor fick jag söka vägen själv.

Jag tittade särskilt efter sådana växter som jag redan känner till och funderade över vad de skulle kunna användas till. Vilka växter som är tillgängliga som föda eller till dryck beror på årstid och platsens grundläggande naturförhållanden. På våren är det inte helt lätt att finna något då de växter som har sin näring i rotsystemet är bäst på hösten och vintern och de växter som har bär, frukt och nötter inte har kommit så långt än. Det som finns i överflöd är färska skott och nyutslagna löv. Vid vatten finns också rotstockar och rotskott av t.ex. kaveldun och vass. Tittade också efter blåsvarta enbär men såg bara små gröna.

Stensöta på mossig skuggsida av berg Rötter av stensöta är söta att tugga på

Jag kan ganska mycket teoretiskt om vilka växter som kan användas till föda, dryck, krydda m.m., men en sådan slags kunskap räcker inte långt. Nästa kunskapssteg är att känna igen växten ute i naturen i dess olika utvecklingsstadier under skiftande årtstider. En växt ska inte heller bara hittas av en slump utan kunskap och erfarenhet ska kunna leda till den plats där eftersökt växt kan förväntas ha sitt hem. Det tredje steget är att kunna skörda rätt del av växten och bereda den till föda eller dryck på ett lämpligt vis. Det är de två sista stegen jag vill lära mig mera om med hjälp av detta vandringsprojekt.

Det blev ganska fort varmt och kepsen fick sitta på huvudet. En huvudbonad är ett viktigt föremål när man ska tillbringa mycket tid utomhus. En annan viktig sak är att behålla sitt lugn. All verksamhet ska utföras i ett lugnt tempo, eftertänksamt och försiktigt. Tid är ingen bristvara ute i naturen. Det är också mycket lätt att trampa fel, vricka foten eller trilla omkull med skador som följd.

Björknäver och papperslapp att tända eld med Skogshallon, älgört och vildapel

Kastad kakform i aluminiumKastad ölburk i aluminium

Ganska snart uppstod behov av någon slags väska att transportera föremål i. Det är ganska ansträngande i längden att bära en så enkel sak som en enliters plastflaska i handen. Efterhand började jag också samla föremål och växter som dök upp i min väg. En näverbit från en i övrigt murken trädstam är bra att tända en eld med. Färska toppskott av hallon och älggräs till te. En låg kakform av aluminium och en ölburk med ett litet hål i. Nederdelen från en stolpe till ett elstängsel och en blå plastsak med militär härkomst. Räddningen dök upp i form av en plastpåse från Systembolaget, som fick tjäna som väska denna första vandringsdag.

En ändamålsenlig blomma i dikeskantenInte särskilt etno men funktionell

Eftersom jag endast tänkt vara ute en kortare tid denna första gång och inte hade någon väska från början hade jag bara med mig en liter vatten, som ganska snart började ta slut. Jag stannade till och kokte den sista skvätten i aluminiumformen, på en liten minield. Toppskotten från hallon och älggräs tillsammans med några blad från en vildapel drog i det varma vattnet till ett skapligt välsmakande te.

Minieldstaden kokar tevattenÖrtte som smakade skapligt bra

Även en sådan här ganska enkel vandring ger som synes upphov till många frågeställningar att fundera kring. De flesta av dessa frågor får jag anledning att återkomma till, då det inte är önskvärt att fördjupa sig i allt i denna första lilla rapport. Jag lämnade hemmet 9.15 och återkom 13.45. En positiv bieffekt av dagens utevistelse var att det smakade extra gott med en kopp kaffe och tre smörgåsar.

Jan Gustafson-Berge

Annonser